Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Sept. 1941 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
TEXTIL ARBETA REN
reaktionen härskat i Europa, ha vi själva haft
kraft att lagstifta om bättre arbetslöshetsbidrag,
stöd åt jordbruksfolket, bostadsförbättringar,
semesterlagstiftning, folkpension, hjälp till mödrar
och barn o. s. v., resultat som vunnits under
fredligt uppbyggnadsarbete.
Men den hårda verkligheten gör det tyvärr
icke möjligt för oss att med samma utsikt till
framgång fortsätta vårt sociala
uppbyggnadsarbete. Om vi därför just nu måste konstatera en
paus i detta sociala uppbyggnadsarbete, så måste
detta tillskrivas krafter, som vi icke behärska
och som stå utanför våra egna arbetsfält. Det
är nödvändigt att noga beakta detta, då vi
bedöma dagens situation och våra möjligheter att
uträtta någonting för folk och samhälle. Yårt
utbyte av varor och tjänster med övriga länder är
Icke längre fritt. Alla handelsvägar äro
praktiskt taget stängda. Vi kan icke nu som förr byta
till oss uir, bomull och kolonialvaror mot trä
eller papper. Med förlusten av ett fritt
handelsutbyte har följt stora svårigheter för vår
folkförsörjning. Därtill kommer, att kriget tvingar oss
till en försvarsberedskap, som kräver stora
uppoffringar. En mycket stor del av produktionen,
icke minst inom textilindustrin, måste tas i bruk
för försvarsändamål. Denna försvarsberedskap
har visserligen skapat arbete, men å andra sidan
måste verkliga bördor bäras av folket och
uppoffringar göras med hänsyn till
försvarsberedskapen. Dessa uppoffringar måste vi emellertid
ta på oss. Vi måste söka ernå det skydd och det
värn, som vi behöva. Vi äro emellertid
angelägna att erinra om att arbetarrörelsen icke gripits
av någon krigsromantik, men när det gäller
rättssamhället och friheten, när det gäller försvaret
av hembygden, av våra hem, våra anförvanter, av
vår demokratiska ordning, utav våra
organisationer, få inga offer anses för stora. Ty, utan att
använda stora ord, vilja vi bestämt uttala vår
vilja att försvara oss mot vem det vara månde,
som söker beröva oss friheten och rätten att
själva bestämma inom det land, vars framtid och
sociala struktur skall danas av oss.
Det ställes i dessa dagar hårda och stora prov
på de svenska folkrörelserna, inte minst
fackföreningsrörelsen. Det finns ingen anledning att i
detta sammanhang tala om strider mellan olika
samhällsintressen. Vi veta att det finns
intressemotsättningar om vad som är möjligt eller icke
möjligt. Vi vilja endast erinra om att svensk
fackföreningsrörelse i sitt uppträdande i
samhällets intresse visat sans och måtta. Den mellan
Svenska Arbetsgivareföreningen och
Landsorganisationen träffade överenskommelsen om det s. k.
ramavtalet är ett bevis på fackföreningsfolkets
sinne för lägets allvar, på samhörigheten olika
yrkesgrupper emellan till båtnad för hela
nationen. Om det lönemässiga resultatet sedan
motsvarar våra förväntningar eller inte skall i
detta sammanhang inte ordas, men som sagt, det
finns anledning erinra om det inträffade icke
minst med hänsyn till vissa andra
samhällsgruppers ställningstagande, då deras intressefrågor
varit i stöpsleven.
För vårt eget förbund har verksamheten under
den gångna kongressperioden kännetecknats av
arbete och framgång. Då vi sist voro samlade
till kongress hade förbundet 33,000 medlemmar.
Nu räkna vi nära 40,000. Vi ha sålunda ökat vårt
medlemsantal med nära 7,000. Man kan således
icke påstå, att textilarbetarna stå likgiltiga inför
organisationsarbetet. Textilarbetarekåren har
ryckt fram till jämbördighet med övriga
industriarbetaregrupper, och det är en väl organiserad
arbetaregrupps ombud, som jag å
förbundsledningens vägnar hälsar välkommen till
uppbyggande arbete i gemensamma intressefrågor. Vi
skola i ett annat sammanhang behandla vad som
åtgjorts i fråga om våra lönerörelser och vad
resultaten av dessa blivit. Så mycket kan
emellertid redan nu sägas, att ingen kongressperiod
tidigare har kännetecknats av så många aktioner,
som under den tilländalupna perioden. Resultat
har också vunnits som väl hävdar förbundets
ställning. Ett konstaterande härav får icke
uppfattas som någon självförhävelse eller något
försök att framhålla vår egen förträfflighet.
Tvärtom äro vi alla på det klara med att
textilarbetarekåren tillhör en lågt avlönad grupp, som ännu har
långt kvar, innan den kan jämföra sina löner med
en del andra industriarbetaregrupper. Signaler
har emellertid givits, som varslar om det
intresse, man inom fackföreningsrörelsen hyser för stöd
åt eftersatta grupper, och vi hoppas, att den
samlade fackföreningsrörelsens representanter, då de
om en månad samlas till kongress, skall verifiera
denna mening. Alla förstå nog, att det är den
solidariska lönepolitiken, som här åsyftas.
Kongressen kommer att få ta upp en hel rad
viktiga frågor till behandling. Det stadgeförslag,
som föreligger, innehåller visserligen icke några
nyheter i det stora hela. På de väsentliga
punkterna ha de gamla stadgarna icke behövt undergå
någon förändring, men det oaktat komma vi i
samband med behandlingen av stadgefrågan för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
