Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arbetsrätt i kris.
ii.
Det ur den enskildes synpunkt lindrigaste
ingripande, som lagen medger, innebär att den som
söker ny anställning, blir underkastad en viss
begränsning i sitt val. Detta sker genom s. k.
företrädesbestämmelser. Regeringen äger nämligen
förordna att ett visst behov av arbetskraft skall
tillgodoses före andra arbetskraftbehov. Om ett
sådant förordnande ("företrädesbestämmelse")
har meddelats, innebär detta att
arbetsförmedlings-anstalterna, så länge det företrädesberättigade be
hovet inte är fyllt, inte får lämna arbetssökande,
som är lämpade för arbetet i fråga, anvisning eller
medgivande att taga annat arbete.
En förutsättning för att kunna genomföra
företrädesbestämmelser är uppenbarligen att inga
avtal om anställning får ingås annat än genom
förmedling av den offentliga arbetsförmedlingen
eller åtminstone med dess i efterhand lämnade
medgivande. Endast därigenom kan ju
kontrolleras att anställningen inte kommer i strid med
företrädesbestämmelserna. Dessa förutsätter allt-
så arbetsförmedlingstvång, och lagen ger också
regeringen rätt att föreskriva förbud för
arbetsgivare att anställa arbetare annat än enligt
anvisning av arbetsförmedlingsanstalt eller med
dennas medgivande. Ett förordnande om
arbetsförmedlingstvång behöver givetvis inte avse hela
arbetsmarknaden utan kan begränsas till ett geo
grafiskt område eller ett visst arbetsområde.
Arbetsgivare, som trots arbetsförmedlingstvång an
ställer arbetare utan att anlita
arbetsförmedlingen, ådrager sig därigenom straffansvar. Den
anställde arbetaren drabbas inte av någon
straffpåföljd men kan av länsarbetsnämnden åläggas att
frånträda anställningen — detta även om han inte
känt till att arbetsförmedlingstvång gällde.
Såsom antytts har arbetsförmedlingstvång
genomförts i två fall. Tidigast skedde detta
beträffande torvhanteringen. I torvindustriföretag får
arbetare alltså inte anställas annat än enligt anr
visning eller efter medgivande av
arbetsförmedlingen. Då denna prövar frågor om anställning
av arbetare vid dylika företag, skall hänsyn tagas
(Förbundets lönestatistik. Forts, från sid. 40■)
uppgifter, är allt annat än tillfredsställande.
Härvidlag måste en ändring ske. Medlemmarna måste
lära sig förstå nyttan och nödvändigheten utav, att
förbundet erhåller kännedom om löneläget ute i
förbundsområdet. Att en dylik kännedom kan bli
av väsentlig betydelse för medlemmarna, borde
förstås av var och en. Dessutom föreligger ju även
en stadgeenlig skyldighet för varje medlem att
lämna begärda statistiska uppgifter. Även andra
brister ha uppmärksammats. Sålunda synes icke
medlemmarna ha tillräckligt lagt sig vinn om att
ifylla blanketten riktigt. Detta borde dock icke
vålla några större svårigheter. Själva blanketten
är ju synnerligen enkel till sin uppläggning, och
dessutom har varje medlem erhållit råd och
anvisningar om hur blanketten skall ifyllas. Slutligen
föreligger även alltid den möjligheten att rådfråga
sig med statistikuppsamlaren, någon
styrelseledamot eller närmaste arbetskamrat. Felaktigt
ifyllda blanketter är sålunda någonting fullständigt
onödigt. Även här räkna vi med en förbättring i
fortsättningen och förlita oss på att medlemmarna
göra sitt allra bästa.
Men det är icke endast den enskilda medlemmen
som underlåtit att göra sin skyldighet eller sitt
allra bästa då det gällt lönestatistiken. Samma
anmärkning kan även riktas mot ett flertal
förbundsavdelningar. En del av dessa ha helt
underlåtit att inkomma med någon statistik. Någonting
dylikt får icke förekomma i fortsättningen. Så
länge förbundet bedriver en lönestatistisk
verksamhet, måste även varje förbundsavdelning lojalt
finna sig däri samt verka för att medlemmarna
verkligen lämnar begärda uppgifter. Andra
avdelningar ha brustit vid granskningen och
uppsorte-ringen av blanketterna. Detta förhållande har
påtalats såväl i skrivelser till vederbörande
avdelningar som i utsända cirkulär. En slarvigt gjord
granskning och uppsortering av blanketterna
försvårar samt förlänger bearbetningen av det
inkomna materialet högst väsentligt. Då vi utgå
ifrån att avdelningarna äro ense med oss om att
bearbetningen av det inkomna materialet bör ske
så snabbt som möjligt, utgå vi även ifrån, att
avdelningarna i fortsättningen gör vad på dem
ankommer med avseende på granskning samt
uppsortering av blanketterna.
Om vi alla hjälpas åt, såväl enskilda medlemmar
som avdelningar, blir det oss kanske möjligt att av
detta nya statistiksystem framskapa något, som
kan bli till nytta och gagn för förbundet och dess
medlemmar.
42
Arnold Sölvén:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
