Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Sept. 1940 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
TEXTIL ARBETAREN
Slå vakt om organisationen!
Jag läste nyligen i en tidningsnotis en
imponerande siffra. Denna angav
medlemsantalet i en stor, landsomfattande
organisation. Den lilla tidningsnotisen gav mig
mycket att fundera på. För var och en, som
har någon insikt om föreningslivets
betingelser och betydelse samt dessutom äger en
smula realitetsbetonad fantasi, måste en
uppgift som denna ge anledning till en mängd
erinringar och tankar. Hur man sedan
funderar och reagerar, det beror ju på ens
personliga kynne och inställning, åsikter och
erfarenheter.
För min egen del var den första tanken:
Hur mycket oegennyttigt arbete ligger det
inte där bakom! Hur måste inte de första
banbrytarna offra och slita för sin ofta
missförstådda och förhånade strävan! Och jag
erinrade mig en del av vad jag själv varit
med om i den vägen, fast jag inte varit med
från början. Nog har det varit tungt och
besvärligt ibland. Hur har det då inte varit i
själva begynnelsen!
Sedan gick tanken till vad denna
organisation betytt för sina medlemmar. Tack vare
tro och tillförsikt, arbete och offer, har så
småningom den materiella och kulturella
nivån höjts. En bättre levnadsstandard, en
tryggare ställning och en starkare känsla av
människovärde har följt i dess spår.
Från detta område glider tanken in på ett
närliggande: Vad har inte denna och andra
organisationer betytt även för samhället i sin
helhet? Den utveckling av näringsliv och
samhällsliv, som försiggått under de senaste
årtiondena, har ju i hög grad påverkats av
organisationerna och deras verksamhet. Vad
har inte föreningslivet i sin helhet uträttat till
det gemensamma samhällets fromma! Tänk
bara på en enda men dock så viktig sak:
Medlemmarnas fostran under brottningen
med skilda uppgifter, som gjort många av
dem skickade att ombesörja de nödvändiga
bestyren i det kommunala och allmänna livet.
Från föreningslivet har det plockats och
plockas allt fortfarande en mängd goda
krafter, som kommer den stora gemensamheten
tillgodo. Denna åderlåtning är ett
ofrånkomligt faktum, och den bidrar att ytterligare
aktualisera vårt organisations- och
bildningsarbete.
En annan tanke anmäler sig: Hur har inte
organisationerna uppammat, odlat och
fördjupat vår samhörighet. I samarbetets spår
har följt en starkare känsla av ansvar mot
det gemensamma. Det är givet, att
samhörigheten och ansvarskänslan kunde och borde
vara ännu djupare, men det finns dock
åtskilligt härav, och detta utgör vår allra största
tillgång. I den mån som vi genomsyras av
ansvar och gemenskap, kommer detta såväl
föreningslivet som samfundslivet i sin helhet
tillgodo.
Ansvar, samhörighet..., nåväl. Jag vill
här lämna åsido den mångfald av tankar och
idéassosiationer, som dessa begrepp
föranleder. Men låt oss istället lite var meditera en
smula häröver. Det kollektiva ansvaret —
förutsätter inte detta en hög grad av
personligt ansvar? Och samhörigheten, måste inte
den vara fast förankrad i våra sinnen och
hjärtan, om den skall bli en stark och levande
makt i våra gemensamma förehavanden?
Dessa och andra frågor bör vi inte skjuta ifrån
oss, utan ägna dem en allvarlig och
inträngande uppmärksamhet. Om vi sedan också
ta konsekvenserna av våra tankar och
slutsatser, så är det så mycket bättre!
Vi har i detta nu ett rikt och
mångskiftande föreningsliv. Dess omfattning och
utbredning är imponerande. Det kan dock ligga
en fara däri, att den numerära storleken
överskattas eller att den skymmer blicken för det
mera väsentliga. Ibland tycker man sig
kunna skönja ungefär denna tankegång: Ja, nu
har vi det ju så bra ordnat med våra
organisationer, att nu går det väl vidare av bara
farten. Nu kan vi väl ta det lite lättare med
de där föreningsbestyren.
En farlig tankegång. Alla de värden, vi
äger, måste i varje ögonblick värnas och
erövras på nytt. När vi slumrar till, i tron att
det nog klarar sig utan vår vaksamhet och
insats, då är det fara på färde. Slår vi inte
vakt om de vunna positionerna, så riskerar vi
att förlora dem.
En del av vad vi vunnit kan gå förlorat
under exceptionella förhållanden. Yttre
omständigheter, som vi inte förmår bemästra,
kan exempelvis inskränka den personliga
friheten, öka våra bördor och pressa vår
materiella standard. Det är ju detta, som sker
just nu. Det kan naturligtvis råda olika
meningar om dessa bördor och deras rimliga för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
