huvudet under det att Hegemiller såg mycket belåten ut. Luckan öppnades med stora skiftnyck- lar, och där låg antikatoden fri inför deras blickar. Men denna gång hade pro- cessen försiggått på ett annat sätt, ty hela dess massa hade aktiverats. Nu ut- gick strålningen från . metallkulan lik- formigt åt alla håll. Den visade nu in- gen benägenhet att flyga iväg i en rikt- ning, men den var icke desto mindre dub- belt farligare att hantera. Endast genom att vara skyddade med det starkaste bly- skydd fingo arbetarna nalkas och lyfta kulan ur gruvan med tillhjälp av lyft- verktyg. Min detta pågick sutto Grabbe och Thiessen tillsammans med assistenterna i laboratoriet och avhandlade, vad som närmast borde göras. Dr Thiessen väntade sig, att chefin- genjören skulle föreslå, att de skulle tillverka ytterligare en motor men en större. I stället hade han dock något annat att förmäla. — Jag har fått intressanta nyheter från Tokio, började han. Den bekante atomforskaren Hidetawa har med en enkel apparat gjort beaktansvärda för- sök. Grabbe tog upp ett brev ur fickan och läste upp det. — Ja, mina herrar, fortsatte han när han slutat läsningen, den där lilla ting- esten som hållit på att snurra på Hide- tawas skrivbord, är i verkligheten en atomturbin. Så om vi inte vill komma på efterkälken måste vi också ... ,— Var har japanen fått strålämnet ifrån, frågade Thiessen. Chefingenjören ryckte på axlarna. Det upplyser min källa ingenting om. Bara det, att Hidetawa visade honom sin ap- parat och talade om hur den fungerade, var anmärkningsvärt. Dr Thiessen satt med rynkad panna och sade mera för sig själv än till de andra: Hur har japanerna fått tag i strålämnet. — Varför skulle han inte ha kun- nat gjort det själv? frågade chefingen- jören. Hur något sådant kan åstadkom- mas, är ju numera rätt allmänt bekant och sedan flera år arbetas det intensivt i de japanska instituten att lösa detta problem. >? Hegemäiller stötte Thiessen i sidan. — Jag kom att tänka på hur plöts- ligt japanerna reste sin väg. — Tygla er fantasi, Hegemiller, till- rättavisade Thiessen honom. Men Grab- be, som hört vad som sades, blandade sig i samtalet. — Jag skall telegrafera till vårt om- bud i Tokio och taga reda på vad Sara- ku och Yatahira har för sig. Om de samarbeta med Hidetawa, kan er miss- tanke kanske vara berättigad, dr Hege- miller. : — Jag håller det i alla fall för föga troligt, framhärdade Thiessen. Själva har de inte gjort något strålämne hos oss, och sedan vi lyckades med vårt expe- riment, har de inte satt sin fot i labo- ratoriet. — Visserligen, men glöm inte, att en hel del av den aktiva metallen flög från ert laboratorium. På så sätt har ju ita- lienarna också kommit över en del. — De tror emellertid att det, som väl är, är fråga om en meteor från världs- rymden, passade Hegemiller på att säga. — Vi får hoppas att de tror det, fort- (1///RA (NAC? Jag medarbetar nu permanent varje vecka som alla tiders seriefigur I det läsvärda Högaktningsfullt SarN- PA fed 20 TEENIK för ALLA satte Grabbe, men jag har en annan ny- het, som kanske intresserar er. En av Ruggeros assistenter har varit i Ameri- ka och samlat ihop vad han kunde få tag av er strålkula. Om nu Ruggero också kommer på samma idé som Hide- tawa och gör ett sådant där hjul, så är det ingen konst att begripa var han fått ämnet ifrån. — Skulle det inte kunna vara möjligt, att japanerna också varit vid Boulder Damm och fått tag i något av ämnet, fast de burit sig försiktigare åt? frå- gade dr Stiegel. — Låt oss inte grubbla oss fördärva- de över det, avslutade Grabbe debatten. I stället får vi sätta i gång med att bygga en strålturbin. Det är inte så enkelt som det ser ut vid första ögon- kastet och därför föreslår jag, att her- rarna var för sig gör sina utkast och att vi träffas igen i övermorgon för en överläggning. ake — Se här, herr professor, har jag med mig halvannat kilo strålämne, som jag lyckades samla upp. Enrico Tomaseo sade detta med oför- ställd glädje över resultatet av sin resa och ställde en tung blylåda på profes- »Sorns bord. Utmärkt, då har ni åtminstone fått något utbyte av resan, sade Ruggero medan han tog bort locket från lådan. Låt oss undersöka ämnet. Tomaseo kände sig besviken, ty han hade verkligen väntat mera erkännsam- ma ord för vad han åstadkommit. Och inte kände han sig mera uppskattad när Ruggero sade: Jag är rädd, att vi inte kommer att upptäcka mycket nytt. Det gamla provets strålkraft har minskats så, att den knappt går att mäta mer. Om därför alla fragment kommer från samma meteor, så kan vi inte vänta nå- got av det nya materialet heller. Elek- troskopet ger inget utslag alls för det gamla ämnet, och det skulle förundra mig om det inte vore likadant här. Vi ska strax undersöka det. Från ett skåp tog han fram guld- blads-elektroskopet och ställde det på ett bord, tog så en lackstång, gnodde den mot ärmen och höll den mot elektrosko- pets kula. Det ryckte till litet i bladen men de skilde sig inte åt. Ruggero var oerhört förvånad men upprepade försök lämnade samma resul- tat. — Hur i hela världen kommer det sig? sade han och flyttade elektroskopet, som stod alldeles intill blylådan, till borter- sta änden av rummet samt upprepade försöket. Den här gången skildes vis- serligen guldbladen åt, men endast för