Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Oktober 1936 - Svenska Textilarbetareförbundets 12:e kongress
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
TEXTIL ARBET ÄREN
(Talaren ingick härefter på en
detaljerad redogörelse för de åtgärder,
utredningar och undersökningar, som
förbundsstyrelsen, i enlighet med förra
förbundskongressens beslut, under
kongressperioden företagit.) Han fortsatte:
Då jag inledningsvis framhöll, att den gångna
kongressperioden karakteriserats av lugnt arbete
och återhämtning, hade jag i åtanke närmast det
faktum, att vi under perioden icke varit ute i
någon egentlig riksavtalsrörelse eller berörda av
någon större, öppen konflikt.
Jag har emellertid också framhållit, att detta
icke är liktydigt med att vår organisation under
de senaste fem åren legat på latsidan och
ingenting uträttat. Av siffror och uppgifter, som jag
redan meddelat, framgår ju klart, att arbetet och
verksamheten, trots avtalsprolongationerna, undan
för undan fått allt större omfattning.
Vi torde alla kunna vara överens därom, att
huvudanledningen till att vi icke lyckades bättre
med den stora avtalsrörelsen 1931 var den, att
konjunkturerna, såväl i allmänhet som för
textilindustrins del, hastigt försämrades både under
uppsägningstiden och medan förhandlingarna inpå
nyåret 1931 pågingo.
Medan genomsnittsarbetslösheten inom
samtli-ga till L. O. anslutna förbund i september 1930,
då avtalet sades upp, stannade i 9,5 proc., steg den
i december samma år till icke mindre än 22,9
procent.
Att det denna gång icke var fråga om en
tillfällig tillbakagång, fingo vi nogsamt erfara under
de närmast följande åren. Försämringen mot
slutet av år 1930 utgjorde, som vi numera alla
veta, inledningen till en av de allra svåraste
internationella kriser, som övergått det moderna
näringslivet.
För hela 1930 redovisade de till L. O. anslutna
förbunden — Skogs- och
flottningsarbetareför-bundet oräknat — en genomsnittsarbetslöshet av
11,9 procent. 1931 steg detta genomsnitt till 16,8
procent, 1932 till 22,4 och 1933, kulminationsåret,
till 23,3 procent.
Vår egen arbetslöshetstatistik för denna tid
visar samma resultat. 1930 voro i genomsnitt 3,95
procent av våra medlemmar arbetslösa. 1931 steg
arbetslöshetsprocenten till 4,37, 1932 till 6,62 och
1933 till hela 8,38 procent. Och ändå klarade sig
vårt förbund mycket bra i jämförelse med det
stora flertalet till L. O. anslutna.
Det var under dessa förhållanden helt
naturligt, att man, i vart fall på vår sida, icke ansåg
sig böra ens sätta ifråga någon avtalsuppsägning
vare sig hösten 1931, 1932 eller 1933.
Vi böra kanske också i detta sammanhang
erinra oss utgången av de avtalsrörelser, som,
mestadels efter initiativ från arbetsgivaresidan,
ägde rum under åren 1932 och 1933. De
resulterade som bekant i synnerligen kännbara
försämringar för arbetarna inom metallindustrin,
byggnadsfacken o. s. v. -— försämringar som en del
av de berörda förbunden ännu nätt och jämnt
hunnit reparera.
Vi torde numera kunna vara överens därom,
att den kanske största behållningen av vår strid
1931 blev den, att vi under de närmaste följande
åren undgingo en ytterligare beskärning av
textillönerna.
För vårt förbunds vidkommande kulminerade
arbetslösheten så pass tidigt som i maj månad
1933, då i genomsnitt 11,46 procent av våra
medlemmar voro arbetslösa. Från och med samma
månad blev sysselsättningen inom textilindustrin
något bättre. Inom andra näringsgrenar,
framför allt inom den tyngre exportindustrin, började
förbättringen emellertid först på ett senare
stadium göra sig gällande.
Ännu på hösten 1934, då för vårt förbunds
vidkommande arbetslösheten nedgått till omkring 5
procent, var det långt ifrån klart, att den
förbättring som inträtt, skulle bli bestående för någon
längre tid. Det var vid denna tidpunkt framför
allt de osäkra valutaförhållandena — fruktan för
att de s. k. guldländerna skulle tillgripa
nedskrivningar av sina valutor — som gjorde det svårt att
bedöma läget.
Frågan om hur det skulle förfaras med avtalet
ägnades i september 1934 stor uppmärksamhet och
behandlades mycket ingående av såväl
förbundsstyrelsen som representantskapet. Vi voro även i
förbindelse med andra förbund, vilkas avtal
utlöpte vid ungefär samma tid som vårt, och med
L. 0:s ledning. Efter mycket grundliga
överläggningar beslöt representantskapet — som
dessförinnan även fått utförliga rapporter angående
av-talsfrågans behandling ute på
distriktskonferenserna — att icke heller hösten 1934 uppsäga
avtalet.
Sista kvartalet 1934 och tiden fram till i
september 1935, karakteriserades som bekant av
ytterligare förbättringar i konjunkturläget, särskilt
inom flera av de industrier, där vändningen till
det bättre dröjt längre än för textilindustrins vid-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
