Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Sept. 1938 - På studieresa genom sju textilstater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
TEXTIL ARBET ÄREN
Tannwald, som ligger inklämt mellan höga,
skogklädda höjder, vilka resa sig som en
skyddande mur runtomkring. Uppe på höjderna
skymtar man här och där en glänta med en
gård, och man ser folk och djur röra sig
däruppe. Det hela ter sig nästan overkligt, och
hur man lyckats taga sig dit upp på de
branta vägarna är mig förstås en gåta, men
faktum är att en hel del arbetare vid fabrikerna
nere i dalen bo uppe på höjderna, en eller ett
par timmars väg från arbetsplatsen, som de
alltså måste tillryggalägga morgon och kväll.
Vårt mål är en stor bomullskoncern med
tillverkning av popelin som specialité, men
även duktyger (bomullsdamast) och andra
saker tillverkas här. Företagets direktör
visar med lätt synbar stolthet en vacker
prov-kollektion under det han samtidigt berättar
om sin fabrik och förhållandena där. Han
medger, att han fordrar ganska mycket av
sina arbetare — även om jag senare kunde
konstatera att arbetstakten inte syntes nå
upp till den i Sverge åtminstone i många fall
fordrade -— men i gengäld voro lönerna vid
företaget för tjeckiska förhållanden mycket
goda. Förhållandet mellan arbetsgivare och
arbetare ansågs vara gott, men, som man sade,
det fanns ju ingen anledning att så inte
skulle vara fallet. Vid fabriken fanns matsal för
de arbetare, som bodde långt borta från
fabriken och inte hunno hem, och för dem som
själva ville taga med sin mat, fanns
värmeskåp att förvara den i. Till de gamla
arbetare, som inte kunde komma under ålders- och
invaliditetsförsäkringen på grund av att de
varit för gamla vid dess ikraftträdande,
utbetalade företaget pension.
Firman äger också bostadshus, i vilka en
stor del av arbetspersonalen bodde till
mycket låga hyror. För ett rum och kök i äldre
hus betalades t. ex. cirka 0: 75—1: 50 per
vecka (omräknat i svenskt mynt), medan för
samma antal rum i nyare hus, men
naturligtvis ntan moderna bekvämligheter även här,
betalades något mera.
Man arbetade för fullt vid denna fabrik
och till och med i skift, men detta berodde
helt och hållet på vattenbrist, upplyste man
mig. I regel höll man sig inom de vanliga
gränserna för dagarbete, nämligen mellan kl.
7,30—17 med en timmes middagsrast. Här
liksom i övriga länder var man förvånad över
att arbetet i Sverge i regel börjar så tidigt.
Men även om arbetstillgången föreföll att
vara god vid detta företag, så skvallrar en rätt
stor decimering av arbetarstamman på en
relativt kort tid om att en ganska stor procent
blivit utan arbete. Denna reduktion,
upplyste man mig, var till stor del att hänföra till
genomförd rationalisering. Och ändock kan
man inte säga, att det här var fråga om
någon överdriven sådan. En stor del av
spinneriet var visserligen nytt och modernt med
arbetsbesparande maskiner, men här liksom
inom den tjeckiska textilindustrin i sin helhet
ävensom i övriga länder, som jag besökte,
användes Mulespinnstolar i mycket stor
utsträckning fortfarande, även om givetvis även
ringspinningsmaskiner förekommo, och i
Tjeckoslovakien lär man mer och mer övergå
till detta slag av maskiner. Företagets väveri
var däremot allt annat än modernt och
mycket mörkt. Lokalerna äro gamla och man
avser att företaga moderniseringar även här. I
varpningen hade emellertid anskaffats ett par
av de allra senaste nyheterna i fråga om
maskiner, som stått att uppbringa på den senaste
mässan i Leipzig och som givetvis sparade in
arbetskraft.
Vi säga farväl till vår älskvärde värd
eller rättare sagt värdar. De, som visat oss
fabrikerna, hade nämligen också varit
angelägna om att göra besöket så instruktivt som
möjligt. Osökt kommer tanken på den
spännande situationen f. n., och jag undrar, om och
hur länge det får vara lugnt här. Fabriken
sysselsätter till ungefär halva antalet
sudet-tyskar, medan den andra hälften utgöres av
tjecker. Någon skillnad på dem göres inte
alls, vilket, även om det ju bör så vara, måste
anses vara ganska anmärkningsvärt, eftersom
ägaren är jude. Arbetarna syntes också i
allmänhet vara mycket lojalt inställda till
republiken, och det blixtrade till i de vakna
ögonen och händerna knötos då man ledde in
samtalet på den rådande situationen och den
spänning, som låg i luften. De tycktes vara
fast beslutna att på allt sätt stödja den
nuvarande regimen.
Vid textilfabrikerna i Reichenberg
(Libe-rec), som är centrum för bomullsindustrin
och där antalet sudettyskar inte är långt från
100 %-igt, utgöres följaktligen största delen
av arbetarstammen av tyskar. Stämningen
här tycktes emellertid vara mycket blandad,
och man berättade mig att arbetarna i en hel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
