Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Radiovågorna avslöja malmfyndigheter, av Eric Andersén - Några råd till skalmodellbyggare - Rikhaltiga samlingar på finska statsbanornas museum - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SR
RADIOVAGORNA
avslöja
MALMFY NDIGHETER
Fors från sid. 27.
Som bekant råder för närvarande för-
bud mot amatörsändning varför det är
säkrast inhämta telegrafmyndigheternas
tillstånd, innan metalloskopet tages i
bruk. Sådant tillstånd torde även utan
undantag beviljas.
Materialförteckning.
Nio Mö 2 st. rör 1A5G med oktal-
socklar.
2 st. rör 1N5G med oktal-
socklar.
NE 1 st. rör 1H5G med oktalsoc-
A
Vy Vi
kel.
LAR 2 st. ringledningsbatterier,
1.5 volt.
B,B, 2 st. anodbatterier, 45 och 90
volt.
oda 2 st. mellanfrekvenstransfor-
matorer, 175 kHz.
D 1 st. högfrekvensdrossel, 60
millihenry.
SG 2 st. enpoliga vippström-
brytare.
Ra 2 st. paddingkondensatorer,
200—400 pF.
COR 2 st. glimmerkondensatorer,
200 pF.
C, 1 st. glimmerkondensator,
1.000 pF.
C, 1 st. glimmerkondensator,
4.000 pE.
CC, 3 st. rullblock, 0.1 pF.
Ög 2 st. rullblock, 1.000 pF.
C 2 st. rullblock, 10.000 pF.
1 st. regleringsmotstånd, 0.5
megohm.
M 1 st. högohmsmotstånd, 3
megohm, 1 watt.
MEM 2 st. högohmsmotstånd, 5.000
ohm, 1 watt.
TT,
S
C
M, 1 st. högohmsmotstånd, 0.5
megohm, 1 watt.
M, 1 st. högohmsmotstånd, 1
megohm, 1 watt.
M; I st. högohmsmotstånd, 0.1
megohm, 1 watt.
H 1 st. hörlur.
E Il st. mikroamperemeter, 0—
200 mikroamp.
Kopplingstråd, skärmplåt, plywood,
tråd för ramantennerna, div. metall- och
träskruvar.
Rikhaltiga samlingar
på finska statsbanor. NAS WMUSCUM
De finska statsbanornas museum i
Helsingfors, som är beläget i central-
stationen, förfogar över en rikhaltig
samling unika föremål, som belysa de
finska järnvägarnas utveckling fram till
våra dagar.
I den stora salen mötes besökaren av
museets måhända största attraktion. En
mycket dyrbar bangårdsmodell i 1/50
skala, föreställande Åggelby stationsom-
råde, upptager en ansenlig del av golv-
ytan och små tåg rusa fram och åter
över spår och genom växlar, vilka man-
övreras från ett intill liggande ställverk,
som dock är av samma storlek och typ
som förekommer vid järnvägsstationerna
runt om i landet. Modellbanan är så-
lunda också ett förstklassigt åskådnings-
och undervisningsmaterial för de tra-
fikelever, som bevista de av järnvägen
anordnade kurserna i Helsingfors.
stora salen finnas också talrika model-
ler av lokomotiv och vagnar. Särskilt
intressant är en mycket väl utförd mo-
dell i 1/10 skala utav Hangöbanans för-
sta godståg. Lokomotivet är av omiss-
tagbart amerikanskt ursprung, som till
utseendet ej nämnvärt skiljer sig från
”Pacific-banans” vedeldade fartvidunder
från 80-talet. Det är elegant lackerat,
som alla lokomotiv voro under förra
seklet, och bär en jättestor trattliknan-
de vedbrännarskorsten, en stor fyrkan-
tig lanterna samt kofångare. Järnvägs-
museet har även låtit bygga en modell
av Finlands första lokomotiv, en 4-kopp-
lad maskin vid namn TIlmarinen, som
tillverkades vid verkstäderna i Birken-
head i England år 1861. Modellen av
Ilmarinen är, liksom en modell av ett
modernt 8-kopplat godstågslokomotiv, av
finsk tillverkning, uppställd i central-
stationens hall, där man genom att ned-
släppa en mark i en därför avsedd appa-
Några råd till
Skalmodellbyggure
(Forts. från sid. 29)
bra. Vidare går céellofan endast att an-
vända på mycket små kabiner. En annan
sak är också, att cellofanen reagerar för
varm och kall luft. Så fort det blir fuk-
tigt i luften, slaknar cellofanen. Och är
det mycket hett, kan det hända, att cello-
fanen helt enkelt spricker.
I Amerika är det ganska vanligt att
man gör kabiner av zaponlack. Man gör
då en form av modellera eller vax. Den-
na form skall naturligtvis föreställa ka-
binen. Sedan strykes formen med zapon-
lack med jämna mellanrum. Man måste
övertyga sig om att zaponlacken är rik-
tigt torr innan nästa strykning sker, och
det åtgår säkerligen många strykningar
innan kabinen är färdig. Vill man nå ett
hastigare resultat kan man blanda za-
ponlacken med lim. Detta förfaringssätt
har dock den nackdelen, att kabinens fön-
ster icke bli så klara.
Om vi nu ha förfärdigat en kabin, så
måste vi också imitera kabinbågarna. Det-
ta sker enklast genom att med en tunn
pensel, som doppats i zaponlack, fästa en
tunn strimma med svart japanpapper utan-
på kabinen. Det hela gör ett mycket
realistiskt intryck.
Vi ha emellertid efter många experi-
ment kommit fram till en ännu bättre
metod. Vi fäster helt enkelt magnesium-
band utanpå kabinen, som därigenom
blir en trogen kopia av den riktiga. Vi
ha också med hjälp av magnesiumband
lyckat göra kabiner, som haft skjutbara
luckor och dörrar, som gått att öppna
och stänga. Denna metod med magne-
siumband rekommenderas på det livli-
gaste!
rat kan få Ilmarinens maskineri att
röra sig. Behållningen tillfaller behö-
vande järnvägsmän.
NA 4
=S
( NRO
MEDDELANDE
Min egen livshistoria, skriven och författad av
mig själv, publiceras varje vecka i det läsvärda
Högaktningsfullt
SKaN HH fed
Tryckeriaktiebolaget Fylgia, Stockholm 1941.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
