Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Juni 1937 - Om frivillig pensionsförsäkring i Arbetarepensionskassan, av Karl Esscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59 TEXTIL ARBET ÄREN
För en arbetare, som uppnår pensionsäldern
om 30 à 40’ år, kan grundpensionen uppskattas till
i genomsnitt 125 kronor om året. Under
förutsättning att full tilläggspension utgår, blir då
folkpensionens totalbelopp i högsta ortsgruppen
575 kronor. Detta belopp utgår även om
arbetaren på grund av frivillig försäkring åtnjuter en
pension av 400 kronor om året, och det
sammanlagda beloppet av folkpension och frivillig pension
kan då uppskattas till i genomsnitt 975 kronor om
året. Pensionären kan därjämte genom frivillig
försäkring eller från annat håll ha en årsinkomst
av intill 100 kronor utan att detta medför
minskning i folkpensionen. I mellersta ortsgruppen blir
folkpensionen 100 kronor lägre och gränsen för
den privilegierade inkomsten 50 kronor lägre. Med
en frivillig pension av 350 kronor kan summan av
folkpension och frivillig pension där uppskattas
till i genomsnitt 825 kronor. I lägsta ortsgruppen
blir motsvarande summa liksom nu 675 kronor.
Även i de båda lägre ortsgrupperna kan
pensionären utöver nämnda belopp ha en årsinkomst av
100 kronor utan att detta medför minskning i
folkpensionen.
De nya bestämmelserna komma som synes att
på dyrare orter medföra avsevärt förbättrade
möjligheter att ordna en rationell
arbetarepensionering. Dyrare och billigare orter komma
därigenom att bli mera jämställda i nämnda avseende.
Pensionering i APK sker genom kollektiv
försäkring av exempelvis hela arbetarepersonalen i
ett företag, varvid kostnaden vanligen bestrides
gemensamt av arbetare och arbetsgivare.
Arbetarnas bidrag kunna i normala fall givas formen
av en för alla lika avgift. Arbetsgivarens bidrag
utgör skillnaden mellan den försäkringstekniskt
beräknade avgiften för samtliga arbetare och
arbetarnas egna avgifter. Avtalet om försäkring
ingås mellan kassan och arbetsgivaren eller någon
annan representant för arbetarna och har formen
av en anslutnings-plan, i vilken bl. a. angives
vilken arbetarepersonal försäkringen skall omfatta,
vilka pensionsförmåner, som skola tillförsäkras
arbetarna, och huru kostnaden skall fördelas
mellan arbetare och arbetsgivare. "Varje arbetare får
ett medlemsbevis, som innehåller uppgift om hans
förmåner och skyldigheter enligt
anslutningsplanen.
Då en arbetare uppnår pensionsåldern och
samtliga avgifter för honom sålunda blivit inbetalade,
erhåller han från kassan ett pensionsbrev, som
bekräftar den förvärvade pensionsrätten. Icke
sällan förekommer det emellertid, att en arbetare
slutar sin anställning före uppnådd pensionsålder,
och det är då en betydelsefull fråga, huru det skall
förfaras med den å hans liv gällande försäkringen.
Om han efter avgången inträder i tjänst hos
en ny arbetsgivare, som är ansluten till APK,
ändras de tillförsäkrade pensionsförmånerna till
överensstämmelse med den mellan kassan och den
nye arbetsgivaren avtalade anslutningsplanen. Då
en övergång mellan två företag icke bör medföra
alltför stor ändring i arbetarnas
pensionsförhållanden, vore det önskvärt att pensioneringen
kunde erhålla en någorlunda likartad utformning
inom olika företag.
Om en arbetare slutar sin anställning utan att
övergå till annan arbetsgivare, som är ansluten
till APK, upphör för den skull icke hans
medlemskap i kassan, utan äger han rätt att genom
fortsatt avgiftsbetaining fullfölja den å hans liv
gällande försäkringen. Där arbetaren och
arbetsgivaren tidigare delat avgiftsbetalningen, täcker
enbart arbetarens egen avgift blott en del av
försäkringen, och avgången medför därför i regel
nedsättning av försäkringen. Om hälsotillståndet
icke lägger hinder i vägen kan arbetaren
emellertid medgivas att efter avgången fullfölja även den
del av försäkringen, som svarar mot
arbetsgivarens avgift. Arbetaren måste då efter avgången
betala högre avgift än tidigare. I fall
avgiftsbetalningen helt avbrytes, nedsättas
pensionsförmånerna till de lägre belopp, som svara mot de redan
erlagda avgifterna.
Där arbetaren och arbetsgivaren dela
avgiftsbetalningen, måste avtal träffas, huruvida
arbetaren vid avgång före pensionsåldern skall
gott-skrivas endast sina egna avgifter eller även det
av arbetsgivaren erlagda avgiftsbeloppet. Denna
fråga om pensionsrätten vid avgång har vid
upprepade tillfällen varit föremål för diskussion bland
arbetsgivare och anställda och skäl ha anförts för
såväl den ena som den andra bestämmelsen. I
vissa fall kan arbetsgivarens bidrag till
pensioneringen ha karaktären av en löneförmån. Det
har då ansetts naturligt, att alla inbetalningar för
pensioneringen — såväl arbetarens som
arbetsgivarens — skulle betraktas som arbetarens
egendom, till vilken arbetaren hade obetingad rätt
även vid avgång ur tjänst före pensionsåldern. I
andra fall kan en inbetalning från arbetsgivarens
sida ligga helt utanför den ordinarie
löneförmånen och vara avsedd att skapa en särskild förmån
för arbetare med lång anställningstid. Enligt
avsikten med en sådan inbetalning skulle densamma
icke övergå till arbetarens egendom förrän efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
