Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Juni 1938 - Prolog vid Svenska Textilarbetareförbundets 40-årsjubileum, av Ture Nerman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49 TEXTIL ARBETA REN
ser hur de kommer där i långa led
den gråa gatan mot fabriken ned,
en rättslös släkt,
knotiga män med blicken hopplöst tom,
barhuva kvinnor i grå arbetsdräkt,
vävare, kardare, små spinnerskor,
färgare, slubbare och tvinnerskor,
plysare, lumpsortererskor med kind
gulnad av proletärsjukdomens vind,
flickor med lungsotshy från trånga rum,
och bleka undernärda barn,
små lappare i Grottes kvarn —
en bild av alltigenom slum.
Vi som har växt i en textilstad opp,
vi som har sett ett armod utan gräns,
vi glömmer aldrig i vår levnads lopp
den synen, dessa kvinnors, dessa mäns
förgrämda, trötta, gråa anletsdrag,
och vi förstår arbetarskaldens harm,
orden ur Karolus’ och klassens barm:
"Skulle jag glömma, jag?"
Textilarna var en tyst bataljon i arbetets tysta armé,
som trodde till tjänande broder sej född att leva i släp och ve,
som trodde att klassernas samhälle var skapat för evigt av "Gud"
och att "bed och försaka" var slavens orubbliga ok och bud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
