Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Dec. 1938 - På resande fot. II, av Mitzi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
TEXTIL ARBET ÄREN
sneddar över floden Reuss. Med sina gamla
målningar och sitt vattentorn, som en gång i tiden
använts som tortyrkammare, utgör den ett
intressant minne från år 1333.
Och över det hela vakar den vitklädda jätten
Pilatus.
Varje ny plats kommer med en överraskning.
Man hinner nästan inte ta igen sig, innan något
nytt och ännu vackrare visar sig på scenen. Jag
är tacksam, att den visserligen längre men
oändligt storslagna banan Luzern—Interlaken—Bern,
som inte är elektrifierad, ännu inte lagts om,
utan tåget med sitt ånglok pustar och frustar
uppför bergväggarna, avsats för avsats, vilar sig
och knogar vidare uppför branten. Ibland
kommer vi in i en tunnel, där luftväxlingen är så
hastig, att fönsterna på tåget blir alldeles
immiga. På ena sidan har man bråddjupet. Man kan
knappast andas ibland, när man tittar ner, man
tycker man vill hålla tåget tillbaka, så att det
inte skall rulla utför branten. Där nere på
bottnen ligger blanka sjöar och på andra sidan
återigen höga berg, där gårdar här och där klamrar
sig fast vid bergväggen.
Snart har vi nått högsta punkten, och tåget
börjar gå nedåt, nästan lika långsamt i början,
ungefär som en häst som går i utförsbacke, där
det är isgata. Ganska ofta ser man otyglade
vattenmassor störta utför branterna. Det är
tillfälliga vattenfall efter snösmältningen i de högre
regionerna. Plötsligt glider tåget förbi ett stort
bergmassiv, som liksom öppnar sig och framför
oss ligger den underbart vackra Brienzer See, en
av de sjöar (Brienzer See och Thuner See),
mellan vilka Interlaken ligger med den snöbetäckta,
glänsande vita Jungfrau som dekoration. (Se
bilden på sid. 99.)
I dag är färgerna särskilt djärvt markerade.
Den högblå himlen, den bländvita Jungfrau, som
glittrar som borsyresnö på en julgran, och den
skira grönskan i Interlaken åstadkommer en
färgverkan som gör nästan ont i ögonen. Just
en sådan dag lämpar sig för den färd upp i de
högre regionerna, som börjar genom stora skogar
med brusande vattenfall här och var och
fortsätter med bergbanan, som bara skjuter i höjden.
Bråddjupen blir alltmera svindlande, tills man
kommer upp på en platå, varifrån man fortsätter
med en vanlig elektrifierad bana ännu högre upp
till Mürren. Här har man de snöklädda tre
alptopparna Eiger, Mönch och Jungfrau alldeles in-
Med svindlande bergbanor kommer man upp till
världsberömda utsiktspunkter i turismens
Schweiz.
på sig, tycker man. Bara is och snö, medan de
grönklädda sluttningarna i Mürren är
översållade av vita små krokus. Det är ofattbart att
naturen kan slösa så och åstadkomma så fantastiskt
djärva kontraster.
Lac Léman (Genèvesjön) ligger turkosblå och
spegelblänk, sedan det tidiga morgondiset lättat.
Stränderna är kantade av idylliska platser och
de mest bedårande små sommarställen mellan
mera högtidliga palats. På en höjd reser sig det
strikta och förmögna Rotschildpaläet i förnäm
avskildhet. Ouchy, den lilla förstaden och
inloppet till Lausanne, har en infattning i blått: sjön
är blå, himlen är blå, bergen är blå och till och
med snön på bergen är opalblå. Båten lägger till
vid en hel del pittoreska bryggor, där
klangrosorna kryper utefter gamla murar. Vi närmar
oss alltmer Montreux, den schweiziska Rivieran,
så kallad på grund av sitt milda klimat. Vi
passerar en holme ■— den enda, tror jag, som finns
i hela den stora sjön, den största i Schweiz —,
med ett litet lustslott, där en äventyrare, som på
ett fabulöst sätt lyckades lura hela sin
omgivning, lär ha hållit de mest lysande fester, innan
han till slut spårlöst försvann. Jag kan lätt
föreställa mig, hur den lilla holmen skulle ha tagit
sig ut i mörkret mot de svarta bergväggarna:
som en samling lysmaskar. Solen gassar på
vinet som klättrar utefter bergväggarna, och här
någonstans säges Negus ha funnit en fristad
mellan arbetet i Genève för åstadkommande av
rättvisa åt sitt land.
Strax utanför Montreux ligger den lilla
pärlan Chateau de Chillon, det medeltida slottet med
sina tjocka murar och blyinfattade fönsterrutor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
