TA BESÖKER YRKE! .S SS j D et är nu länge sedan den stora vatten- hjulsdrivna - hammaren dunkade i den gamla vallonsmedjan vid Gimo Bruk i hjärtat av Uppland och skjortklädda sme- der räckte ut stångjärnet. Nya metoder för förädling av tackjärnet ur den ädla 1 Dannemoramalmen ha undanträngt de gamla, och brukslivet löper i andra fåror än för 30-40 år sedan. Ännu — fast | endast en kort tid ännu — kan man få vara med om och beundra det festliga spelet när utslag sker i Gimo masugn. Livet går vidare, de gamla äro borta och ungdomen har trätt till. Där fordom bruksherrens spannhästar stampade. i det halvmånformigt byggda stallet nedanför Gimo Herrgård snurra nu maskinborrar och svarvar och flitiga händer hantera fil och mejsel för att for- ma och förändra det. .hårda järnet och stålet. I spannstallet är nämligen inrymt Uppsala och Stockholms läns landstings skolor för yrkesutbildning av metallarbé- tare och smeder. Det är således unga pojkar som på denna traditionsrika plats få lära sig de enkla men så svåra hand- greppen för att rätt sköta en fil, ett Dorr eller annat verktyg för att så småning- om bibringas kunskap i konsten att hand- skas med de modernaste arbetsmaskiner för metallbearbetning, som man rätt gär- na kan begära. Eleverna komma huvud- sakligen från norra Uppland och från Gi- mo, Harg och Karlholm, Icke så få av IT dem ha vallonblod i ådrorna och därmed oftast också en särskild känsla för att 1 arbeta med järn och stål, en känsla som de ärvt i många generationer från sina smideskunniga förfäder, som redan på 1600-tålet kommo in till Sverige från Val- loniet i det nuvarande Belgien. Le Br . Det finnes yrkesskolor som ha pampi- gare lokaler och större utrymmen och möjligheter, men vid TfA:s besök i Gimo verkade” det som om det låg något all- deles särskilt trevligt över verkstadslo- (ARE N Pojkarna på Gimo följa 1 fädrens spår för framtida segrar. € - 16 TEKNIK för ALLA