Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Mars 1941 - Återblick på år 1940. Arbetstillgången något sämre än 1939. Fortsatt ökning av förbundets medlemstal - Minskning av antalet olycksfall i arbete under 1940. Rekordökningen slut? De enklare maskinelementens andel i svåra olycksfall, av -n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 T E X T I L A B B E T A R E N
Minskning av antalet olycksfall i arbete under 1940.
Rekordökningen slut? De enklare maskinelementens
andel i svåra olycksfall.
Antalet olycksfall i arbete liar i riket
under 1940 minskats, dock icke i den omfattning
som man haft anledning förvänta med
hänsyn till förminskad arbetstillgång och
intensiv propaganda för större försiktighet och
ökat skydd för undvikande av olycksfall samt
ett stort inkallande till militärtjänst.
Olycksfall inom denna tjänst räknas icke som
olycksfall i arbete evad det gäller manskap etc.
Nedgången i olycksfallsfrekvensen har sin orsak
jämväl i den avsevärt hopkrympta
byggnadsverksamheten.
Antalet anmälda olycksfall uppgick år
1934 till 134,605, år 1935 till 149,658, år 1936
till 161,973, år 1937 till 188,516, år 1938 till
189,646, år 1939 till 205,600 och år 1940 till
i runt tal 185,000, vilken siffra dock torde
komma att överskridas sedan alla
efteranmäl-ningar för året inkommit. Under månaderna
januari—november 1940 uppgick antalet an-
vilka krävt huvudorganisationernas
ingripande vartill kommer de löpande
arbetsuppgifterna å förbundskontoret varvid bl. a.
kontrollen och granskningen av alla de, som en
följd av ackordsrevisionen, inkomna
ackordsprislistorna tagit en icke så ringa tid i
anspråk. Att detta arbete under år 1940 varit
av större omfattning än tidigare torde väl
bäst belysas av det förhållandet att samtliga
ackordsprislistor, innehållande tusentals olika
ackordspris, vilka f. n. finnes å
förbundskontoret upprättats och undertecknats av
huvudorganisationerna under år 1940.
Till sist kan framhållas att vårt förbunds
verksamhet under krigsåret 1940 gått
tämligen friktionsfritt och om vi skulle uppställa
några önskningar för kommande tid så skulle
det vara en önskan om att förnuftet till slut
måtte segra och skänka världen och
mänskligheten fred. Vi kunde då fortsätta vår
verksamhet till nytta och gagn för
förbundet och dess medlemmar, utan att hindras av
de störande ingrepp som krigets
vansinnigheter medföra.
mälda olycksfall i arbete till 166,596 mot
177,485 år 1939 motsvarande månader,
174,006 år 1938 ocli 171,997 under samma tid
1937. Under de första elva månaderna av
1940 har nedgången alltså varit 10,889 i
jämförelse med motsvarande månader 1939,
medan minskningen i förhållande till
olycksfallsantalet 1938 är 7,410 och 1937 blott 5,401
för samma månader.
Det är första gången på åtta år som en
minskning i olycksfallsfrekvensen
förekommit. Förra gången skedde det under
lågkonjunkturen 1931—33. Ären 1918—1922 var
det en oavbruten och betydande nedgång i
antalet olycksfall, men under åren 1923—
1930 förekom en avsevärd stegring.
Sistnämnda år var antalet 2*4 gånger frekvensens
storlek under lågkonjunktursåret 1921. Så
var det nedgång 1931—1933, men under 1933
översteg frekvensen dock 1921 års två gånger.
I anslutning till ovanstående bör påpekas,
att i viss utsträckning har man under 1940 på
en del arbetsplatser i stället för till
neutralitetsvakt inkallade fått insätta ovana arbetare,
en åtgärd som naturligtvis inte bidragit till
minskning i olycksfallsfrekvensen utan
tvärtom. Inom krigsindustrin och f. ö. viel företag,
där man på grund av rådande förhållanden
måst arbeta i en utsträckning, som aldrig
tillförne, har helt naturligt den uppdrivna
arbetstakten m. m. bidragit till ökat antal
olycksfall. En följd därav har på sina håll
blivit överansträngning och ett ökat antal
nervösa åkommor.
Övertidsarbete har ju förekommit under
1940. Den genom övertidsarbete ökade
ansträngningen antages vanligen bli
kompenserad genom en efterföljande period av mindre
forcerat arbete. Det är emellertid av en
viss vikt, att en viloperiod kommer på sin
rätta, fysiologiskt betingade tidpunkt.
Vilo-behovet stiger i en starkare progression än
arbetsmängden. Ett dubbelt så stort arbete
fordrar en mer än dubbelt, ja ända till fyra
gånger så lång vila. Vid undersökning av
verkningarna av det forcerade säsongarbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
