Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Juni 1941 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
De brittiska beklädnadsarbetarna och kriget.
Av A. Conley, generalsekreterare i Fackförbundet för skrädderi- och beklädnadsarbetare.
Mr. Conley är en
framstående fackföreningsman sedan
lång tid tillbaka och medlem
av det brittiska L. 0:s
generalråd sedan 1921. Han var
hedersordförande vid
organisationens kongress dr 1934. Hans
insatser för det fackliga
arbetet i beklädnadsbranschen ha
varit av särskilt stort värde.
När han dr 1909 tog itu med
att organisera ett enda
allom-fattande fackförbund på detta
område fanns det icke mindre
än 20 olika fackförbund, vilka
sedermera sammanförts till
"Tailors’ and Garmentworkers
Union".
När krigsförklaringen kom insågo
medlemmarna av skrädderi- och beklädnadsarbetarnas
förbund, att industrin oundvikligen måste
konfronteras med revolutionerande förändringar, både
beträffande de kläder, som skulle tillverkas och
beträffande produktionsmetoderna. Först väntade
man, att de normala behoven inom branschen
betydligt skulle reduceras, då flera och flera män
lämnade sina civila sysselsättningar för att
inträda i de väpnade styrkorna. Samtidigt kunde
beklädnadsindustrin vänta, att man av den skulle
begära oerhörda ansträngningar för att förse
stridskrafterna med kläder.
Den senaste beställningen av ylletyg för
fältuniformer omfattar 5 miljoner jackor och 6
mil-Joner par benkläder. Arbetet kommer att utföras
av 250 beklädnadsfirmor, som skola tillskära
15,000 km. ylletyg för tillverkning av de praktiska
uniformer, som nu äro en välkänd syn på
gatorna i varenda engelsk stad. över 200 miljoner
mässingsknappar skola sys fast på dessa uniformer.
En stor del av dessa knappar äro "dolda", varför
soldaterna komma att spara många timmar, som
annars skulle ha tagits i anspråk för att blanka
knapparna. 70 andra företag äro i färd med att
verkställa en order på 1,500,000 kappor, som
kräver nära 7,000 km. tungt, vattentätt tyg. Detta är
endast en del av den väldiga kvantitet kläder och
underkläder, som tillverkas för armén, flottan och
flygvapnet samt för frivilliga civila
försvarsorganisationer, sjukhus etc.
Våra 150,000 medlemmar — över 100,000 av
dem äro kvinnor — ha gått till verket med
energi och beslutsamhet. De förstå fullkomligt vik-
ten av att männen i de väpnade styrkorna få
kläder, som kunna motstå alla påfrestningar i aktiv
tjänst. Arbetarnas entusiasm har ökats genom
att de själva ha varit med om bombraider. Vissa
av fackförbundets avdelningar ha lidit svåra
förluster genom förstörelsen av affärsanläggningar i
Londons Eastend under de första anfallen. Sedan
dess har naturligtvis dessa anfalls förstörande
verkan betydligt minskats genom skyddsåtgärder,
varvid våra medlemmar (tillsammans med
arbetskamrater i andra industrier) bidragit med sina
insatser. I de av bombanfallen mest skadade
områdena fortsätta våra förbundsavdelningar sin
verksamhet som i normala tider.
Intensifieringen av arbetsprestationerna har
oundvikligen måst medföra vissa rubbningar i
proceduren för fastställande av lönerna. Fastän
vissa svårigheter följt av krigsförhållandena, har
fackförbundet lyckats vidmakthålla sina
medlemmars levnadsstandard vid en nivå, som motsvarar
den, som existerade före kriget. Under det att
levnadskostnaderna stigit med 25 % ha lönerna
stigit med mera än 20 %. Vi ha dragit fördel
av samarbetet med andra
fackföreningsmedlemmar. Den brittiska landsorganisationen, till
vilken vi äro anslutna, konsulterades av
regeringen från början av kriget, och departementen ha
tagit hänsyn till dess uttalanden beträffande
frågan om mänsklig arbetskraft, löner och
arbetsförhållanden.
Genom landsorganisationen äro vi
representerade i fackförbundens och arbetsgivarnas
gemensamma konsultativa kommitté, vars utlåtande
brukar inhämtas av regeringen för erhållande av råd
i sådana fall. Arbetsministern, Mr Ernest Bevin,
står i nära kontakt med detta organ och han kan
komma tillrätta med varje arbetsgivare, som gör
svårigheter.
Ministern har också tillsatt en
välfärdskommitté för fabrikerna, vilken har att se till, att
varken den individuella arbetarens intressen eller
nationens produktionsförmåga lider förfång genom
farliga förhållanden eller otillbörliga
påfrestningar av något slag. En värdefull medlem av denna
kommitté är Miss Änne Loughlin, vår nationella
organisatör, som är en av de mest erfarna
fackförbundsledarna i landet. Visserligen förlorade
vissa av våra medlemmar sina anställningar, enär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
