ELEMENTÄRT om CEMENT och BETONG Cement är nutidens mest betydelse- fulla bindemedel på byggnadsområdet. Den utgör kittet, som sammanbinder sand och sten till betong. På grund av sina hydrauliska egenskaper hårdnar cementen lika bra i vatten som i luft, varför dess, användningsmöjligheter kommit att bli praktiskt taget obegrän- sade. Hårdnandet, som består i en rätt in- vecklad kemisk process, analog med reaktionen mellan bränd gips och vatten, börjar några timmar efter cementens tillsats med vatten — i blandaren — och tilltager relativt snabbt upptill ungefär en månads ålder. Därefter hårdnar den långsammare uppemot 2 år, då den i stort sett erhållit sin slutliga hårdhet och hållfasthet, som då vanligen ligger c:a 65 proc. över 28-dygnshållfastheten. För att ge ett begrepp om den håll- fasthet, cementen utrörd med vatten kan ge åt en blandning av sand och sten, kan nämnas, att en vanlig betongblandning med 325 kg cement pr m? betong, d. v. s. 1 del cement + 2 delar sand + 3 delar sten, ger en betong, som, formad till en kub med 20 centimeters kanter, efter 28 dygn förmår uppbära en belastning av 100.000 kg, d. v. s. 10 st. 10-tons järn- vägsvagnar, innan den brister. När där- till betongbruket villigt låter sig formas till de mest skilda slag av konstruktio- ner och byggnadsdetaljer, förstår man lätt den revolution, som tillkomsten av Zz 2 Å a Ä den nutida cementen medfört inom bygg- nadstekniken världen över. Härtill bi- drager även en mångfald andra egen- skaper, t. ex. cementens sammandragning vid hårdnandet, som åstadkommer en så- dan vidhäftning vid och omslutning av i betongen inlagda järn, armering, att be- tongens relativt låga draghållfasthet på så sätt kunnat uppvägas. En uppsats av civilingenjör TAGE BILDE Cementen framställes av kalksten och lera eller likartade material, som fin- malda och intimt blandade brännas till sintring vid 1400—1500”C, varefter den erhållna produkten, klinkern, males till ytterlig finhet. Hur långt malningen drives, förstår man därav, att cementen vid siktning på siktduk med 4900 maskor på en kvadratcentimeter enligt normer- na icke får lämna över 15 proc. rest och i allmänhet stannar vid en rest av någ- ra få procent. Världsproduktionen av cement var år 1937 c:a 80 mill. ton. Cementförbruknin- gen i Sverige har under de senaste åren Nutidens landsväg. 14 TEKNIK för ALLA före kriget stigit oavlåtligt och var un- der år 1939 uppe i 1,165,000 ton eller c:a 187 kg per innevånare. Vad är betong? Betong är, som vi redan sett, en konst- sten, tillverkad av stenmaterial av olika korn- och styckestorlekar, sand och sten, återförenade och starkt sammankittade med ett lim, bestående av cement och vatten. Denna konsstens hållfasthet är självfallet i högsta grad beroende av ce- mentlimmets styrka. Och det är med det- ta lim, som med alla andra, att ju mera utspätt det är, desto svagare blir det. Vattnet är visserligen nödvändigt för de kemiska reaktionerna, men behovet här- för är i sig självt så ringa, att man för att kunna bearbeta betongbruket alltid måste sätta till mera vatten än så. Men då man vet, att varje ökning av vatten- halten försämrar cementens bindekraft, gäller det alltid att begränsa vattentill- satsen. När gjutningen däremot är fär- dig, kan man gärna dränka betongen i vatten, ty då måste man genom den s. k. ”härdningen” förhindra avgången av det vatten, cementen behöver för att nå sin fulla hållfasthet. Beträffande cementens riktiga utnyttjande kan man saklöst sä- ga, att vattnet verkar det visserligen. Med ökad cementhalt, fetare betong- bruk, stiger hållfastheten. Förutom cementen och vattnet inverka HM Ett bistert leende. rr.