Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Juni 1937 - Medlemmarnas ansvar, av V. J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
TEXTIL ARBET ÄREN
Medlemmarnas ansvar.
Allt föreningsarbete bottnar ytterst
hos de enskilda medlemmarna, deras
intresse, målmedvetenhet, arbetsvilja och
ansvarskänsla. Detta finna vi kanske
vara en alldeles självklar sanning, onödig
att erinra om. Synd bara, att den inte är
mera allmänt beaktad!
En ganska vanlig uppfattning är nog
den, att det räcker med att punktligt
månad för månad betala avgiften för att
vara en bra och oklanderlig medlem. Att
besöka föreningens möten, det är däremot
mindre nödvändigt. Att sätta sig
närmare in i föreningens arbete, det är väl i
alla fall en överloppsgärning! Inte kan
väl vem som helst intressera sig för
sådant där. Och det kan väl inte heller
vara behövligt ?
Känns resonemanget igen? Jag
skulle tro det! Det är egendomligt, hur lätt
mången har för att hålla sig utanför allt
arbete och försjunka i passivitet. Detta
beror väl inte alltid uteslutande av brist
på intresse eller ansvar. Det kan i
somliga fall bero på ren okunnighet om vad
som hör till en medlems plikt. Kanske
tänka somliga som så: Vi ha en så bra
styrelse, att det är onödigt för oss andra
att ta aktiv del i arbetet.
Detta är en alldeles oriktig
uppfattning. Även om vi ha en utomordentligt
bra styrelse, så befriar detta inte de övriga
medlemmarna från sina plikter och sitt
ansvar.
I många organisationer är det så, att
ett ledande fåtal får utföra allt arbete.
Flertalet medlemmar orka inte ens med
att besöka föreningens möten. Ett föga
idealiskt förhållande! Om det sedan
skulle klicka på någon punkt med
verksamheten, då är det naturligtvis
styrelsen, som får bära hundhuvudet. Skönt
att ha några syndabockar!
Den allra minsta eftertanke bör
emellertid säga oss, att det inte går för den
enskilde medlemmen att vräka allt arbete
och ansvar på andra.
Varje medlem är skyldig att vara
styrelsen behjälplig i agitationen och att på
allt sätt underlätta dess arbete. Det
ingår också i de elementära medlemsplikter-
na att hålla sig underrättad om
organisationens stadgar och beslut, samt genom
förbundsorganet följa med vad som
händer. Och så först och sist att besöka sin
avdelnings möten, när man har tillfälle
därtill.
Vad som här sagts, är
minimifordrin-gar, varpå ingen prutmån ges. Dessutom
är det i hög grad önskligt, att
medlemmarna ta del i ordnad studieverksamhet,
enskild eller kollektiv, och därigenom
bereda sig att göra en ännu bättre insats i
arbetet. Vi ha alla lika stora
skyldigheter mot organisationen. Vi måste vara
beredda att rycka in i arbetet, när någon
av de ledande krafterna behöver ersättas.
Vi ha ingen som helst rätt att fordra, att
ett litet fåtal år ut och år in skall ligga
hårt i selen för föreningen.
Vi måste göra vår insats villigt och
glatt, när så kräves. Det är nog tyvärr
inte alltid så, att vi göra vår’ plikt utan
knot. Om vi kunna hålla oss undan, så
göra vi nog ofta detta.
En liten sann historia:
Inom en förening diskuterade man vid
ett möte möjligheten av att vinna ökad
anslutning. Det borde finnas möjligheter,
ansåg man, att få med några som hittills
hållit sig utanför. En talare föreslog, att
man vid en viss angiven tidpunkt skulle
göra en agitationsoffensiv, varvid
föreningens område skulle genomarbetas
grundligt. Samtliga medlemmar skulle hjälpas
åt härmed. Detta blev också mötets
beslut. En av de närvarande steg då upp
och utbrast med en suck av lättnad:
"Ja, som väl är, så är det absolut
omöjligt för mig att bli med i denna
agitation, för jag har laga förhinder just
då." Han nämnde också vari hindret
bestod.
Att denne medlem var förhindrad, det
var ju inte så märkvärdigt.
Agitationskampanjen gick väl sin gilla gång honom
förutan. Vad som var särskilt
anmärkningsvärt, var det spontana yttrandet och
den inställning detta bar vittne om. Det
måste vara fel, åtminstone på intresset,
hos den medlem, som med triumf i rösten
anmäler hinder att verka för sin förening.
"Som väl är" kan jag inte uträtta
något! Också en bekännelse! Inte vittnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
