Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Juni 1938 - Förbundets 40-årsjubileum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43 TEXTIL ARBETA REN
Jolin Fristedt, till orda och riktade på stadens
vägnar en hjärtlig välgångsönskan och
välkomsthälsning till förbundet och
festdeltagarna. Han framhöll bl. a., att sans och lugn
i regel satt sin prägel på den svenska
textilarbetarekåren, på dess förehavanden och
strävanden. Inom textilarbetarerörelsen, liksom
inom andra rörelser och företag, ha de, som
kommit att bekläda ledande poster, givetvis
spelat en betydande roll ocli tal. erinrade i
detta sammanhang om de värdefulla insatser
Gustaf Janzén gjorde, icke blott på det
fackliga området utan även som kommunalman.
Det testamente Janzén gav i "Vävar-Jo’an",
har helt visst ej varit utan betydelse. Det är
icke få fejder som förekommit under de
förflutna 40 åren, men för det mesta liar man
lyckats lösa tvistefrågorna genom
förhandlingar.
Jag ber, yttrade tal. till sist, att å
mång-tusende norrköpingsbors vägnar få uttrycka
den önskan, att eder näring måtte gå en
lyckosam framtid till mötes, samhället till gagn
och eder själva till glädje ocli förkovran.
Beträffande gästerna från andra platser
uttalade talaren den förhoppningen att de måtte
finna sig väl tillrätta i denna arbetets stad,
som gör sitt bästa för att skapa trivsel åt alla
som där bo och verka.
Herr Fristedts anförande mottogs med
hjärtligt bifall.
Därefter framträdde skriftställaren Ture
Nerman och föredrog med schwung och äkta
känsla den ståtliga prolog han skrivit till
jubileet och som återgives på annan plats i
detta nummer av vår tidskrift. Stormande
ovationer följde.
Sedan orkestern därefter spelat
ytterligare ett par populära saker, följde högtidstalet,
som hölls av Landsorganisationens andre
ordförande, Gunnar Andersson. Han yttrade
bland annat:
Under en organisations verksamhet ges det
vissa tillfällen som alldeles speciellt lämpa sig för
ett bokslut, en summering av resultat och
betraktande av eventuella brister. Ett sådant tillfälle
är detta, då Textilarbetareförbundet passerar
40-årsgränsen. Det är vid dylika tillfällen
framför allt nödvändigt att ge akt på de förändringar
som förekommit i fråga om betingelserna för
verksamheten, ty det är med utgångspunkt från
dessa som kommande förändringar skola bedömas.
För en organisations framgång är anpassningen
efter nya, ändrade förhållanden en livsbetingelse,
ja, det förnämsta villkoret för att organisationen
skall fylla sin uppgift. Stelnar en organisation i
formerna, avpassade efter ett visst
utvecklingsskede, mister den snart sitt inflytande. Men man
måste också ge akt på orsakerna till
förändringarna.
Vårt lands utveckling fram till det nuvarande
samhället har skett genom industrialismen, och
denna förändring är av tämligen sent datum.
Medan England redan på 1700-talet blev ett
industriland, blev vårt land det först efter år 1850,
eller sedan utvecklingen i andra länder skapat
behov av utnyttjandet av våra råvaror. Det
egentliga industriella genombrottet kom dock först
framemot sekelskiftet, ehuru det kanske bör göraa
ett litet undantag för järnindustrin, som ju redan
på 1700-talet nått en viss utveckling och för en
tid gjorde Sverge till världens största
järnproducent. Medan 1840’ den del av befolkningen, som
hade sin försörjning genom jordbruket med
binäringar, uppgick till 81 % och till industrin
kunde hänföras endast 9 %, voro motsvarande siffrol
1934 37,7 och 36,3, medan gruppen handel och
samfärdsel ökats från 2,2 till 19 %. Landet hai
blivit i hög grad beroende av sitt industriliv, en
utveckling som skapat en högre levnadsstandard
för hela folket. Om levnadsstandarden med
utgångspunkt från socialstyrelsens indexberäkning
sättes till 100 för år 1913, få vi för 1881 siffran
54,3, för 1890 69, för 1900 83 och för 1936 cirka
140. Produktionslivet på SO-talet hade ej någon
möjlighet att bära nuvarande levnadsstandard,
och grundbetingelsen för dess uppehållande är
näringslivets bestånd, liksom grundbetingelsen föl
en förbättring är ökad produktion. Därmed glida
också fackföreningsrörelsens problem över från
att vara löneproblem till att bli
produktionsproblem. Problemställningens förskjutning visas
också av nödvändigheten av statligt ingripande.
Med stödpolitiken för jordbruket är ett första steg
taget till den solidariska lönepolitiken, då
förutsättningen för dessa stödåtgärder är att övriga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
