Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Papperstyget - räddningen i läder- och textilbristens tid, av Algar von Heiroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Papperstygel —
räddningen i
läder- och
textilbristens
tid.
I denna Tammerforska tennishall, där förr smasharna ekade mellan
Taggarna, snurrar nu 50 symaskiner i 2—3-skiften. 6,000 hand- och
shopping-yäskor är det dagliga arbetsresultatet.
När man går på gatan i en finsk stad och tittar
på damernas utrustning häpnar man över hur
mycket trevliga skor, väskor och kassar man ser.
Och ännu häpnare blir man när man kommer
underfund med att all denna elegans bara är gjord
av — papper. Det är förvånansvärt hur
användbart och trevligt papper kan vara, när det
behandlats på rätt sätt. Och man kan inte låta bli att
tänka på hur det skulle ha gått om Finland inte
varit ett pappersproducerande land och inte
kunnat ersätta läder och textilier med ett billigt och
inhemskt råmaterial.
Nu är det emellertid så att de flesta människor
— också i Finland — ha haft en inrotad motvilja
mot alla sådana pappersnyheter tidigare. En väska
av pappersväv t. ex. var förr en sak, som under
inga omständigheter ansågs värd sitt pris. Man
väntade sig att den i bästa fall inte skulle hålla
mer än några dagar, att den vid första lilla
regnskur skulle smälta bort till en lös massa, som
minst av allt var ägnad att härbärgera alla de
oundgängliga föremål, som en dam har med sig.
Men denna uppfattning har vederlagts av den
praktiska erfarenheten. Det finns nu en mängd
hållbara, prydliga och praktiska saker, som
framställas av det förut förkättrade
ersättningsmaterialet. Men innan vi övergå till att närmare
beskriva de olika sätten att använda papper, som
nöden uppfunnit, är det måhända av intresse att
höra litet om pappersvävens tillkomst.
Utgångsmaterialet, det s. k. spinnpapperet, är en
seg papperssort, som ganska mycket påminner om
tunt kraftpapper. Oftast görs det av
sulfatcellulosa, då blir det brunaktigt, men många fabriker
använda också med framgång sulfitcellulosa och då
blir spinnpapperet lättare att färga. Det tunnaste
spinnpapperet väger ungefär 20 gram per m2, det
är ett slags silkespapper. För att man skall kunna
bearbeta det till garn måste det först skäras i
strimlor och detta görs i en skärmaskin, en vals
med tätt ställda cirkelformiga knivar. Materialet
kommer därifrån i färdiga diskusliknande rullar,
som sedan gå till spinneriet.
Efter att den smala pappersremsan fuktats med
en limaktig vätska, som gör garnet smidigare och
segare, tvinnas det på vanliga bomulls- eller
linnespindlar. Sedan återstår bara spolning och
pappersgarnet är färdigt för försäljning t. ex som
en-trådigt papperssnöre eller för vidare bearbetning
till pappersväv, det material, som så många finska
väverier numera uteslutande äro hänvisade till.
Vävstolarna äro också helt vanliga.
Naturligtvis duga inte utan vidare sådana, som äro avsedda
för mycket fina vävnader. De måste anpassas för
den relativt grova ränning, som kommer i fråga
vid vävning av pappersgarn. Nu arbeta t. ex. över
108
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
