Standardiserings- redogörelse. Sveriges Standardiseringskommission har nu utkommit med sin årsredogö- relse för 1940, en liten överskådlig och intressant broschyr, vari man får kom- missionens betydelsefulla arbete som i ett nötskal. Detta arbete har givetvis de senaste åren i hög grad präglats av tidsläget, vilket man också får en god uppfattning om vid ett närmare stu- dium av redogörelsen. Under rubriken ”Det internationella standardiserings- arbetet” heter det bl. a.: ”Standardiseringen är i första hand en nationell angelägenhet, men i många fall är internationell överensstämmelse mellan nationella standard synnerligen eftersträvansvärd och av mycket stor betydelse. För att ernå dylik interna- tionell standardisering ha ett 20-tal län- der sammanslutit sig till ett internatio- nellt förbund International Federation of the National Standardizing Associa- tions (ISA) med generalsekretariat i Basel. Genom ISA :s förmedling tillsättas in- ternationella sekretariat, vilka behandla och bearbeta de spörsmål, som äro före- mål för internationell standardisering. Som sekretariat tjänstgör därvid ett land, som särskilt är intresserat av ifrå- gavarande problems lösning. Samman- lagt finnas 47 dylika ISA-kommittéer, varav flera arbeta med underutskott. Sverige innehar sekretariaten för kulla- ger samt för de båda underutskott i olje- kommittén, som behandla utarbetandet av provnnigsmetoder för bestämning av koksåterstoder resp. flampunkter. Sedan respektive ärenden förberetts genom korrespondens och interna sam- manträden, anordnas en internationell konferens, varvid de i frågan intresse- rade länderna få tillfälle att ingående diskutera och taga ställning till fram- lagda förslag. Arbetet inom ISA har givit anmärk- ningsvärt goda resultat, men den nuva- rande internationella krisen har natur- ligt nog vållat stort avbräck i förbin- delserna. Generalsekretariatet försöker emellertid att i möjligaste mån hålla kontakten uppe melan de olika länderna. Någon internationell kongress har icke avhållits under 1940.” Det finns en bomullsplockningsmaskin, som betjänar sig av elektronerna, vilka instruera den att endast plocka vita och därför megna bomullstussar. Vidare ha vi rör, som starta och stanna transport- band, upptäcka fusk vid bowlingmatcher, manövrera kökshissar, väga cement och bakpulver, inspektera batteridelar och ge alarm, när pappersbanan i en tryck- press går av. Använda i röntgenrör, upptäcka elek- tronerna felaktigheter svetsfogar samt tillkännagiva om främ- mande föremål kommit in i inslagen kon- fekt och dylikt. Men möjligheterna för elektronernas användning äro icke slut härmed. Just nu håller en grupp vetenskapsmän på med tillämpningen av en annan upp- täckt, som kan få stort inflytande på våra = levnadsförhållanden, «nämligen i gjutgods och : Massproduktionens uppfinnare EULi Whitney, 1765—1825. A't amerikanen Eli Whitney uppfann bomullsrensningsmaskinen, är tämli- gen väl bekant, men att han införde i Amerika vad som nu kallas massproduk- tion, är mindre väl känt. Redan som pojke intresserade han sig mer för mekaniska saker än för lant- bruket och sysslade jämt med att upp- finna inrättningar, som kunde underlät- ta arbetet på farmen. Den viktigaste tilldragelsen i Whit- neys liv både för honom och för Ameri- ka, inträffade 1798 när han åtog sig att tillverka gevär åt regeringen. Gevären måste tillverkas mycket fort och i stort antal, varför Whitney konstruerade verktygsmaskiner med vilka tillverknin- gen av gevären kunde ske så noggrant, att för första gången i tillverkningens historia delarna kunde användas i vilket gevär av den modellen som helst. Maskinerna voro så sinnrikt konstrue- rade, att de t. o. m. kunde skötas av oövade arbetare. Whitney ansåg att dessa maskiner endast gåvo en försmak av vad framtidens maskiner skulle be- tyda för produktionen inom såväl freds- som krigsindustrin. Han spådde, som vi alla veta, fullkomligt rätt. Mass- produktionen har ju blivit den moderna industrins A och O. praktisk omvandling av solstrålarna till elektricitet medelst elektronrör. Detta problem har redan delvis lösts, och nu återstår att få fram en metod att aptera det för stordrift. Säkrare flygning. n anordning, varigenom passagerarna i en flygmaskin skyddas mot skada i händelse planet skulle kullbyttera vid landningen, har uppfunnits av den kände amerikanske flygmaskinskonstruktören P. de Seversky. Uppfinningen består i en stark, teleskopiskt hopskjutbar stötta, som under flygningen är indragen, men skjutes upp över kabintaket på samma gång som landningsstället fälles ner. Skulle planet kullbyttera vid landningen, tar stöttan, vars ände är försedd med en gummibuffert, mot stöten. Lok som drives med V-ångmotorer. Henschelloket nr 25000 med V-ångmo- torer. id de tyska lokomotivfabrikerna Hen- schel har nyligen ett lok blivit fär- digt, på vilket varje drivande hjulpar är försett med en V-ångkolvmotor. Be- nägenheten att slira har härigenom min- skats och inga koppelstänger äro behöv- liga. Ångmotorns drivhjul (den mindre cir- keln) äro mycket mindre än hos ett van- ligt ånglok (streckad cirkel). TEKNIK för ALLA 13