Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. December 1936 - Ett besök i Londons slumkvarter, av M. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
TEXTIL ARBET ÄREN
tik. Det är oerhört att tänka sig, att ägarna till
dessa allt annat än människovärdiga kåkar i
regel äro kolossalt förmögna människor, som leva på
de ockrarhyror de fattiga måste betala för sina
kyffen. Det är minsann inte små områden var och
en av dem äger.
En del kåkar äro helt utrymda, medan en
del vänta på att utrymmas för att staden skall
kunna riva dem och bygga nya. Ägarna äro dock
icke alltid så angelägna om att sälja sina hus,
hur eländiga dessa än äro, då de icke få betalt
för själva huset utan endast erhålla ersättning
motsvarande tomtvärdet. De ha dock icke rätt
att vägra sälja, då staden så fordrar, och det
påstås att det pris de erhålla icke på något sätt
innebär en förlust för dem. Men man kan ju
förstå, att det är fördelaktigare att inkassera hyror
årligen, i synnerhet som dessa i det närmaste
kunna betraktas som nettoinkomster, då utgifterna
äro minimala. Reparationer och underhåll av
husen förekommer icke. Egendomligt nog finns det
också hyresgäster som icke heller äro så hågade
att flytta; vang.n vid oreda och smuts har
förmodligen trubbat av sinnet för ordning och
renlighet.
Vi voro inte alltid så välkomna under vår
vandring i dessa gränder, och ibland bad man oss
i mer eller mindre väl valda ordalag återvända
dit, varifrån vi kommit. Men det fanns andra,
som hade en annan inställning. Bl. a. träffade vi
en blond, vacker judinna, som hade åtta barn och
vars man blivit skadad i kriget och inte kunde
försörja sig och familjen, utan hon måste själv
försöka finna utvägar att klara upp det hela.
Hon visade oss sin lägenhet med veritabla kyffen
till rum, som tidigare varit fulla av ohyra, så att
hon måst bränna upp en del möbler. Hennes
högsta önskan var att få ett badrum. En sådan lyx
fanns naturligtvis inte i lägenheten, men med
beundransvärd energi hade hon på sin lilla
cementerade gård, som knappast var tre kvadratme’
ter stor, ordnat så, att familjen kunde bada där.
Ett badkar av plåt och en spis för uppvärmning
av vattnet utgjorde inventarierna i detta
frilufts-badrum, men även om detta var primitivt fyllde
det dock sitt ändamål i väntan på den hägrande
bostaden med ordentligt badrum.
Intrycket från dessa besök bidrog säkerligen
till att vi ännu mera uppskattade de möjligheter
till förbättrade förhållanden, som beredas genom
stadens saneringsåtgärder. I de hus staden låtit
bygga och håller på att uppföra, något i stil med
våra H. S. B.-hus, kunna lägenheter erhållas till
samma hyra, som betalas för de usla bostäderna.
2, 3 och 4 rum och kök med badrum betinga ett
pris av cirka 13—16 kronor i veckan. Det vill sä’
ga dessa hyror gälla för sådana familjer, vars
inkomst möjliggör erläggandet av så pass "höga"
belopp. Familjer med liten inkomst kunna få
hyra samma våningsyta för halva priset.
Det bör kanske påpekas, att det givetvis icke
endast är de allra fattigaste, som bo i
slumkvarteren, utan där bo även människor med relativt
bra inkomst. Många yrken äro representerade,
såsom hantverkare, handlande, fabriksarbetare o.
s. v., och en stor del av East End’s innevånare ar’
beta i dockorna.
En del av hyresgästerna i de nya husen voro
strålande glada över förändringen och visade med
förtjusning sina lägenheter, medan andra däremot
voro missbelåtna och tycktes ha haft svårt att
skiljas från sina gamla kyffen. En del fortsatte
också att visa samma brist på ordning och
renlighet i de nya bostäderna, men det har också
visat sig att det så småningom går att vänja sig
vid hygieniska förhållanden, även om man
tidigare icke varit van därvid. En stilla tävlan
mellan grannarna att icke vara den sämsta bidrager
dessutom till förbättringen och är ju värd all
uppmuntran.
Den statistik, som staden upprättat över sin
byggnadsverksamhet, lämnar en hel del
intressanta siffror, som det dock skulle inkräkta alltför
mycket på utrymmet att här återgiva, men en del
av dem äro så pass belysande för utvecklingen,
att jag inte kan neka mig nöjet att återgiva dem.
Av rapporten framgår, att år 1892, vilket är
det tidigaste året för i statistiken upptagen
byggnadsverksamhet, hade staden 56 bostäder
omfattande 87 rum, och under räkenskapsåret slutande
i juli 1936 sammanlagt 72,979 lägenheter,
omfattande 256,586 rum för i det närmaste 321,000
personer. Det är dock under den senaste
tioårsperioden som byggnadsverksamheten varit livligast.
Under året juli 1935—juni 1936 t. ex. byggde
staden 4,510 lägenheter. Lägenheterna äro fördelade
dels på villor, som i de flesta fall ligga i
förstäderna, och dels på bostadshus.
Hyrorna variera, beroende på läget, rummens
storlek och bekvämligheterna samt även på den
inkomst hyresgästen har. Den lägsta hyran för
en lägenhet om två rum och kök i ett bostadshus
är cirka kr. 4: 50 (i de äldre husen) och den
högsta för samma rumantal cirka 16 kronor per vecka.
För en lägenhet av samma storlek i en villa äro
motsvarande siffror respektive cirka kr. 6: 75—•
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
