Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glimtar från SM i modellflyg, av Scribovolo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLIMTAR
vån
SM I MODELLFLYG
De svenska mästerskapstävlingarna i
modellflygning ägde under midsommar-
helgen rum på Älleberg — segelflygar-
nas högborg.
Tävlingarna som gingo i K. S. A. K:s
regi gynnades av ett strålande vackert
väder, och flera goda tider noterades,
men vinden var en aning för stark, och
genom terrängförhållandena uppstodo på
bergets läsida fallvindar. De modeller,
som råkade få kontakt med dessa, sögos
snabbt ned till marken. Men även ter-
mikflygningar förekommo. Den ena
vackra segelmodellen efter den andra
svävade bort ur tidtagares och stolta
byggherrars åsyn.
Årets S. M. kan sägas ha varit en stor
framgång för landsorten, som lade be-
slag på samtliga mästartecken utom två.
Men tävlingarna blevo även en stor
framgång för segelmodellerna, vilka nu
definitivt slogo igenom,
Den ena motormodellen efter den an-
dra återgick till sitt ursprungliga till-
stånd, d. v. s. förvandlades till ribbor
och pappersbitar. Till stor del kanske
detta berodde på gummimotorerna.
Färskt gummi är för närvarande omöj-
ligt att erhålla, och de flesta modellfly-
garna hade två eller tre år gammal
gummisnodd i sina modeller.
Men även den förrädiska vinden hade
sin hand med i spelet. Bättre klarade sig
segelmodellerna. Dessa äro ju icke be-
roende av någon mummisnodd och upp-
föra sig dessutom mycket väl, till och
med i ganska stark blåst.
Segelklasserna dominerades av Linkö-
pingseskadern, som för övrigt var gan-
ska suverän i hela S. M., men denna
klubbs ledare, Sigurd Isaksson, hade en
svart dag. Hans M III-modeller voro väl
konstruerade, men dåligt trimmade.
I stället tog han skadan igen genom att
vinna klass S I.
Till denna klass voro många modeller
anmälda, men genom vindens påverkan
decimerades deras antal synnerligen
starkt. Dessa små modeller ha synner-
ligen svårt att starta vid minsta byiga
vind. För att avhjälpa detta voro fle-
2 av modellerna försedda med nosro-
er.
mr, =
” Sa ä MN -—— >
IBe 7 NN |
SIGURD ISAKSSONS AN 4
MOTORMODELL
Sven Witt, Linköping, som gäller för
att vara specialist i S I-klassen, fick
ånyo se sig besegrad. Han flög sin segel-
konstruktion ”Klux”, en gång innehava-
re av SM-tecknet.
Den vackraste av segelmodellerna i
denna klass var onekligen Hans Schmi-
terlöws, Vingarna, fina modell. Kroppen
var trekantig, vingen jämnsmal och sta-
bilisatorn försedd med tvillingroder. He-
la modellen, med undantag av stabilisa-
torn, var klädd med dubbelt japanpap-
per. I alla avseenden ett precisionsarbe-
te som konstruktören har all heder av.
Även klass S II dominerades av Lin-
köpingseskadern. Sven Hjälmérus fick
bästa genomsnittstid och det en myc-
ket fin sådan. 3,09 minuter. S. Tolf
lade beslag på andra plats. Han fick da-
gens bästa tid men hans nya, välbyggda
segelmodell flög bort efter cirka sex mi-
nuter.
Bland S III-modellerna lade man bl.
a. märke till en konstruktion av Göran
Lindholm, Örebro. Hans segelmodell hade
en spolformig kropp och var försedd
med stabilifena. Denna roderkonstruk-
GÖRAN: LINDHOLMS
S.M MODELL
tion synes vinna alltmera terräng bland
segelmodellerna. Även en del andra se-
gelmodeller voro försedda med stabili-
fena. BI. a. en liten välflygande 100
cm:s modell.
Lindholms modell var dessutom för-
sedd med nosroder. ’ Detta för att mo-
dellen skulle hålla rak kurs under själva
starten.
Sigurd Isakssons modell ”Hast” för-
tjänar även att nämnas i detta samman- .
hang. Denna tyska konstruktion är syn-
nerligen gedigen.
Modellen har utmärkt vackra linjer
samt ett förnämligt glidtal. Vid föregå-
ende tävlingar har denna modell visat en
enastående glidförmåga. Fina raka star-
ter till över 100 meters höjd och däref-
ter långa och eleganta segelflygningar
äro utmärkande drag för ”Hast”-kon-
struktionen.
Motormodellerna fingo som sagt denna
gång se sig slagna av segelmodellerna.
Men detta betyder icke, att alla motor-
modellerna voro av dålig kvalitet. Det
fanns flera ypperligt flygande dylika.
Det största intresset knöts till M IIT-
klassen, i vilken tävlingen tillika gällde
som uttagningstävling till Nordiska Po-
kalen. Favorit var Bengt Blomgren,
Vingarna. Var och en som sett hans Wa-
kefield-modell stiga till väders i en brant
stigning, måste faktiskt falla i beund-
ran. Bengt Blomgrens Wakefieldmodell
är nämligen i aktern försedd med en
kugghjulsöverföring, som ger planet en
lång motortid. Det har en sagolik stig-
förmåga i kombination med glidtal. Vi
återkomma till denna modell i samband
med tävlingen om Nordiska Pokalen.
Den originellaste bland motormodel-
lerna var onekligen Sigurd Isakssons,
som var försedd med trebent, fällbart
landningsställ och fällbar propeller. Men
man frågar sig osökt varför landnings-
stället skulle vara trebent. Visserligen
står det i de nya tävlingsbestämmelser-
na, att vid markstart tre punkter på
modellen skall beröra marken. Men tre
punkter får man ju även med en modell
försedd med vanligt tvåbent landnings-
ställ. Det finns ju något som kallas
sporre. Ett trebent, infällbart landnings-
ställ försvårar ju även konstruktionen.
Klass M II vanns även den av Bengt
Blomgren. I denna klass hade han en
modell, som liknar hans stora Wakefield.
Modellen är försedd med s. k. ”krax”,
samt har en stor propeller, som faktiskt
suger upp modellen mot skyn. Modellen
har vidare ett sällsynt fint glidtal. En
modell i särklass, utan tvivel!
För att till slut sammanfatta modell-
flygarnas allmänna önskan: förlägg täv-
lingen till kvällen. - Som det nu var, då
tävlingarna gingo under den hetaste ti-
den på dagen, blevo flygningarna myc-
ket chansartade. ;
Seribovolo.
EN VÄLKONSTRUERAD
WAKEFIELDMODELL
TEKNIK för ALLA 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
