Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Sept. 1941 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
TEXTIL ARBETA REN
orden om sammanhållning och solidaritet prövas.
Hur svåra tider vi än ha att genomleva, få vi
hoppas, att vi få behålla vår fred, ty vi skola veta,
att våra kamrater runt omkring oss ha det vida
värre. Från vår egen textilarbetareinternational
ha vi haft meddelanden, som i all sin knapphet —
censuren är som vi veta sträng — ge oss tydliga
bevis på de svårigheter, som möta våra kamrater
ute i stora världen. Men dessa meddelanden ha
också lämnat bevis på tro och tillförsikt om
ljusare tider. Låt oss minnas dessa kamrater vid
ett tillfälle som detta och sända dem några
tankar med hopp om att de snart skola få verka
otvunget ibland oss. Och så till sist hälsar jag
Eder ombud ännu en gång till uppbyggande arbete
i Svenska Textilarbetareförbundets tjänst och så
förklarar jag förbundets 13: de ordinarie kongress
öppnad.
Den obeveklige liemannen, döden, har hälsat
på inom våra led. Smärtsamma budskap om att
vänner och stridskamrater gått över gränsen till
det okända ha träffat oss.
Den 21/12 1937 lämnade Gerda Nyberg vår
krets. Få, om ens någon kvinna inom förbundet,
har så oegennyttigt som hon arbetat för
organisationen. Vänligt och moderligt tog hon sig an
framför allt de unga kvinnorna inom vår industri,
förklarade sammanhållningens bud, satte sig själv
i spetsen, då det gällde att motivera och
genomföra arbetarnas krav, och många äro de, som nu
tacka Gerda Nyberg för allt vad hon givit oss,
och denna kongress böjer sina huvuden i vördnad
inför minnet av hennes starka personlighet;
1938, den 9/8, avled vår förre
förbundsrådsledamot Edvin Pettersson i Halmstad. Hans
krafter togos under senare år i anspråk av andra än
av vårt förbund, men under den långa tid, som
han fick verka bland oss, utförde han ett
fruktbringande arbete, väl värt att erinra om i denna
stund. Vi tacka honom och bevara i vår
hågkomst hans insatser för vårt förbund;
Den 15/7 1939 infann sig allhärjaren döden
och ryckte bort vår aktade medlem, förre
förbundsstyrelseledamoten Johan Eriksson. Vi
minnas i Johan Eriksson den hederlige mannen, i
vilken inget svek fanns. Rättrådigheten var hans
adelsmärke. Vi kunna knappast fatta, vad det
betytt för oss under de svåra genombrottsåren, att
inom våra leder ha ägt personer av Johan
Erikssons resning. När han nu är borta, är det oss en
plikt att hedra hans minne och samtidigt lova
fortsätta vägrödjarens arbete.
Inom den internationella
textilarbetareorganisationen ha under vår kongressperiod inträffat
tvenne dödsfall, som djupt gripit oss. Den 26/9
1938 bortgick textilinternationalens store ledare
Tom Shaw och endast några månader därefter
hans korade efterträdare Arthur Shaw. På de
internationella stridsbanorna voro de våra
kämpande representanter. Om det finns några, om
vilka man kan använda termen, att de vigt sitt
liv åt textilarbetarekåren, så är det om dessa
båda. Själva ha de gått hädan, men deras gärning
skall leva.
Utanför textilarbetarekårens egna led har
döden varit flitig gäst. Inom Landsorganisationen
har gjorts kännbara förluster. Per Bergman
avled den 30/6 1938, Sigfrid Hansson den 25/3 1939
och Algot Rosberg den 3/7 1939. De äro alla
män, som tillhörde svensk fackföreningsrörelses
pionjärgarde. Deras uppoffrande arbete har lett
till att vi känna oss stå på säker grund och kunna
bygga vidare, ty grunden håller. Och så till sist
ett namn, som mött oss vid så många kongresser,
Knut Wicksell. Han, den gamle smeden,
tillhörde aldrig vår organisation, men ingen kunde
mera intresserat än han följa vår verksamhet. Nu
är han borta, den gamle hedersmannen, hans
goda ögon har slocknat. Han var en ståtlig
representant för svenskt fackföreningsfolk, när det är
som bäst. Många andra trogna krafter har
lämnat oss — ingen vidare nämnd — men vi veta
var och en från sin ort, vilka de äro. Vi minnas
nu dem och deras arbete, förutan dem skulle vi
i dag icke ha kommit dit vi nu äro.
Vi lysa frid över deras minne.
Så övergår jag till att hälsa våra gäster
välkomna.
Förhållandena i världen har lämnat spår
efter sig även här. Sålunda sakna vi våra kära
vänner från Danmark och Norge. Varför vi
sakna dem, veta vi allt för väl. En sak är
emellertid viss, den nämligen, att de med sina tankar
äro hos oss just nu. Detta kan ingen makt i
världen hindra.
Emellertid äro vi icke helt utan utländska
gäster. Från vårt finska broderförbund har jag
nöjet hälsa förbundets förtroendeman Emil
Huu-nonen välkommen. Mellan Finland och Sverge
äro vänskapsbanden fast knutna sedan länge. Vi
ha följt och följer Edra förhållanden med intresse.
Den fasta vilja till självhävdelse, som Ni visa,
inger respekt. Här är icke platsen att tala om
Edra förhållanden till andra folk, men jag vet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
