Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. December 1936 - Viktig textilkonferens i Washington i vår - Internationellt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
TEXTIL ARBET ÄREN
Internationellt.
Tyskland.
Föreliggande rapporter visa, att situationen för
de tyska textilarbetarna är minst sagt
otillfredsställande. I Tyskland ser man sig tydligen
nödsakad att i allt större utsträckning taga sin
tillflykt till surrogat t. o. m. vid tillverkning av varor,
till vilka ett så billigt råmaterial som bomull kan
användas. Man ökar ideligen surrogatprocenten.
Den som känner till hur svårt det är att arbeta
med underhaltig bomull kan lätt föreställa sig hur
det skall vara att handskas med blandningar, som
bestå av upp till 16 procent surrogat. Enligt
uppgift använder man i en del fall vid tillverkning
av kamgarn t. o. m. upp till 30 procent surrogat.
Det är självklart att arbetarnas förtjänster
måste bli lidande på detta förhållande.
Textilarbetarna ha heller ingen möjlighet att hoppas på en
snar förbättring, då enligt uppgift fr. o. m. den 1
november i år endast tyger bestående av
surrogat-blandningar stå till civilbefolkningens förfogande.
"Yllevara" skall man kalla ett tyg, som innehåller
cirka 20 procent stapelfas.
Det ser alltså mörkt ut för de tyska
textilarbetarna. D:r Ley talade på sin tid stora ord om
"rättvisa löner", som skulle genomföras i
Tyskland. Man skulle göra den största och bästa eko*
nomiska revolution, som världen hittills skådat.
Men Hitler hade tydligen en annan uppfattning. I
ett tal i Nürnberg förklarade han, att han icke
kunde tillåta någon löneökning. D: r Ley har där-
ringsgren av betydelse att sända delegater och
tekniska rådgivare med kännedom om
textilindustrins problem till en trepartskonferens med
uppgift att behandla alla de aspekter av
ifrågavarande industri som direkt eller indirekt äro av
betydelse för förbättrandet av de sociala
förhållandena inom densamma.
Styrelsen antager med glädje inbjudningen
från Förenta Staternas president att
sammankalla denna konferens i Washington; den anmodar
arbetsbyråns direktör att i förbindelse med
Förenta Staternas regering vidtaga nödiga
förberedelser för dess öppnande i början av april och att
vid nästa styrelsesammanträde avge rapport över
frågans läge.
Styrelsen beslutar att vid sagda konferens låta
sig representeras av två medlemmar av var och
en av styrelsens tre grupper, regeringar, arbetare
och arbetsgivare.
efter sett sig nödsakad att i sin egen tidning
prestera en massa högtravande fraser om den "falska
föreställningen" att lönerna skola beräknas på
kontantlönsbasis. Då emellertid bl. a. de fattiga
textilarbetarna måste betala sina
livsförnödenheter kontant, ligger det ohållbara i d:r Ley’s
uttalanden i öppen dag.
Primitiv byteshandel, låga löner, från vilka till
på köpet betydande obligatoriska avdrag göras,
förlust av friheten och ständig risk för att stöta sig
med de maktägande — det är summan av de
"välsignelser" som Hitler-regimen medfört för de
tyska arbetarna.
En av de största skandalerna i samband med
d:r Ley och den tyska "arbetsfronten" är det
oerhörda slöseriet med arbetarnas pengar. I början
av mars 1935 fastställde d:r Ley, att över 20
miljoner medlemmar av "arbetsfronten" årligen ha
att inbetala cirka 300 miljoner mark och att därav
70 miljoner eller 22 proc. åtgå till vad han kallade
förvaltningskostnader. Det vill med andra ord
säga, att en organisation, som icke bedriver någon
propaganda, som arbetarna helt enkelt äro
tvingade att tillhöra och som icke har några
utgifter för de tusen andra saker, som vållade de
tidigare arbetareorganisationerna sådana, ger ut
cirka åtta gånger så mycket som fackförbunden
tidigare gjorde. Varje fackföreningsman med
praktisk erfarenhet kan utan vidare förstå hela
vidden av denna skandal, framhåller
Textilarbeta-reinternationalens sekreterare och tillägger, att i
t. ex. England skulle man i ett dylikt fall icke
endast tala om skandal utan beteckna
förfaringssättet som rån.
Men det är i verkligheten mycket illa ställt
för den tyska, "arbetsfronten". Den har oerhörda
svårigheter i ekonomiskt avseende, trots att den
har jämförelsevis små utgifter för det arbete den
utför, all den makt den besitter o. s. v. I början
av detta år måste den sälja en stor del av oen
egendom den rövat från de tidigare fria
fackförbunden, detta uppenbarligen för att tillfredsställa
de skamlösa blodiglar, som utsuga de tyska
arbetarna. Det är icke endast förvaltningen som blir
lidande på de skandalösa förhållandena utan
framför allt de arbetslösa och sjuka arbetarna.
Sammanfattningsvis kan sägas, att de tyska ar’
betarna måste erlägga dryga avgifter till en
organisation, som de avsky, att de utan att våga knota
måste åse hur otillständigt deras pengar förvaltas
och att de vid arbetslöshet eller sjukdom måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
