högvacuum på otroligt kort tid. När vi pumpa, så sitter kolven i läge C och hålles uppe med en elektromagnet. Både kolven och systemet glödgas ur med en högfrekvens- bombarder, som arbetar enligt samma princip som me- tallurgiens induktionsugnar, d. v. s. en spole, matad med högfrekvent växelström, inducerar strömmar i materialet så att detta uppvärmes. Genom värmen frigöras de gaser, som äro inneslutna i metallen. Om man inte gjorde denna ”urgasning”, så skulle dessa gaser så småningom frigöra sig från metallväggen och ge sig ut i röret. Då ett gott vacuum är av stor betydelse för att röret skall arbeta rik- tigt, måste denna urglödning göras med stor omsorg. Vi se på bilderna 4 och 5 hur metallrören pumpas. Den tredje behållaren från vänster i fig 5 innehåller flytande luft, som fryser ut oljeångor o. dyl., vilka kunna försämra rörets kvalitet. När högvacuum uppnåtts, slås magneten ifrån och kolven ramlar ned och intar läget C, i fig 1. Kanterna på B och C äro förtenta och då kolven är varm, lödes B och C ihop lufttätt. Nu är röret klart och går vidare till flickan på bild 6, som står vid ett s. k. inbränningsbord, där rören brännas in under c:a 20 minuter med vissa för- höjda spänningar. Man kan se på ljusstyrkan hos glöd- lamporna, när de olika stadierna i inbränningsproceduren passeras. Rören provas med avseende på strömstyrkor, vacuum och mekanisk stabilitet i fig. 7. När flickan slår på rören med den lilla klubban, som hon har i handen, få utslagen på instrumenten icke ändra sig. Rör, som skola sitta t. ex. i flygmaskinernas radiotekniska utrustning mås- te uppfylla mycket stora fordringar i detta hänseende. Slutligen se vi en av konstruktörerna, J. E. Beggs, bredvid en tavla, som visar delarna till det nya röret till vänster, i mitten sitter elektrodsystemet, som är lika i bägge rör- typerna, och till höger se vi innanmätet i de gamla metall- JB dd rören. > OLD METAL TUBE > CONSTRUCTION.