Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Sept. 1937 - 40-timmarsveckan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
TEXTIL ARBET ÄREN
så nog finnes det möjligheter. Låt vara
att arbetstidsförkortningen medför ökade
produktionskostnader, men låt oss då höja
tullskyddet i motsvarande grad.
Ja, detta resonemang kan låta
bestickande. Men det är icke så lätt att utan
vidare höja införseltullarna på textilvaror.
Hur skulle den stora allmänhet, som
omgående får betala tullhöjningen, reagera?
Hur skulle höjda importtullar mottagas i
de stater, mot vilka de komme att rikta
sig? Skulle icke dessa stater tillgripa
repressalier i form av höjda importtullar på
varor, som de nu köpa från Sverge, och
skulle icke detta bereda den svenska
exportindustrien svårigheter? Kunna vi
över huvud taget stå till svars med att,
samtidigt som vi döma och fördöma
protektionism och bildandet av nationella
självhushåll, vältra stenar i vägen för det
fria, internationella varuutbytet?
Vi ställa dessa frågor endast för att
visa, att utvägen med tullhöjningar måste
bli den sista —■ den som kan komma
ifråga endast i yttersta nödfall.
Med förestående hava vi bl. a. velat
säga, att de svenska textilarbetarna i den
nu uppkomna situationen icke ha minsta
anledning att låta sig engageras i en
kampanj mot den svenska regeringen för dess
förment ogina inställning till
konventionen om 40-timmarsvecka för
textilindustrien. Visste alla andra
textilarbetarorganisationer ute i världen lika väl var de ha
sina regeringar härvidlag, som vi veta var
vi då det gäller komma att ha Gustav
Möller och hans partikamrater inom den
svenska regeringen, då skulle
utsikterna att inom kort få se den
arbetstidskonvention vi här behandla satt i praktisk
tillämpning te sig betydligt ljusare än de
nu göra.
Då vi här givit uttryck åt farhågor för,
att vissa stater, som i Genève medverkade
till att föra 40-timmarskonventionen för
textilindustrien i hamn, icke komma att
visa samma beredvillighet då det gäller att
inom kort ratificera samma konvention, så
ha vi därmed icke velat säga, att vi här
hemma skola slå oss till ro och endast
avvakta 40-timmarskonventionens öde i
dessa andra stater. Liksom vi ha vår
uppmärksamhet riktad på dessa andra, så ha
de sin uppmärksamhet riktad på oss. Vi
ha varit representerade vid internationella
konferenser och kongresser, där våra
ombud givit sin anslutning till uttalanden, i
vilka man påyrkat införande snarast
möjligt av 40-timmarsvecka för
textilindustrien och förbundit sig att
med alla tjänliga medel verka för
arbetstidsförkortningens förverkligande.
Sådant förpliktar. Vi veta, att
våra kolleger i England, Frankrike,
Belgien, Holland, Schweiz, o. s. v. icke utan
en viss spänning vänta på vad de
skandinaviska staterna skola företaga sig.
Skandinavien har kommit i ropet på sista tiden.
Man känner ute i världen ganska allmänt
till, att de skandinaviska staterna fortare
än de flesta kommo över den senaste
krisen, att näringarna här uppe i Norden
blomstra etc. Man vet att textilarbetarna
i de skandinaviska länderna äro starkare
organiserade än på något annat håll. Man
vet att vi ha ett i bästa mening
demokratiskt statsskick, att arbetarpartierna i alla
de tre nordiska staterna äro delaktiga i
eller helt svara för regeringsutövandet, att
vi ligga i täten då det gäller
socialiagstift-ning, skydd och förmåner för de sämst
ställda.
Det är under dessa omständigheter
bara naturligt, att man, i vart fall inom
samtliga europeiska textilarbetareförbund,
med en viss förväntan avvaktar vilket öde
denna konvention skall möta i Sverge,
Norge och Danmark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
