Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Mars 1938 - Så kom du till sist..., av Axel Frithiofsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så kom du till sist...
Så kom du till sist, du välsignade vår,
med ditt under, som ingen kan tyda.
Så ljuder ånyo, i skrymslen och snår,
ditt varde, som allt måste lyda.
AXEL FR |TH IOFSSON.
Så väller den åter, din skapande kraft,
tillbaka från urkällans flöden —
med bägaren bräddad av livets saft,
du gäckas på nytt med döden.
Och livsjublet stiger, mot blånande sky,
allt högre och högre, var morgon ny.
Stort är att leva i soldagars brand,
när ödsliga vidder bli väna land —
när ögon, som mörknat i mödans ve,
mot spirande tegar på nytt skola le.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
