Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Papperstyget - räddningen i läder- och textilbristens tid, av Algar von Heiroth - LO-skolans sommarkurs, av Gustav Larsson, Gustav Sjöblom, Agnes Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LO-skolans sommarkurs.
Landsorganisationens femtonde sommarkurs,
som tog sin början den 6 juni avslutades den 3
september. Kursen räknade från början 41 elever
från 23 olika förbund, men antalet blev något
decimerat på grund av militärinkallelser. En del
av eleverna fick uppskov och kunde på så sätt
fullfölja kursen. Vi, som fick tillfälle att fullfölja
kursen, kommer sent att glömma denna sommar,
full av minnen, upplevelser och intryck.
Undervisningsplanen som omfattade icke
mindre än 388 timmar, upptog i huvudsak ämnen i
sam-hällspolitiska, ekonomiska och sociala problem
samt bokföring. Fackföreningskunskap dominerade
med 88 timmar. I detta ämne var det skolans
rektor Torvald Karlbom som var huvudföreläsare.
band för möbeltapetsering, s. k. sandalband för
skoindustrin, bälten, bärremmar o. s. v. De utföras
i trevliga mönster och invävda cellofantrådar
svara för både större hållfasthet och vackra effekter.
Papperet har inte bara räddat den finska
textilindustrin ur ett svårt läge, det har också givit
textilkonstnärerna möjlighet att fortsätta i sitt
yrke. De små mängder ull, linne och bomull, som
finnas i landet, måste reserveras för viktigare
ändamål. Konstindustriaffärerna salubjuder
emellertid numera bordlöpare, väggbonader, draperier
och andra saker vävda av papper, vilka kunna
tillfredsställa den kräsnaste köpare. Det intressanta
härvidlag är, att tillverkningen inte syftar till att
efterlikna fredstidsvarorna, utan man vill komma
fram med något nytt, där papperets egna
möjligheter fullt komma till sin rätt. I detta
sammanhang må blott nämnas de möjligheter till
variation, som papperets olika tvinningsgrader erbjuda.
Av ovanstående framgår vilken stor roll
papperet spelar som textilråvara i dagens Finland.
Självfallet framstår det närmast som en
krigstidsföreteelse, men i detta fall, liksom många
gånger tidigare då kriget givit impulsen till nya
industriformer, måste man räkna med att något
kommer att bestå. Tapettyget av papper har
redan nämnts, likaså radiomottagarnas
maskeringstyg och den nya konstläderindustrin.
Shoppingväskorna av pappersväv komma säkert länge att
behålla sin popularitet på grund av sin
prisbillighet och lätthet, och inom konstindustrin kommer
materialet till följd av sin mångsidiga
användbarhet och sina säregna effekter säkert också i
fortsättningen att locka yrkesutövarna till nya ex-
periment- Älgar von Heiroth.
Agnes Nilsson avd. 5, Göteborg, flankerad av
Gustav Sjöblom, avd. 07, Kinnahult, samt Gustav
Larsson, avd. 56, Kinna.
Eleverna fick i detta ämne självständigt utarbeta
uppsatser som sedan föredrogs inför läraren och
kamraterna. Härpå följde diskussion och
meningsutbyte. Nästa ämne i storleksordning var
nationalekonomi med doc. Alf Johansson och fil. lic.
Pierre Guinchard som föreläsare och ledare. I
socialpolitik var det f. d. yrkesinspektrisen Kerstin
Hesselgren och fattigvårdsdirektör Otto
Wagnsson som var huvudföreläsare. Även i dessa ämnen
utarbetades uppsatser som sedan diskuterades
under lärarnas ledning och medverkan. Under
föreläsningarna, diskussionerna och samtalen bland
kamraterna fick frågan om efterkrigsproblemen en
framträdande plats. Ingen kan missta sig på att
intresset var stort för dessa frågor. Men icke
endast detta utan även förhållandena i dagens
svenska samhälle med dess orättvisor och många
gånger sociala nöd och armod var föremål för
ingående diskussioner.
Andra ämnen, såsom näringsgeografi, ekono-
110
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
