Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Juni 1939 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57 TEXTILAR BET ÄREN
Parlamentsbyggnaden från Westminster Bridge.
ljusreklamer i alla möjliga fasoner eller andra
delar i stadens centrum, där livet pulserar
livligare äii någon annanstans, erbjuder rika tillfällen
till roliea iakttagelser. Det kanske allra roligaste
är att sitta högst uppe på tvåvåningsbussarna.
Man är isolerad på samma gång som man är mitt
uppe i den oerhörda trängseln av fordon. Långa
stunder får man sitta på samma fläck, men det är
alltid få mycket att titta på och man behöver inte
ha tråkigt.
Men trots allt saknar man de vida
perspektiven i det vackra Paris. Möjligen kan Lörd Kelson
tala om perspektiv, där han står uppspetad på sin
168 fot höga kolonn på Trafalgar Square och ser
ned på flera andra gubbar, en del kungliga men
som ändock inte fått samma upphöjda ställning
som sjöhjälten. De tama duvorna, som svärmar
i tusentals på platsen framför The National
Gal-lery med sina dyrbara tavelsamlingar, hör sedan
gammalt ihop med denna stadsbild.
Den breda gatan White Hall ger dock en
ganska god sikt nedåt Westminster Abbey och den
ståtliga Parlamentsbyggnaden med sin Big Ben,
klockan som väger 13% ton och vars fyra
urtavlor mäter 22% fot i diameter. Minutvisarna är
också jättelika, 11 fot långa. På White Hall står
även, mitt i gatan, det bekanta minnesmärket
över de i världskriget fallna, the Cenotaph, med ett
ständigt lager av konstgjorda kransar och
blommor eller levande blommor från anhöriga eller
korporationer. Den okände soldatens grav finns
dock i Westminster Abbey bland kunga- och
drottninggravar och poeters och statsmäns gravar.
Det är så fint att bli placerad här. Vår egen
Jenny Lind har fått en medaljong på en vägg, även
om hon inte är begraven här.
The Iiouses of Parliament, som ügger utmed
den mäktiga Themsen, påbörjades år 1836 och tog
en rundlig tid att bygga. Det lär ha kostat
ungefär fyrtio miljoner kronor, och onekligen utgör det
en pampig pendang till den vackra Westminster
Abbey. Också det inre är ståtligt, överhuset och
underhuset utgör endast en liten del av den
oerhört stora byggnaden. En massa andra vackra
hallar och salar med intressanta målningar finns
här ock&å. överhuset är hållet i litet gladare ton,
klätt i ljusröd saffian som det är, medan
underhusets färger är mörkare, och detta verkar nästan
kyrka, om man bortser från att bänkarna är
placerade i trappavsatser, där ledamöterna sitter
alltefter politisk färg.
Att bevista en debatt i underhuset är lika
roligt som att vara med om en teaterföreställning.
Lekande lätt och vårdslöst sitter ledamöterna
tillbakalutade i sina bänkar och sätter upp fötterna
på bänken framför för att markera att de vill
prata. Lika ledig är hållningen hos den, som har
något att säga, och auditoriet, d. v. s. de andra
parlamentsledamöterna som skall höra på, är
inte mindre vårdslöst i hållningen. De tillropar då
och då den talande uppmuntrande eller
häcklande ord eller visar med ironiska och talande gester
sin inställning. De talare, som blir alltför hög-
"Beefeaters."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
