Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Juni 1942 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
TEX T IL ARBETAREN
Gör ditt bästa — giv
dig själv!
Vissa krav ställs ju alltid på oss, och i
hårda tider skärps dessa. Många förnuftiga
appeller riktas till oss, och det särskilt i dessa
tider. Så möter vi ibland den maningen, att
spänna krafterna till det yttersta, att göra
vårt bästa och lite till. Detta kan kanske
synas som ett nästan orimligt krav. Man kan
ju inte göra mer än sitt yttersta. Men å
andra sidan är en hög målsättning och en stark
vilja att göra sitt allra bästa, att släppa till
sig själv, av ett utomordentligt värde. Detta
ger oss kraft att uträtta vad som annars varit
omöjligt.
Hur är det, har vi alltid denna starka vilja
och orubbliga föresats att göra vårt bästa!
Händer det inte ibland, att vi prutar
betydligt på detta stora krav? En invändning
ligger ofta på lur: Varför ska jag göra det här?
Det finns ju så många andra som inte känner
något ansvar och inte uträttar så värst
mycket. Har inte jag precis samma rätt att hålla
mig undan?
Detta tänkesätt och resonemang är inte alls
ovanligt. Är vi själva fria därifrån?
En föreningsmedlem anmodades en gång
att göra en tjänst åt sin förening. (Det
gällde ett litet uppdrag som han mycket väl haft
tid och förmåga att utföra.) Han satte upp
ett förvånat ansikte. —■ Varför ska just jag
åka fast för det här? Det har jag inte lust
med. Det finns ju så många andra som inte
gör ett dyft!
Han hade nog rätt i det sista påståendet.
Därom är inte tu tal. Men resonemanget
ifråga är inte ägnat att göra en glad. Det
vittnar inte om den goda viljan att
personligen göra sitt bästa.
Några friska viljor satte igång en aktion
i sin omgivning för att hjälpa en familj i nöd.
En insamling ordnades. Denna fick ett
blandat mottagande. Somliga lämnade gärna sin
medverkan. Några avböjde: "Vad är det
där för dumheter! Dom får väl vända sig till
det allmänna, dom som alla andra."
Även om man gör sitt bästa att förstå ett
sådant resonemang, så blir man ledsen. "Det
allmänna" kan inte alltid göra allt. Och den-
na utväg befriar inte oss från vår moraliska
plikt att vara människor och visa samhörighet
i livets olika situationer.
Föresatsen att alltid göra sitt bästa har en
oerhörd betydelse. Är vi fast beslutna att
göra vårt bästa och ge oss själva i vår dagliga
gärning, i vårt yrke och vår omgivning, för
vårt land och för den stora
människogemenskapen, så ger detta mening, lyftning och
innehåll åt livet.
Att göra sitt bästa ställer vissa krav på
oss. En sund moral, en god vilja, en stark
samhörighet och ett aktivt sinnelag •— det är
väl de grundläggande betingelserna.
Vi måste ha en stark tro på oss själva och
betydelsen av vår gärning. Tvivel och
håglöshet får inte tillåtas slå rot i vår själ.
Resignation och modlöshet kan hållas på avstånd,
om vi inte ger dessa makter någon näring.
Hur mycket kan vi inte uträtta, om vi bara
bemannar oss med gott mod oeh sund
tillförsikt !
Ordning, grundlighet och noggrannhet —
det är utmärkta livsnormer. Dessa främjar
vår karaktärsutveckling, samtidigt som de
hjälper oss att göra det bästa möjliga. Är vi
noggranna, ambitiösa och hederliga i de små
tingen, i vardagslivet och inom den närmaste
omgivningen, så kommer detta säkerligen att
prägla hela vår gärning, vår livssyn och
inställning.
Vi har naturligtvis alla våra brister, vår
begränsning. Vårt verk blir alltid något av
styckeverk. Det stora, helgjutna når vi inte,
så som vi skulle önska. Vi får dock kraft att
göra det bästa möjliga om vi känner våra
möjligheter och vårt ansvar, och om vi i alla
skiften vägledes av en varm åstundan att
göra en god insats.
Kanske hör vi ibland den gäckande
frågan: Vad kan du göra åt det där? Och vi
svarar kanske, lugnt och beslutsamt: Jag ska
i varje fall göra mitt bästa, helt och fullt. Jag
ska ge mig själv åt denna uppgift.
Vi lyckas inte alltid i våra strävanden och
avsikter. Vårt måhända bristfälliga arbete
för väsentliga ting och vår ärliga strävan mot
stora mål ger dock livet värde och innehåll.
Att i första hand ställa krav på sig själv, att
göra sitt bästa och utan tvekan släppa till sig
själv — det är den enda vägen till ett bättre,
rikare och värdigare liv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
