Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Juni 1937 - Prolog vid Fors fabriksklubbs 35-årsjubileum, av Gustaf Schröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROLOG
vid Fors fabriksklubbs 35-årsjubileum söndagen den 23 maj 1937.
Nu är högtidsstunden inne, nu stå gamla minnen opp,
och det gångnas stämma talar än om tro och segerhopp.
Hjältedaterna, som ristats, ej förblekna de så lätt.
Se, välsignad är den gärning, som gick fram för mänskorätt.
Ungt var seklet som en vårdag, det var nittonhundratvå.
Tiden var brutal och skonlös, hårda strider stodo då.
In i dunkla arbetsschakten trängde hot om nya slag,
och den nöd, som re’n var bitter, skulle värre bli en dag.
ödestung var tiden även för textilarbetets folk.
Opp då stod en man och talte, för kamraterna en tolk:
"Eniga vi måste stånda." Gensvar snart fick hans appell,
och föreningen var bildad i en stilla majdagskväll.
Ack, vem känner all den möda samlingsverket likväl bjöd,
all försakelse, som mötte dem, som mest av iver sjöd!
Bort från arbetsplatsen drivna pionjärer sågos gå.
Men det verk, som de begynte, har bestått och skall bestå.
År på år ur tiden svunnit under mödan på vår jord.
Fattigdomens brödbekymmer ofta spårats på vårt bord.
Vägen framför ter sig dunkel, men vårt mod ej nedslås kan.
Än ej slocknat har den elden, som i hjärtan fordom brann.
Solidaritet var lösen, under strider som ha stått.
Utan den, ja, utan enhet, vi förvisso intet nått.
Så i dag vi tacksamt blicka på det gångna, det som var,
på de gamla, hur de stretat, hur de höjde sitt standar.
Veteraner, ja, Ni gamla, hedersplatsen den är Er.
Tacket utur hjärtan stiger från den ungdom som Ni ser.
Den tar arvet, denna ungdom, den tar arbetsbördan på,
och de vägar, som Ni röjde, skola nya släkten gå.
Tacksamt vi ock dessa minnas, som till vila lagt sig ner
bortom tiden, bortom gränsen, där ej någon strider mer.
Nya släkten skola skörda vad de gamla troget sått
och fullborda vad de börjat, vinna vad de inte nått.
Så förenas gångna tider med de nya än alltjämt,
och till broderligt kamratskap är som förr vårt hjärta stämt.
Låt oss lova då varandra, denna minnets högtidsstund,
att än starkare skall växa vårt textilarbetareförbund.
GUSTAF SCHRÖDER.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
