Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Sept. 1942 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TE X T I LARBETAREN
73
uppstå och man nödgas hänvisa någon kurs
till annan skola. Och trots den permanent
fulltaliga beläggningen är det inte mer än
hälften av sökandena som kunna antas till
kurserna. Kom sedan och säg att det råder
matt stämning i den svenska arbetarrörelsens
organisationer! Skall man döma efter
Brunnsvik är det ingen fara för den intellektuella
livaktigheten.
L. O.-skoIan betyder mer än ett
läroverk i en provinsstad.
Men hur ha kristidens svårigheter verkat
på arbetet? Ha några ändringar i program
eller ämnesval påkallats? Och var blir det
folket av, som genomgår de längre kurserna?
Vid ett besök i Brunnsvik ställa vi dessa och
andra frågor till rektorn för
Landsorganisationens skola, hr Torvald Karlbom, vars svar
i första hand gäller den egna skolan.
— Utan överdrift vågar jag säga, att
L. O.-skolan betyder mer för det svenska
samhället än ett läroverk i någon provinsstad. I
första rummet gagnas naturligtvis
fackföreningsrörelsen, som genom eleverna erhåller
kunnigare, dugligare och mera mångsidiga
medarbetare. Men detta kommer också
samhället i övrigt direkt till godo. Den
medbor-garfostran som här ges överträffas inte vid
andra undervisningsanstalter. Och ändå ha
vi aldrig haft ett öre i statsbidrag! De
statliga myndigheterna här i landet ha hittills
varit mera intresserade av franska språkets
ställning på skolschemat än av
folkbildningen. A. B. F. exempelvis erhåller ett
statsbidrag, som endast är en tjugondel av
det belopp fackföreningsrörelsen bidrar med
till samma organisation.
Den nuvarande kursen är den fjortonde
vid L. O.-skolan, och sammanlagt ha omkring
600 elever bevistat kurserna. Var de blivit
av? I allmänhet sitta de som funktionärer i
sina fackföreningar, som ordförande i
kristidskommissioner, i fullmäktige, nämnder och
styrelser, som regementsombud eller på andra
poster i praktiskt samhälleligt arbete. På sin
tid visade den bekanta utredningen av
Sigfrid Hansson, att det inte är någon risk för
att dessa folkhögskolebildade svenska
arbetar-ungdomar bli ett "studieproletariat", såsom
på något håll gjordes gällande. Detsamma
gäller nu och skulle jag tro även i framtiden.
Lokalutrymmet otillräckligt.
En ökning av kurserna, både i längd och
antal, är önskvärd och även planerad. Men
därtill fordras större lokalutrymme än
Brunnsvik kan ge, och tills kriget är över få
vi ge oss till tåls, förklarar hr Karlbom.
Några speciella svårigheter på grund av
ransoneringarna känner Brunnsvik inte till,
och det förflugna meddelande om
matbekymmer som stått att läsa i en tidning saknar all
grund.
—■ Kosthållet är bra, förklarar eleven
Jolin Johansson, Västerås, som därmed gör
sig till tolk för sina kurskamrater. Vi
lämna alla våra ransoneringskort vid ankomsten
och få dem tillbaka när kursen tre månader
senare slutar. Det medför visserligen att
man inte har några restaurangkort vid
eventuella exkursioner utanför skolan, men den
olägenheten kommer man lätt över. Hr
Johansson gick i vintras på Brunnsvik och är
efter nio månaders forcerad läsning ganska
nöjd med att återvända till förvärvsarbetet.
Trettio timmars teoretisk undervisning i
veckan blir rätt ansträngande för en
kroppsarbetare. Att han i övrigt är belåten med
kurserna hör till saken.
Vid tiden för vårt besök hålla två
fackförbund kortare kurser: Grov- och
fabriks-arbetareförbundet och
Skorstensfejeriarbe-tareförbundet. Medlemmarna ur det
förstnämnda äro sedan länge hemtama på
Brunnsvik. medan skorstensfejarnas kurs är den
företa som hållits där.
"Sotarna" på Brunnsvik för första
gången.
— Vårt förbund är litet, omkring 700
medlemmar, och har inte så gott om medel,
förklarar hr Charles Lindquist, som är kassör
i Karlskronaavdelningen. Därför kunna vi
inte som andra förbundsmedlemmar få
ersättning för förlorad arbetsförtjänst men äro
glada ändå över att få vara med på denna första
kurs. Jag hoppas att den kommer att följas
av flera, till gagn för vårt förbund.
"Sotarna" äro annars ett folk, som man säger
"usch" åt, men här ha vi blivit lika
välkomnade som brevbärare.
—• Det kostar ju en hel del pengar att
anordna dessa kurser, men jag är övertygad om
att det är en vinstgivande placering, säger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
