Vattenhjulsdriven brösthammare för uträckning av stångjärn. Från en numera nedlagd smedja vid Ramnäs bruk i Väst- manland. Konstgångarnas gnissel vid gruvorna, det dova dunket från vattenhjulsdrivna stångjärnshammare, det gälla tjattret från lätta” spikhammare har tystnat praktiskt - taget över hela vårt land. Masugnsflam- man från den gamla mulltimmershyttan slår icke längre högt mot skyn. Bäckar- Detta över tio meter höga vattenhjul drev fordom en mjöl- nas vatten skvalar icke längre fritt kring vattenhjulen vid enkla sågar och kvar- nar. Andra tekniska hjälpmedel inom in- dustri och teknik, bättre lämpade för den takt och omfattning, i vilken arbetet nu- mera måste drivas, ha ersatt de i våra ögon så enkla hjälpmedel, som gångna kvarn på Ingarö i Stockholms skärgård. generationer under sekler använt vid de svenska bruken. För hundra år sedan hade vi i runt tal 850 järnbruk med hyt- tor och smedior i vårt land. MNutidens koncentrering till ett fåtal, men också be- tydligt större enheter, till järnverk och fabriker, har sedan 1900-talets början medfört, att de gamla anläggningarna tjänat ut, övergivits, rivits ned och er- satts med annat, där icke naturen själv fått taga ut sin rätt, och gräs och buskar växa frodigt på samma plats, där fordom svettiga smeder skickligt bearbetade det svenska järnet ur den ädla malm, på vilken vårt land är så rikt och som gjort svenskt järn och stål välkänt och uppskat- tat över hela världen. = Allt tillhör ett svunnet skede, men är för den skull icke glömt, utan minnena därav ha i form av bevarade föremål införlivats med en del museer, främst Tekniska Museet. Fotogra- fier ha tagits över bruk och anläggningar, beskrivningar över arbetsförloppet så som de gamla kunnat skildra det, ha samlats till arkiven vid museerna o. s. V. Vattenhjulsdriven konstgång som drev gruvpumparna vid Kärrgruvan i Västmanland. —