n författare i Skattebetalarnas Förenings tidskrift ”Sunt Förnuft” präglade för ett par år sedan den satsen, att tradition är en av de oundgängligaste tillgångarna för mänsk- lig verksamhet. Vad menas då med tradition? Enligt upp- slagsböcker är det en från släkte till släkte nedärvd sed, sägen, tro, uppfattning etc., som vunnit hävd och knyter samman gångna, nuvarande och kommande tider till en fort- löpande utvecklingskedja. Den ovan åberopade författaren framhöll även, att en tradition kan hållas vid liv endast av sina bärares ständigt förnyade initiativ. | Om man undersöker utvecklingen av svenska industri- grenar och industricentra, skall man också finna, att deras uppsving varit beroende av personliga insatser och enskilda initiativ, vilka åvägabragt ett ständigt vidmakthållande och en aldrig vilande förnyelse av vad som vwvarit industriens ursprung inom branschen eller området ifråga. Denna fram- stegsanda och initiativförmåga, som vi alltså kunna beteckna som en vår industris traditioner, har tagit sig både tekniska, organisatoriska och kommersiella uttryck. Det är med andra ord våra uppfinnare, ingenjörer, industriledare och försäljnings- chefer, som dela äran av vår industris utveckling till vad den i dag är. Denna utveckling har framför allt gått i kvalitetens tecken. Svenska industrivaror ha erövrat sin ställning både på världs- marknaden och här hemma genom att hålla sig på toppen av vad som kan presteras. Förtjänsten härav tillkommer i ej ringa grad vår industris arbetare. Deras yrkesskicklig- het och tekniska kunnighet representerar en annan av Sve- riges industriella traditioner. tt medfött gott handlag och sinne för precision, parade med samvetsgrannhet och läggning för tekniska arbeten och sysselsättningar, se där de grundläggande förutsättnin- garna för svensk yrkesskicklighet! Sedan denna en gång fått fäste i ett område med en viss prägel, till en börjar kanske av hantverkskaraktär, sedermera industriellt betonad, har yrkesskickligheten gått i arv från generation till generation. Det finns i vårt land en rik provkarta på dylika traditioner. Urgammal är sålunda i Bergslagen konsten att framställa och behandla järn, varigenom denna trakt kan betecknas som vår bruksindustris vagga. Ända tillbaka till 1600-talet går vidare järnmanufaktureringen i Eskilstuna, som än i dag gör denna stad till ett centrum för fabrikation av verktyg, husgeråd, byggnadssmide, maskiner etc. men Även på textilindustriens område ha vi traditioner att peka på. Under Gustaf II Adolf grundlades i Norrköping fabri- ker, som kunna betecknas som ursprunget till stadens i våra dagar storartat utvecklade ylleindustri. I den s. k. Sju- häradsbygden kring Borås har hemvävningen för mera än 100 år sedan banat väg för dessa trakters rangställning inom svensk bomullsindustri. I Småland har yrkesskickligheten gjort sig gällande inom mera än en industrigren. Kronobergs län blev redan på 1700-talet hemvist för ett av våra första glasbruk, och glas- blåsningens svåra konst har sedermera gått i arv i denna landsända, så att länet blivit centrum för svensk glasindustri. 8 TEENIK för ALLA Att densamma vunnit internationell berömmelse är att till- skriva utom yrkesskickligheten även högt stående konstnärliga insatser under de senaste decennierna ifråga om tillverkning och formgivning av prydnadsglas. Andra delar av Småland ha gjort sig kända på träföräd- lingens område. Möbelfabrikation, byggnadssnickeri och tillverkning av färdiga trähus äro sålunda nu för tiden i stor utsträckning koncentrerade till Jönköpings och Kalmar län. ill sist anföra vi som exempel på den traditionsbundna KE na OR Närke. Där bedrevs sedan gammalt skomakeri såsom hemindustri. När därpå mot slutet av 1800- talet skofabrikationen började industrialiseras, utgjorde yr- keskunnigheten på detta område ett sådant betydelsefullt underlag, att i våra dagar ungefär hälften av den svenska sko- industrien återfinnes i staden Örebro och dess omnejd. Den från släktled till släktled nedärvda yrkesskickligheten har i själva verket visat sig vara en så avgörande faktor för industriens lokalisering, att den i många fall vägt tyngre än hänsynen till transportförhållandena, som eljest tillmätas stor betydelse för industriens förläggning. Men den svenska industrien har traditioner ej blott i hit- tills angivna avseenden. Dess storartade utveckling under de senaste 100 åren har även varit beroende av den närings- frihet, som infördes 1846 och ytterligare utvidgades 1864. För- denskull kan man säga, att fri företagsamhet representerar en annan av vår industris traditioner. Ett — som man får ta som givet — tillfälligt avbrott i dessa utgör den nuvarande av stormaktskriget oss påtvungna statskontrollen och stats- regleringen på det industriella området. När den fria före- tagsamheten åter får luft under vingarna, har man anled- ning hoppas på ytterligare utveckling av industrien till fromma för landets och folkets välstånd. Denna utveckling är givetvis också beroende av ett åter- knytande av våra internationella handelsförbindelser och en fortsatt bearbetning av våra tidigare utländska marknader. Som bekant hade Sveriges export under åren närmast före stormaktskriget ungefär samma värde som importen. Då den övervägande delen av exporten utgjordes av industri- produkter, finansierade industrien vår införsel utifrån av sådana råvaror, halvfabrikat och färdiga produkter, som icke finnas eller med fördel tillverkas inom vårt eget land. I dessa förhållanden hade som bekant stora förändringar inträtt redan före krigsutbrottet. I allt större utsträck- ning hade hinder rests mot det mellanfolkliga varuutbytet, hinder som i och med krigets utvidgning blivit till den grad oöverstigliga, att vi i detta nu äro isolerade från de viktigaste av våra tidigare marknader. Sveriges industri är emellertid med sådan naturnödvän- dighet hänvisad till avsättning av sina produkter utomlands, att exporthandeln kan betraktas som ännu en av våra tra- ditioner med anor så långt tillbaka som sedan VWasa-tiden. Man får fördenskull hoppas, att fredliga förhållanden en gång skola tillåta oss att åter bygga upp den exportmarknad, som under nuvarande förhållanden blivit slagen i spillror. T-s.