passning av precisionstillverkade ma- skindelar, vid vilket arbetarnas vana handgrepp förnämligt framgår av de på nära håll tagna händerna, som med styrka och varsamhet behandlar materialet — — — detta och många gånger mer kan man få ut ur dessa illustrerande fotografier, som vid si- dan om sin egentliga uppgift och som ett alldeles extra plus ha den förtjän- sten, att de återge skönheten i ingen- jörskonst och teknik. Det finnes för övrigt böcker utgivna i detta speciella ämne, men enligt mitt förmenande gör man sig mycket ofta skyldig till högst Betänkliga fel, när man ger sig in på detta kapitel av fotograferingskonsten och jag skulle vilja här draga fram några av dessa fel. E ffektsökeriet för effektens egen skull bör vara helt bannlyst. Att söka få fram effekter genom konstiga och skumma belysningar, onaturliga kameravinklar, felaktiga och stela ställningar på den i bilden förekom- mande arbetaren är tyvärr synnerligen vanligt vid fotografering av tekniska motiv. Det ser man beklagligtvis dagligen exempel på både vid foto och film. För inte länge sedan gick en svensk spelfilm, i vilken handlingen var för- lagd till ett järnverk, och i den filmen fick man beskåda bland många andra gräsligheter även utslaget ur en ugn, sett snett underifrån och mellan be- nen på en bredbent placerad arbetare, som inte hade ett dugg med den tek- niska proceduren att göra. Sådant är chosigt, felaktigt och därför onödigt. Det förekommer också att fotografen ber arbetaren byta om handgrepp från höger till vänster hand, därför att det passar bättre ur fotografens sätt att komponera bilden — — — och resul- tatet blir en tekniskt felaktig och vär- delös bild, den må sedan i övrigt ha hur många fotografiska förtjänster som helst. Man ser också icke sällan bilder tagna t. ex. från tappningen av en ugn eller från annan arbetsplats med starka kontraster mellan ljus och mörker. Obönhörligt kan man, när man kän- ner till hur det i verkligheten går till vid arbetet, avslöja om fotografen för ”effektens” skull satt in litet extra be- lysning här och var, ibland kanske så kraftigt att ljuset på arbetarnas rygg blir kraftigare och mera betonat än det överväldigande ljusflödet från ug- nen och det smälta järnet eller den flytande metallen. Känsla för valörer även på den punkten är en viktig till- gång, när det gäller att få fram en god, vacker och riktig teknisk bild. Det ovan sagda må vara nog. Jag medger, att jag dragit fram litet ex- trema fall, men jag tror inte det ska- dar att ha dessa saker i minnet, obe- roende av vilket tekniskt motiv man än ger sig på, och sådana finnes det ju fullt upp av runt omkring oss. O m man. med god kännedom om sin kameras och sitt negativmate- rials möjligheter omsorgsfullt väljer sitt motiv — det må enbart vara en teknisk apparat eller ett samspel mel- lan människan och maskinen — och gör det i avsikt att åstadkomma en väl komponerad och ärlig bild av verk- ligheten, måste resultatet bli gott. In- genjörskonsten har ingalunda enbart frambragt för ögat sköna ting. Myc- ket vad vi ha är fruktansvärt fult och ofullkomligt. Som allmän regel kan «man dock säga, att om ett tekniskt föremål ingenjörstekniskt sett är rik- tigt och ur funktionssynpunkt otad- ligt, då är det också vackert. Vid den nu pågående fototävlingen om den bästa tekniska bilden, bör detta icke förbises, men det är ju icke détta, som är det allra viktigaste. Bil- den skall framförallt vara innehålls- rik, välkomponerad, ärlig och foto- grafiskt omsorgsfullt utförd. Dit böra de sträva, som hysa förhoppningar om att vinna pris och ära för den bästa tekniska fotobilden i Teknik för Allas tävling. Torsten Althin. TEKNIK för ALLA 9