Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Juni 1940 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
TEXTILA II BET ÄREN
västkust, dit bomullsarbetarna fara för att under
sin lediga vecka njuta av sol och bad.)
Detta är ett exempel på lians livssyn och
följande utdrag ur en artikel i tidningen "Colne Times"
är ett annat. Det heter däri: "Mr. Shaw visade en
fin uppfattning av litterära värden, som framgår
av hans kommentarer i "Böcker som hjälpt mig".
De återspegla även någonting av hans egen
inställning till livet. Han säger däri: "Som yngling
på 19 år köpte jag av en tillfällighet ett
antikvariskt exemplar av Bellamy’s bok "Looking
Back-ward", en bok som nu är nästan glömd. På mer
än trettio år har jag inte läst den, men vid den
tidpunkten var den för mig en uppenbarelse; den
visade mig, att det förekom ett enormt slöseri i
världen och att bristen på materiell komfort
berodde på dålig organisation. Därefter var jag
färdig för Robert Blatchford’s budskap i "Merrie
England" och "Britain for the British". Dessa
böcker gjorde mig till politiker och av dem fick
jag den politiska filosofi, jag har. Bellamy
förvandlade den sorglösa ynglingen till en
sanningssökare. Blatchford med sin egenartade gåva att
uttrycka sig klart fullbordade förvandlingen.
Båda hjälpte mig. Malande fattigdom sätter sina
märken, som aldrig kunna glömmas. Bellamy
visade hur onödigt det var att det fanns fattigdom
och Blatchford har pekat ut vägen till lösning av
frågan. Men Blatchford gjorde mer än så. Han
hjälpte mig att se, vilken skönhet det ligger i det
skrivna ordet. Han behandlade engelska språket
som en skicklig fäktare för sin florett. Han
kunde få språket att sjunga eller vina, skrika eller
jämra sig. Han hjälpte mig att önska veta mera,
han lärde mig att välja mellan gott och
medelmåttigt."
Tom Shaw skrev vidare på tal om böcker, att
"det finns sanna guldgruvor i den engelska
litteraturen, de renaste ädelstenar. Alla dessa
skatter kunna förvärvas av enkla människor".
Det är måhända lätt förståeligt att han särskilt
uttalade sig om den engelska litteraturen. Hade
han emellertid talat om andra länders litteratur
hade detta skett med samma övertygelse. I
litteraturen liksom på de flesta områden inom
konsten och i livet finns det en anda och inflytande,
som sträcker sig långt utöver det egna landets
gränser och röjer den sanna gemenskapen hos
människorna. Tom Shaw insåg detta. Han hade
den sanna internationella andan, och liksom han
i sin verksamhet för de internationella
textilarbetarna försökte föra dessa närmare varandra såg
han i den större internationella rörelsen vägen
till mänsklighetens verkliga gemenskap.
Han finns inte mera ibland oss. Under
många år led han av svåra fysiska plågor, men
rörelsen behövde honom, och han stod därför kvar på
sin post. Hans pliktkänsla och även hans egen
önskan förmådde honom att deltaga i det
belgiska textilarbetareförbundets 40-årsjubileum, som
firades på ett alldeles särskilt sätt i Gent med
storartade festligheter, bl. a. kortège genom
staden. Men trots sin närvaro i Gent kunde han på
grund av att han var så sjuk icke deltaga i
festligheterna till sin egen och sina belgiska vänners
stora sorg. En smärtsam och svår hemresa
lämnade icke mycket kvar av hans krafter, och ett
par dagar efter återkomsten till London avled han.
Till fru Shaw, hans trogna medhjälpare och
kamrat i allt hans arbete, och till hans tvenne
döttrar uttala vi vårt varmaste deltagande i deras
svåra förlust. Även till alla vänner, som så
vänligt kommit ihåg honom, vilja vi säga, att deras
erkännanden av hans livsverk ha högt
uppskattats. Till alla dem, som haft förmånen att arbeta
under Tom Shaw’s inflytande, skulle vi vilja säga:
fortsätt det arbete, varmed han var så intimt
förbunden. Det behövs män och kvinnor, som vilja
ägna sina bästa krafter åt det goda i världen.
Låt denna livsinsats för mänsklighetens bästa bli
en inspiration för oss, så att det arbete, vi under
de kommande åren kunna utföra för samma stora
sak, blir rikare och ädlare, emedan vi känt och
respekterat vår goda vän Tom Shaw."
Så långt James Stött. Som avslutning
kan det kanske också vara på sin plats att
citera en del av Tom Shaw’s avskedstal till
förbundskongressen 1936 i Stockholm, som
trots att fyra år förflutit sedan dess alltjämt
har samma aktualitet. Han yttrade bl. a.:
"Vi leva i en mycket farofylld tid, då det är
nödvändigt att alla män och kvinnor i vår
rörelse äro uppfyllda av beslutsamhet och mod . . .
Jag kan inte lämna Stockholm utan att uttala ett
varmt tack till dem som alltid stått i främsta
ledet av alla frihetsälskande folk, och jag kan
endast uttala den förhoppningen, att mina svenska
kamrater alltid skola fortsätta att kämpa för den
ädlaste sak av alla, vår sak: att söka åstadkomma
frihet åt varje man och kvinna i alla avseenden.
Jag hoppas, att vi alla ha ett motto, så att vi, då
vi sluta vårt arbete, kunna säga: "Vi ha kämpat
en god strid, vi ha slutat vårt livsverk och vi ha
varit vår sak trogna."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
