let trevade han sig fram till en trädörr ' som var olåst och letide in till en nästan tom med ett par gluggar försedd käl- lare. Så fort han kommit in sköt han för rigeln. Han kände en lättnad när han nu befann sig i säkerhet. Tre timmar till innan det blev mörkt! Ingen lång tid när man har ett viktigt arbete att uträtta, men en ändlös tid när man som han måste sitta sysslolös. Hans ögon hade såsmåningom vant sig vid den svaga belysningen, och när han såg sig omkring i källaren, upptäckte han i ett hörn en stapel med presenningar. Det var ingen bekväm viloplats men i alla fall en plats där han kunde slå sig ned och sträcka ut sina lemmar. Han lade sig ned med händerna un- der huvudet och stirrade upp i taket och började tänka på sin belägenhet, men innan han visste ordet av föllo ögonen igen och han somnade. Han vaknade upp med ett ryck vid att en klocka i verket slog sina dånande slag. Det tog honom flera minuter att bli fullt vaken, ty han hade sovit både länge och djupt. När han slog upp ögonen var det alldeles mörkt omkring honom. Han tände sin ficklampa och lyste sig omkring. Hans klocka var 22 så han hade sovit fem timmar, men ännu hade han gott om tid att göra vad han planerat. Tyst och försiktigt sköt han undan dörrigeln, smög sig ljudlöst upp för trappan och fram mot uppställningshallen. Ingen människa syntes till. Osedd uppnådde han planket, som omgav upp- ställningsplatsen. Dörren var stängd och planket dubbelt så högt som han själv, men han var en tränad idrottsman, och hade snart klättrat över det. I det rå- dande månskenet hade han inte svårt att finna vägen, och snart stod han framför det han sökte efter. Där stod Hegemiällers + strålraket, hemligheten, som tyskarna inte ville släppa ut. NYTT KVARTAL! Prenumerera oc TEKNIK Som prenumerant riskerar Ni inte att gå miste om något nummer, utan tidningen kommer varje vecka som utgivarekorsband. Prenumeration är BILLIGAST! BEKVÄMAST:!: SÄKRAST!: Prenumerationspriset är ENDAST: Helår 0: a dies so ste ter bg Kr IS Halvår = ocsosvess ec ns NN ENG Kvartal ........... söskddaNSNVÖ INBETALA AVGIFTEN PÅ POSTGIROKONTO 157992 — eller insänd nedanstående kupong, så uttaga vi avgiften mot postförskott. Men gör det GE NA S T! Till Teknik för Alla, Pren.-avd., Box 3137, Stockholm 3. Undertecknad prenumererar härmed på Teknik för Alla under 1941 för — 1 helår — 3 kvartal — 1 halvår — 1 kvartal. Stryk det ej önskade, Avgiften kr. ..... «sc>» + POstförskottsavgiften torde uttages genom postförskott Namn: BOStädls. nn so PBOStädress?". ocdes ed NA Pos0sse8 PB BG 00 000000 0000 060000000850 000000 06008 CCG VC VD VG > €,90-010,010:0, 6'0-8,016101 60 0:8.010 06 0:60 6 016 0,6:0;6.6 00100! 6 0,.0:6.0 00,6) 60,0. 00019 016 0.0 00 0 $i ATK Pr00000 000000 VC VC CBC 006 SKRIV TYDLIGT! 22 TEKNIK för ALLA Ma förvåning betraktade Villari konstruktionen. Han visste ingenting om försökskammaren utan trodde, att dr Hegemäller hade gjort alltsammans själv, vilket ökade hans beundran. Ett par gånger gick han kring raketen och slukade den med ögonen: Ingen detalj undgick honom, och varje drivyta, som stack ut ur cylindern, undersökte han fackmässigt under det han mumlade er- kännsamma ord om raketens skapare. Nu gällde frågan, om han skulle gå tillbaka och uppteckna allt efter minnet. Men det var inte nog — han måste även se det inre av raketen. Han öppnade cy- linderns dörr, steg in och stängde den halvt omedvetet efter sig. De fyra luc- korna släppte inte in mycket ljus, och i den svaga belysningen såg han två häv- stänger, som säkerligen tjänade till att ställa in huvuddrivytorna. Han fattade tag i dem och vred om dem, dock mycket mer än dr Hegemiller hade gjort dagen förut. I samma ögonblick kände han en ryckning och fick en känsla av att hans kroppsvikt fördubblades; knäna veko sig under honom och han störtade till gol- vet. Det dröjde flera sekunder innan han lyckades komma på benen igen, ty så kraftigt verkade rekylen hos raketen som for rakt upp. När han äntligen blev så pass herre över sina lemmar att han kunde stå på fötterna, tittade han ut genom ett av fönstren och blev stel av skräck över vad han såg. Vitt omkring sträckte sig under honom det månbe- lysta landskapet. Liksom utkastade byggklossar lågo byar och lantgårdar mellan åkrar, ängar och skogbevuxna hagar. Villari hade ofta flugit och kun- de därför uppskatta höjden till mellan fyra och fem kilometer. Nu fick han brått att vrida tillbaka spakarna i sina gamla lägen, med den påföljd att käns- lan av tryck försvann. Men icke nog härmed. Hans kropp förlorade vikten och när han obetydligt rörde fötterna, skulle han ha svävat i fria rummet, om han inte hållit sig fast vid spakarna. Villari, som var fysiker, förstod hur detta kom sig. Genom omställningen av spakarna hade han stängt av den uppåt- drivande kraften, varför raketen nu höll . på att av sig själv falla ned igen. Med en gevärskulas hastighet skulle den snart... ja, mycket snart slå i marken och slås sönder, om han icke bromsade i rätt tid. Långsamt och försiktigt drog han åter spakarna isär och kände hur kroppen tilltog i vikt. ; (Forts. i nästa n:r.)