Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Från bokmarknaden - Friskt och djärvt urval i Tidens Bokklubb 1943-1944 - Johan-Olovs bruksroman - Samlad facklig humor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som skrivits om sammanbrottets Frankrike, att
den bärs upp av ett glödande patos och att dess
oemotständliga tro på frihetens och rättens seger
nästan ger den karaktären av förkunnelsebok och
evangelium. "Om ock tusen falla" har ett budskap
till oss alla, till var och en, som icke vill förtvivla
om mänsklighetens framtid.
Så har vi slutligen de i ingressen omtalade nya
initiativen. Först kanske jag bör nämna, att T
i-dens Bokblad blivit mycket populärt bland
våra medlemmar. Vidare håller Filmo just på att
avsluta inspelningen av Tidens förlags och
Bokklubbens kortfilm "Ljus över landet" — en film
om arbetarrörelsens kulturkamp, där intie blott
dagens kulturella id skildras, utan också
pionjärernas hårda kamp för yttrande- och tankefrihet.
Bland de medverkande märkes för övrigt Moa
Martinson, som en dag i slutet av juli fick se sitt kära
ösmo invaderat av en talrik skara filmfolk.
Under sommaren har vi, säger herr
Andréasson till slut, experimenterat med någonting vi
kallat för "Tidens Bokkvällar". Experimenten
har ägt rum på Ungdomsförbundets skola
Bom-mersvik och att döma av det intresse som mött
förlagets representanter vid dessa kvällar tro vi
oss kunna betrakta dem som mycket lyckade och
uppskattade. Vi kommer också att fortsätta på
den inslagna vägen ute i landet och är förvissade
om att arbetarrörelsens män och kvinnor med
intresse skall möta sitt eget företag i dess strävan
att sprida god litteratur i de vidaste kretsar.
Johan-Olovs bruksroman.
Johan-Olov Johansson har för Dalarna och
Bergslagen blivit något av vad Albert Engström
var för Roslagen och Selma Lagerlöf för
Värmland —• de folkliga berättelsernas förmedlare och
nedtecknare. Nu är han ju inte på långa vägar
de två stora föregångarnas jämlike, men man vet
att t. ex. Engström hyste en stor aktning för
Johan-Olovs smeder och bruksmamseller. De tillhör
de riktiga människorna i svensk litteratur.
Det är framförallt som novellist och
historieberättare, Johan-Olov vunnit ett populärt och erkänt
namn. När han nu också framträder som
romanförfattare — med boken "Släkten är värst" på
Folket i Bilds förlag — är det därför med särskild
nyfikenhet man skär upp hans nya volym.
Här berättar Johan-Olov på sitt oefterhärmliga
sätt om ett bruk i Dalom på "den gamla goda
tiden" och han presenterar en rad figurer, som
tillhör de mest levande i hans stora galleri av krut-
gubbar och rackarkäringar. Huvudpersonen är
Olle Borgvik, en ung smed som intet ont anande
hamnar på en plats där svågerpolitik och
släktintriger dominerar allt. Men Olle har sin andlige
faders oförbränneliga humör, och han tar upp
striden med gamlingarna. En dag är det de unga
som står som segrare. T. o. m. "svärmor", hela
brukets okrönta härskarinna, får stryka på foten
— skildringen av det fallet är något av det
dråpligaste Johan-Olov berättat.
"Släkten är värst" är en rolig roman, färgrik
och mustig. Man läser den med största
behållning.
SLÄKTEN ÄR VÄRST av J o h a
n-Olov Johansson. Folket i
Bilds Förlag. Pris 3: — kr., inb. 6: 50
+ oms.
Samlad facklig humor.
Alla vet att det finns ett otal goda och glada
historier från arbetarrörelsens kongresser, möten
och förhandlingar. De cirkulera i glada sällskap
och gå från man till man, och somliga komma ju
även i tryck. Det har länge varit ett önskemål att
få denna speciella humor samlad i en bok, och nu
har LO:s studierektor Torvald Karlbom debuterat
som samlare och hävdatecknare på detta område
och på Folket i Bilds Förlag utgett en samling
"Facklig humor". Karlbom är rätte mannen för
denna uppgift och han har löst den med heder.
Det är ett par hundra goda historier som han
sammanfört, de flesta härstammande från den fackliga
rörelsen, resten från politiska möten och från
arbetsplatser. En del har han hört berättas av
fackliga funktionärer, och dessa tillhöra de bästa
fynden. Det är sann och äkta humor som blommar i
dessa historier och anekdoter, humoristiska
glimtar och situationer, en del knutna till namngivna
och kända personer inom rörelsen. Även den
omedvetna humorn är representerad, och den är
sannerligen inte den sämsta. Här finns både
drastiska historier och vanliga små "skrattpiller",
och man har hjärtligt roligt åt alltsammans.
Karlboms samling kan tillika sägas vara ett
kulturdokument, eftersom många av bidragen ha verkligt
historiskt värde som belysande för olika avsnitt
av arbetarrörelsens historia. Facklig humor kan
även ge stoff till trevliga programpunkter å
föreningsmötena. Varför inte avbryta de mer torra
förhandlingarna för 10—15 minuter och då läsa
upp några trevliga och belysande historier. Säkert
skulle detta kunna bli ett uppskattat inslag å våra
123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
