GLIMTAR vån SM I MODELLFLYG De svenska mästerskapstävlingarna i modellflygning ägde under midsommar- helgen rum på Älleberg — segelflygar- nas högborg. Tävlingarna som gingo i K. S. A. K:s regi gynnades av ett strålande vackert väder, och flera goda tider noterades, men vinden var en aning för stark, och genom terrängförhållandena uppstodo på bergets läsida fallvindar. De modeller, som råkade få kontakt med dessa, sögos snabbt ned till marken. Men även ter- mikflygningar förekommo. Den ena vackra segelmodellen efter den andra svävade bort ur tidtagares och stolta byggherrars åsyn. Årets S. M. kan sägas ha varit en stor framgång för landsorten, som lade be- slag på samtliga mästartecken utom två. Men tävlingarna blevo även en stor framgång för segelmodellerna, vilka nu definitivt slogo igenom, Den ena motormodellen efter den an- dra återgick till sitt ursprungliga till- stånd, d. v. s. förvandlades till ribbor och pappersbitar. Till stor del kanske detta berodde på gummimotorerna. Färskt gummi är för närvarande omöj- ligt att erhålla, och de flesta modellfly- garna hade två eller tre år gammal gummisnodd i sina modeller. Men även den förrädiska vinden hade sin hand med i spelet. Bättre klarade sig segelmodellerna. Dessa äro ju icke be- roende av någon mummisnodd och upp- föra sig dessutom mycket väl, till och med i ganska stark blåst. Segelklasserna dominerades av Linkö- pingseskadern, som för övrigt var gan- ska suverän i hela S. M., men denna klubbs ledare, Sigurd Isaksson, hade en svart dag. Hans M III-modeller voro väl konstruerade, men dåligt trimmade. I stället tog han skadan igen genom att vinna klass S I. Till denna klass voro många modeller anmälda, men genom vindens påverkan decimerades deras antal synnerligen starkt. Dessa små modeller ha synner- ligen svårt att starta vid minsta byiga vind. För att avhjälpa detta voro fle- 2 av modellerna försedda med nosro- er. mr, = ” Sa ä MN -—— > IBe 7 NN | SIGURD ISAKSSONS AN 4 MOTORMODELL Sven Witt, Linköping, som gäller för att vara specialist i S I-klassen, fick ånyo se sig besegrad. Han flög sin segel- konstruktion ”Klux”, en gång innehava- re av SM-tecknet. Den vackraste av segelmodellerna i denna klass var onekligen Hans Schmi- terlöws, Vingarna, fina modell. Kroppen var trekantig, vingen jämnsmal och sta- bilisatorn försedd med tvillingroder. He- la modellen, med undantag av stabilisa- torn, var klädd med dubbelt japanpap- per. I alla avseenden ett precisionsarbe- te som konstruktören har all heder av. Även klass S II dominerades av Lin- köpingseskadern. Sven Hjälmérus fick bästa genomsnittstid och det en myc- ket fin sådan. 3,09 minuter. S. Tolf lade beslag på andra plats. Han fick da- gens bästa tid men hans nya, välbyggda segelmodell flög bort efter cirka sex mi- nuter. Bland S III-modellerna lade man bl. a. märke till en konstruktion av Göran Lindholm, Örebro. Hans segelmodell hade en spolformig kropp och var försedd med stabilifena. Denna roderkonstruk- GÖRAN: LINDHOLMS S.M MODELL tion synes vinna alltmera terräng bland segelmodellerna. Även en del andra se- gelmodeller voro försedda med stabili- fena. BI. a. en liten välflygande 100 cm:s modell. Lindholms modell var dessutom för- sedd med nosroder. ' Detta för att mo- dellen skulle hålla rak kurs under själva starten. Sigurd Isakssons modell ”Hast” för- tjänar även att nämnas i detta samman- . hang. Denna tyska konstruktion är syn- nerligen gedigen. Modellen har utmärkt vackra linjer samt ett förnämligt glidtal. Vid föregå- ende tävlingar har denna modell visat en enastående glidförmåga. Fina raka star- ter till över 100 meters höjd och däref- ter långa och eleganta segelflygningar äro utmärkande drag för ”Hast”-kon- struktionen. Motormodellerna fingo som sagt denna gång se sig slagna av segelmodellerna. Men detta betyder icke, att alla motor- modellerna voro av dålig kvalitet. Det fanns flera ypperligt flygande dylika. Det största intresset knöts till M IIT- klassen, i vilken tävlingen tillika gällde som uttagningstävling till Nordiska Po- kalen. Favorit var Bengt Blomgren, Vingarna. Var och en som sett hans Wa- kefield-modell stiga till väders i en brant stigning, måste faktiskt falla i beund- ran. Bengt Blomgrens Wakefieldmodell är nämligen i aktern försedd med en kugghjulsöverföring, som ger planet en lång motortid. Det har en sagolik stig- förmåga i kombination med glidtal. Vi återkomma till denna modell i samband med tävlingen om Nordiska Pokalen. Den originellaste bland motormodel- lerna var onekligen Sigurd Isakssons, som var försedd med trebent, fällbart landningsställ och fällbar propeller. Men man frågar sig osökt varför landnings- stället skulle vara trebent. Visserligen står det i de nya tävlingsbestämmelser- na, att vid markstart tre punkter på modellen skall beröra marken. Men tre punkter får man ju även med en modell försedd med vanligt tvåbent landnings- ställ. Det finns ju något som kallas sporre. Ett trebent, infällbart landnings- ställ försvårar ju även konstruktionen. Klass M II vanns även den av Bengt Blomgren. I denna klass hade han en modell, som liknar hans stora Wakefield. Modellen är försedd med s. k. ”krax”, samt har en stor propeller, som faktiskt suger upp modellen mot skyn. Modellen har vidare ett sällsynt fint glidtal. En modell i särklass, utan tvivel! För att till slut sammanfatta modell- flygarnas allmänna önskan: förlägg täv- lingen till kvällen. - Som det nu var, då tävlingarna gingo under den hetaste ti- den på dagen, blevo flygningarna myc- ket chansartade. ; Seribovolo. EN VÄLKONSTRUERAD WAKEFIELDMODELL TEKNIK för ALLA 7