- Project Runeberg -  Textilarbetaren : Svenska Textilarbetareförbundets Tidskrift / Årg. XXXVII. 1940 /
74

(1936-1943)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Sept. 1940 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

74

TEXTIL ARBETAREN

"Jag skulle bli slav! Nej, så djävlar anamma!
Om biltog och brödlös jag blir gör detsamma.
Men frihet skall kämpa för fädernas jord."

Detta är hövdingaord! De äro också
nedskrivna av en man med hövdingablod i ådrorna,
fastän han när orden nedskrevos ännu inte nått
något hövdingaskap. Han vann det sedan inte
som en maktens utövare, utan som en man med
andlig resning högre än de mångas. Detta
kanske inte minst därför, att han aldrig var rädd
för att med sina lungors fulla kraft sjunga ut
med, vad han hade på hjärtat; och detta såväl
till meningsfränder som motståndare. Alltså en
karlakarl allt igenom.

Den som sjöng ut dessa ord var en
arbetarklassens son, en enkel arbetare, som tack vare
sin stora begåvning, sin rakryggade karaktär
och — detta inte minst — på grund av sin
starka svenskhet, sin varma fosterlandskärlek
slutligen kom att räknas till en av våra främsta
kämpar inte blott inom kroppsarbetarnas led
utan även till en av de verkligt svenska
förgrundsfigurerna i vårt land under de senaste
decennierna.

Det var Fabian Månsson, som skrev de ovan
återgivna orden i en dikt, "Stridssång", vilken
var införd i tidskriften Fram i okt. 1903. Det
är otvivelaktigt på det sättet, att denna
stridssång under arbetarrörelsens unga år var avsedd
att vara ett proletärt stridsrop, och att den
på den tiden nog huvudsakligast uppfattades som
sådan. Men sången äger också, och det förvisso
med författarens inre känsla som resonansbot’
ten, mycket starka fosterländska tonfall. Ja,
t. o. m. övervägande sådana.

Hövdingaord av en folkets son.

Hur annorlunda kan man uttolka sådana
sångens ord som dessa:

"Till vapen kamrater! Se viggarna ljunga
och stormmolnen välta sin brandröda tunga
i öster, där nyss man en ljusning förnam.
Ur grändernas kyffen, ur vildmarkens kojor
till vapen! Förr’n våldet i eviga bojor
slår vår för friheten kämpande stam."

Och sedan omedelbart efter de under
rubriken citerade orden:

.. ."så länge en man mäktar öppna ett öga,
så länge en trasa finns kvar av de höga,
de trotsiga skumstänkta klippor i nord!"

Dessa stridssångens ord säger tydligt att
diktaren för sitt inre öga sett möjligheten av,
att den tid kan vara inne, då "viggarna ljunga
och stormmolnen välta sin brandröda tunga"
runt om vårt land och hota det. Det är för den
skull han ro’_:ar folket "ur grändernas kyffen,
ur vildmarkens kojor" till vapen att värna
fosterlandet "så länge en trasa finnes kvar av de
höga, de trotsiga, skumstänkta klippor i nord".
Och detta i tid och med kraft "förr’n våldet i
eviga bojor slår vår för friheten kämpande stam".

Det är kraftfulla och manande ord av en
folkets egen son, som en gång kämpade för sin
och sina kamraters höjande både i ekonomiskt,
socialt och andligt hänseende, men som också
kände och förstod, att den tid kunde komma då
de måste vara beredda att försvara de erövrade
rättigheterna.

Det som Fabian Månsson för nu knappa
femtio år sedan med en siares fjärrsyn såg framför
sig har nu inträffat. Ty "viggarna ljunga och
stormmolnen välta sin brandröda tunga" omkring
oss. För den skull måste vi vara beredda att
möta dessa stormmoln, så att de inte välta sig
över våra "trotsiga skumstänkta klippor i nord".

Vi måste vara beredda! Den beredskap som
vi uppehåller kostar stora summor — alla måste
vi hjälpa till att uppbringa de miljoner som
erfordras. För en relativt kort tid skall vi låna
staten, d. v. s. oss själva, det vi kan undvara,
det vi ha utöver den dagliga nödtorften.
Försvarslånet är ägnat att trygga materiella håvor
och mycket, mycket mera ännu värdefullare.

Lyss till den hövdingaborne folkets son,
denna karlakarls ord: "Jag skulle bli slav! Nej,
så...!"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:08:17 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/textarb/1940/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free