Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Mars 1938 - Den katalanska textilindustrin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27 TEXTIL ARBETA REN
Den katalanska textilindustrin.
Katalonien ställer till republikens
förfogande •— för fronten såväl som för livet
bakom fronten — för genomförande av
frihetskampen allt vad landet kan åstadkomma,
nämligen människor och produktion. Från första
stund lämnade landet med hänförelse sin
tribut i den gemensamma sakens tjänst genom
utnyttjande av sin blomstrande industri och
särskilt den betydande textilindustrin för
krigsändamål. För att kunna tillmötesgå de
krav, kriget ställer och i längden icke endast
upprätthålla den normala
produktionskvantiteten, utan ytterligare öka denna, var en
anpassning efter de förändrade förhållandena
nödvändig.
Yid krigsutbrottet var
produktionskapaciteten normal inom den katalanska
textilindustrin. Av dess gradvis ökade produktion
absorberades den ojämförligt största delen av
hemmamarknaden, under det att endast en
mindre del exporterades. G-ivetvis medförde
upproret en i förhållande till industrins
betydenhet kännbar tillbakagång. Sedan den
19 juli 1936 sysselsättes alla spinnerier och
väverier med tillverkning av alla sådana
artiklar, som milisen behöver. Man torde kunna
anslå den för tillverkning av tält,
mattornist-rar, ryggsäckar och lätta sommaruniformer
bearbetade bomullen till cirka 3 miljoner kg.
Även om tidpunkten för upptagandet av
tillverkning av nya artiklar icke var den
gynnsammaste så började dock ganska snart
enstaka företag, som hittills varit inställda på
tillverkning av finare varor, att utnyttja sina
maskinella utrustningar för tillverkning av
segelduk, serge och liknande artiklar. Fastän
det spanska1 avsättningsområdet till stor del
föll bort och exporten inskränktes till ett
minimum, räckte produktionen dock icke på
långt när till för den oerhört stora efterfrågan
på textilvaror för milisen.
Det ständigt ökade behovet av material för
kriget, ökade givetvis även behovet av råvaror
oerhört, och det var därför av den största vikt
att söka lösa detta problem. För att
tydliggöra svårigheterna att anskaffa råvaror kan
nämnas, att den 19 juli 1936 ungefär 5
miljoner kg. bomull stod till förfogande för
tillgodoseende av hemmamarknadens behov.
Fyllandet av lagerbestånden stötte följaktligen på
de största svårigheter, men till slut lyckades
man dock röja ur vägen alla motigheter. Hela
Kataloniens textilindustri bildade så
småningom en sluten arbetsfront i syfte att uppnå
största möjliga produktion av för kriget
erforderliga artiklar, och enbart för de för
vinterfälttåget nödvändiga varorna bearbetades
i det närmaste 9 miljoner kg. bomull. Det kan
i detta sammanhang även nämnas, att den
ökade produktionen har möjliggjort
igångsättandet av ett stort antal maskiner, som stått
oanvända, vadan kostsamma nyanskaffningar
undvikits.
Beträffande ylleindustrin gäller detsamma
som vad här ovan sagts i fråga om
bomullsindustrin. Också inom denna industrigren lade
en hel del fabrikanter mycket snart om
tillverkningen till att omfatta framställning av
för kriget viktiga artiklar, vilken tillverkning
är helt avvikande från den för berörda
fabriker vanliga. Hela lagret av ull, som i mitten
av juli 1936 uppgick till cirka 10 miljoner
kilogram, användes för tillverkning av täcken,
soldatkappor, uniformer o. s. v.
Textilindustrins totala produktion har i
stort sett undergått en väsentlig ökning, som
helt naturligt dock måst hållas inom
gränserna för vad omständigheterna medgivit. Den
nya sociala organisationen inom den
katalanska textilindustrin, inom vilken tekniker och
arbetare, i likhet med övriga på
regeringssidan, göra sitt allra bästa, har i utomordentligt
hög grad bidragit till uppnående av denna
produktionsökning.
Den betydande katalanska textilindustrin,
som ger levebröd åt cirka 250,000 personer,
har trots alla svårigheter övervunnit den
genom omständigheternas makt uppkomna
kritiska situationen. Massan av textilarbetare har
endast en önskan: att visa vad den duger till
och att bidraga till åstadkommande av en
seger. Med sina 39,000 vävstolar och sina 35,600
trikå- och stickmaskiner är industrin i stånd
att förse regeringssidans soldater med kläder
och erforderlig utrustning och kan dessutom
tillverka exportvaror, varigenom regeringen
tillföres utländsk valuta. Arbetarna kräva
endast, att man inom gränserna för de
möjligheter, som f. n. stå till buds, ställer det för
arbetet nödvändiga materialet till förfogan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
