Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Juni 1940 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55 TEXTILARBETAREN
Boken som
förbrukningsvara.
Av Knut Larsson.
Varför skall man ta för givet att folk i
allmänhet inte vill läsa böcker? För min del tror
jag det är tvärtom. Låt oss alltså i stället ta
för givet, att om bara hindren kunde röjas
undan, så läste alla människor böcker. Det kan ju
tänkas, att det till en början inte blir den allra
mest klassiska litteraturen, men det är väl
ingen av oss, som har börjat med den. I stället
ha väl alla vi, som trätt ut i livet med
bristfällig kännedom om den svenska litteraturen och
dess väsentliga drag, börjat med att läsa rubb
och stubb som det föll sig. Det är inte lönt att
söka hoppa över några utvecklingsstadier. Att
läsa böcker är huvudsaken, sedan kommer man
nog till de bra författarna av sig själv så
småningom.
För min del tror jag, att billiga, enkelt
utstyrda böcker skulle stimulera läslusten betydligt.
Böckerna skulle vara sådana, att var man kunde
ha dem med sig var som helst. Men då måste de
bli vardagsbehov och förbrukningsvara och
inte konstverk. Man skall kunna ta i dem med
verkstadsnävar. När de äro lästa, äro de
förbrukade. Därmed ha de gjort sin tjänst.
Varför skall goda böcker absolut vara bundna
och dyra som om de skulle bevaras i all evighet?
I hemmet ser det trevligt ut med en snygg
boksamling, men det är nog i viss mån ett utslag
av den allmänna kulturhögfärden. Alla ha inte
råd att skaffa sig en boksamling eller energi nog,
eller vill inte avstå så mycket för att skaffa sig
böcker.
Det finns läshungrig publik. Se till exempel
bara, vilken åtgång lästa böcker ha! Det finns
knappast en bok så sönderläst, att det inte finns
köpare, bara den säljes tillräckligt billigt. Att
stå i en helt vanlig cigarraffär och leta efter
behag i böcker av alla möjliga kulörer är mycket
enklare och mindre anspråksfullt än att gå in i
en bokhandel och rådvill fråga en durkdriven
bokman efter en bra bok. Även om böckerna ligga
framme till påseende, dröjer det inte länge
förrän det är någon där och frågar vad man
önskar. Boklådor äro nästan lika högtidliga som
apotek. Realisationsboklådan är bättre. Bara en
kassa, som tar emot pengar för de böcker man
plockat åt sig.
Det är minsann inte så gott att välja böcker.
Så dyra som de äro, måste man välja väl, innan
man har råd att kosta på sig någon av de
bättre, d. v. s. dyraste. Men det kan mycket väl
hända att man tar fel. Om det vore en billig sak,
kunde man bara ställa den på hyllan. Adjö med
den och hit med en annan! Men det är litet
värre, om man gått och betalt 8—10 kr.
Den mest vägande invändningen mot goda
böcker i billiga massupplagor är att de, som vilja
läsa och inte ha råd att köpa kunna gå till
biblioteken. Det finns dock en hel del invändningar
att göra däremot. Det är bättre, bekvämare och
på allt sätt lättare att äga böckerna. Då läser jag
dem, när jag vill. Slutar i mitten och läser
något annat för att, när tillfälle ges, återgå. Jag
behöver inte vara så rädd om boken. Jag kan
rita i den och vika den ut och in som jag vill.
Därtill kommer att jag inte behöver passa tiden
på biblioteket, kan ha boken hur länge som helst.
Det vill i alla fall till ordentliga levnadsvanor
för att frekventera ett bibliotek, det måste man
nog medge. Ganska god tid måste man ha,
vilket våra dagars föreningsmänniskor sakna. Allt
tillsammans gör, att det bara blir en viss liten del
av den läshungriga publiken, som kommer sig
för med att låna böcker på biblioteket. Annars
är invändningen riktig.
Billiga böcker i tarvligt utförande draga ner
standarden på de litterära mästerverken, säger
någon. Är det inte så, att aldrig så goda
böcker, som endast läses av ett fåtal, är slöseri med
kulturella värden, som vi inte ha för mycket av.
De som av ekonomiska eller andra skäl inte
komma i kontakt med de litterära konstverken ha
liten förståelse för att dessa skulle dras ner
genom att göras tillgängliga för flera. Nu
förbehållas de goda böckerna ett fåtal. Hänsyn till
dem och deras estetik kunna vi inte kosta på oss,
när större värden stå på spel. Större värde är
ökad kulturell gemenskap.
Sedan säger en vän till mig: de som läsa
dåliga, billiga böcker, får du aldrig över. Men det
tror jag inte på. De goda böckerna äro mest
intressanta och spännande. För den som endast
läst dessa krystade romaner, som det finns så
gott om, blir det en upplevelse att få tag på en
riktig bok, det kan jag vittna om både för egen
del och för andras. Min orubbliga övertygelse
är, att om de goda böckerna vore mera
lätttillgängliga, skulle de läsas i långt större
utsträckning.
Folk vill läsa och gör det också, om man tar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
