Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Oktober 1936 - Kongressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kongressen.
Svenska Textilarbetareförbundets 12 :e
kongress kan utan överdrift betecknas
såsom den lugnaste, sakligaste och
vederhäftigaste hittills i förbundets historia.
Ingen av de vid kongressen närvarande
kunde undgå att lägga märke till det nästan
upphöjda lugn och den lidelsefrihet
varmed kongressen behandlade och gick till
beslut i de viktigaste frågor. Och likväl
stod intresset för de olika
angelägenheterna hela tiden på helspänn. Ingen stack
under stol med sin uppfattning eller
underlät att fäkta för den. Men man
fäk-tade överlag med blanka vapen. Av lust
till krypskytte eller anordnande av
bakhåll förmärktes icke minsta spår. Sak
fick alltid gå före person — sak och person
sammanblandades icke, som det tyvärr
ofta händer vid stora rådslag av denna art.
Det var rejäla och redbara kvinnor och
män den svenska textilarbetarekåren sänt
som talesmän till sin egen riksdag. Det
gläder oss alldeles särskilt att icke
behöva pruta på detta höga betyg ens
beträffande oppositionens representanter.
Denna kongress var ifråga om antalet
ombud betydligt mindre än 1931 års;
detta som en följd av den inskränkning i
representationsrätten, som beslöts 1931.
Kongressens dagordning föreföll vid ett
hastigt påseende icke vara särdeles diger,
men åtskilliga frågor voro verkligt stora
sådana, av avgörande betydelse för
förbundets framtida arbete. Vi tänka här-
vid närmast på angelägenheter sådana som
införandet av ett helt nytt, individuellt
rapport- och redovisningssystem,
antagandet av helt nya förbundsstadgar,
ombildning av förbundets arbetslöshetskassa till
statlig, erkänd sådan, behandlingen av
avtalsfrågan m. m. Det var emellertid
uppenbart att kongressombuden i förväg
trängt in i de olika frågorna och detta
utan att låta sig belastas av förutfattade
meningar eller s. k. bundna mandat —
båda delarna ett oting för en beslutande
församling. Ombuden hade vinnlagt sig
om att få grepp på frågorna och läto sitt
slutliga ställningstagande bestämmas av
hänsyn till förbundets bästa. Precis som
sig bör. I annat fall skulle de sju dagar,
som tillmätts för kongressen, icke ha
räckt till.
Förbundsstyrelsen genomgick en
kraftig förändring och föryngring. Endast
fyra av de gamla
förbundsstyrelseledamöterna blevo omvalda. Fem ledamöter
nyvaldes. Bland de icke omvalda befinna
sig två av de gamla stöttepelarna och
kämparna från förbundets
genombrottstid och svåra år, nämligen Johan
Eriksson och David Ektimn. Båda dessa ha i
årtionden suttit med i förbundsledningen
och där, liksom i sina respektive
avdelningar och ute i förbundsområdet i övrigt,
nedlagt ett gediget och uppoffrande
arbete. Johan Eriksson får — ehuru
alltjämt spänstig och vital — anses ha fallit
Nir 3. 1936.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
