Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SR erövrar rymden, av Hans Dominik - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
huvudet under det att Hegemiller såg
mycket belåten ut.
Luckan öppnades med stora skiftnyck-
lar, och där låg antikatoden fri inför
deras blickar. Men denna gång hade pro-
cessen försiggått på ett annat sätt, ty
hela dess massa hade aktiverats. Nu ut-
gick strålningen från . metallkulan lik-
formigt åt alla håll. Den visade nu in-
gen benägenhet att flyga iväg i en rikt-
ning, men den var icke desto mindre dub-
belt farligare att hantera. Endast genom
att vara skyddade med det starkaste bly-
skydd fingo arbetarna nalkas och lyfta
kulan ur gruvan med tillhjälp av lyft-
verktyg.
Min detta pågick sutto Grabbe och
Thiessen tillsammans med assistenterna
i laboratoriet och avhandlade, vad som
närmast borde göras.
Dr Thiessen väntade sig, att chefin-
genjören skulle föreslå, att de skulle
tillverka ytterligare en motor men en
större. I stället hade han dock något
annat att förmäla.
— Jag har fått intressanta nyheter
från Tokio, började han. Den bekante
atomforskaren Hidetawa har med en
enkel apparat gjort beaktansvärda för-
sök.
Grabbe tog upp ett brev ur fickan och
läste upp det.
— Ja, mina herrar, fortsatte han när
han slutat läsningen, den där lilla ting-
esten som hållit på att snurra på Hide-
tawas skrivbord, är i verkligheten en
atomturbin. Så om vi inte vill komma
på efterkälken måste vi också ...
,— Var har japanen fått strålämnet
ifrån, frågade Thiessen.
Chefingenjören ryckte på axlarna. Det
upplyser min källa ingenting om. Bara
det, att Hidetawa visade honom sin ap-
parat och talade om hur den fungerade,
var anmärkningsvärt.
Dr Thiessen satt med rynkad panna
och sade mera för sig själv än till de
andra: Hur har japanerna fått tag i
strålämnet.
— Varför skulle han inte ha kun-
nat gjort det själv? frågade chefingen-
jören. Hur något sådant kan åstadkom-
mas, är ju numera rätt allmänt bekant
och sedan flera år arbetas det intensivt
i de japanska instituten att lösa detta
problem. >?
Hegemäiller stötte Thiessen i sidan.
— Jag kom att tänka på hur plöts-
ligt japanerna reste sin väg.
— Tygla er fantasi, Hegemiller, till-
rättavisade Thiessen honom. Men Grab-
be, som hört vad som sades, blandade
sig i samtalet.
— Jag skall telegrafera till vårt om-
bud i Tokio och taga reda på vad Sara-
ku och Yatahira har för sig. Om de
samarbeta med Hidetawa, kan er miss-
tanke kanske vara berättigad, dr Hege-
miller. :
— Jag håller det i alla fall för föga
troligt, framhärdade Thiessen. Själva
har de inte gjort något strålämne hos
oss, och sedan vi lyckades med vårt expe-
riment, har de inte satt sin fot i labo-
ratoriet.
— Visserligen, men glöm inte, att en
hel del av den aktiva metallen flög från
ert laboratorium. På så sätt har ju ita-
lienarna också kommit över en del.
— De tror emellertid att det, som väl
är, är fråga om en meteor från världs-
rymden, passade Hegemiller på att
säga.
— Vi får hoppas att de tror det, fort-
(1///RA
(NAC?
Jag medarbetar nu permanent varje vecka
som alla tiders seriefigur I det läsvärda
Högaktningsfullt
SarN- PA fed
20 TEENIK för ALLA
satte Grabbe, men jag har en annan ny-
het, som kanske intresserar er. En av
Ruggeros assistenter har varit i Ameri-
ka och samlat ihop vad han kunde få
tag av er strålkula. Om nu Ruggero
också kommer på samma idé som Hide-
tawa och gör ett sådant där hjul, så är
det ingen konst att begripa var han fått
ämnet ifrån.
— Skulle det inte kunna vara möjligt,
att japanerna också varit vid Boulder
Damm och fått tag i något av ämnet,
fast de burit sig försiktigare åt? frå-
gade dr Stiegel.
— Låt oss inte grubbla oss fördärva-
de över det, avslutade Grabbe debatten.
I stället får vi sätta i gång med att
bygga en strålturbin. Det är inte så
enkelt som det ser ut vid första ögon-
kastet och därför föreslår jag, att her-
rarna var för sig gör sina utkast och
att vi träffas igen i övermorgon för en
överläggning.
ake
— Se här, herr professor, har jag
med mig halvannat kilo strålämne, som
jag lyckades samla upp.
Enrico Tomaseo sade detta med oför-
ställd glädje över resultatet av sin resa
och ställde en tung blylåda på profes-
»Sorns bord.
Utmärkt, då har ni åtminstone fått
något utbyte av resan, sade Ruggero
medan han tog bort locket från lådan.
Låt oss undersöka ämnet.
Tomaseo kände sig besviken, ty han
hade verkligen väntat mera erkännsam-
ma ord för vad han åstadkommit. Och
inte kände han sig mera uppskattad när
Ruggero sade: Jag är rädd, att vi inte
kommer att upptäcka mycket nytt. Det
gamla provets strålkraft har minskats
så, att den knappt går att mäta mer.
Om därför alla fragment kommer från
samma meteor, så kan vi inte vänta nå-
got av det nya materialet heller. Elek-
troskopet ger inget utslag alls för det
gamla ämnet, och det skulle förundra
mig om det inte vore likadant här. Vi
ska strax undersöka det.
Från ett skåp tog han fram guld-
blads-elektroskopet och ställde det på ett
bord, tog så en lackstång, gnodde den
mot ärmen och höll den mot elektrosko-
pets kula. Det ryckte till litet i bladen
men de skilde sig inte åt.
Ruggero var oerhört förvånad men
upprepade försök lämnade samma resul-
tat.
— Hur i hela världen kommer det sig?
sade han och flyttade elektroskopet, som
stod alldeles intill blylådan, till borter-
sta änden av rummet samt upprepade
försöket. Den här gången skildes vis-
serligen guldbladen åt, men endast för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
