| TFA:s följetong Sammandrag av det föregående. Tyska vetenskapsmän ha vid atomspjälk- ningsförsök upptäckt ett nytt strålningsämne, som besitter de mest fantastiska egenskaper. Av diverse anledningar kommer upptäckten till några italienares kännedom, och två japa- ner, som arbeta i tyskarnas laboratorium lyc- kas få med sig en skärva av den mystiska strålningsmetallen till Japan, där de fortsätta experimenten med stor intensitet, Tyskarna fortsätta sina experiment, och en av dem kon- struerar en raket, varmed man tror sig kunna uppnå fantastiska höjder och hastigheter. Även japanerna ha gjort goda framsteg vid sina experiment. Så småningom enas man om samarbete, och såväl japaner som italienare sändas till Gorla-verken för att fortsätta ex- perimenten. En natt försvinner den av tys- karna byggda raketen. Villari, italienaren, ämnar utforska den närmare. (Forts. fr. föreg. n:r.) Italienaren? Denne hade redan för flera dagar sedan på Ruggeros begäran rest hem till Rom, under det att hans landsman Tomaseo nu arbetade i det tyska institutet. Den förstnämnde var således alldeles ur räkningen. Och japa- nen? Grabbe ansåg honom för lika på- litlig som Villari och hur chefingenjören än grubblade kom han inte till någon klarhet. Medan han satt i sina djupa funderingar ringde telefonen. Det var Saraku som bad att få komma och visa ett brev, han fått från Japan. Grabbe bad honom vara välkommen. Han tänkte nämligen föra strålraketen på tal och se om japanen förrådde någon förlägenhet, vilket skulle betyda att han var inveck- lad i saken. Men Nippons söner förstå att behärska sig... 18 TEKNIK för ALLA = HA /S NN NÅ NS y; N I|[N av HANS En knackning på dörren avbröt hans funderingar. Saraku blev insläppt, och efter en hövlig bugning talade han ge- nast om sitt ärende. — Jag har fått ett meddelande från min ärade lärare Hidetawa, herr chef- ingenjör, sade han och tog fram ett stort kuvert. — Från vår vän Hidetawa? frå- gade Grabbe. — Har han några nya för- slag att göra angående strålturbinen? — Nej, han kommer med ett annat förslag och skickar med ritningen till en strålraket. Grabbe bet sig i läppen för att hålla tillbaka vad han tänkt säga. — En strålraket? Det var intressant! fick han fram och försökte se ointresse- rad ut fast hans tankar jagade varand- ÖS SN EA DOMIN ka ES = —— ST S SS AS EL = SS RR VILL tter, a SINN SS EN SN | = NN I Å I = TJ SS N = NCC Np = ) SES ra. — Jaså, herr Hidetawa har redan utkastet klart? — Här äro de, herr Grabbe, sade japa- nen och tog fram flera papper från ku- vertet och bredde ut dem framför ho- nom. Vid första ögonkastet kunde han se, att Hidetawas utkast redan voro mycket detaljerade. Den som har kom- mit så långt, behöver inte stjäla Hege- mällers apparat, insåg han genast, och därmed försvann varje spår av misstan- ke mot Saraku. Härigenom kunde han med odelat intresse ägna sig åt Hide- tawas ritningar och föll i beundran över hur japanen hade förutsett varje even- tualitet och anpassat detaljerna däref- ter. Orörlig satt Saraku mitt emot ho- nom och väntade tåligt på, vad tysken skulle säga om ritningarna. Häpen stud.