Tf A:s följetong FA FÅS (Forts. fr. föreg. n:r.) — Kan det vara något fel med maski- neriet? sade Giovari och blandade sig i samtalet. — Jag tyckte att Villari såg upprörd ut, när han ropade till Rugge- ro att komma till kommandorummet. — Var tyst för Guds skull! sade Orio- la till honom. — Det får inte bli någon panik. Vi måste bevara vårt lugn, och vår vän Ruggero klarar säkerligen upp saken. Likblek satt professor Ruggero i en länstol i kommandorummet. Med en trött gest sade han till Villari, som för- tvivlat hamrade på telegrafnyckeln: — Det är lönlöst, Villari, ingen kan höra oss längre. Vi är hundra kilome- ter över Heavyside-skiktet och om inget under sker, är vi förlorade. Mekaniskt lydde Villari befallningen och kopplade om apparaten på mottag- ning. — Vi är förlorade, fortsatte Ruggero på nytt, även om inställningen av strål- ytorna inte skulle ändra sig mer. Det dröjer månader innan strålskeppets driv- kraft är slut, och vi kommer alla att antingen kvävas eller dö av törst me- dan maskinen fortfarande kommer att kretsa kring jorden liksom en satellit. Det är gräsligt... Förtvivlad täckte Ruggero ansiktet med sina händer. Vil- lari satte sig i en länstol och genom den- na rörelse skötos hörlurarna, som han 18 TEKNIK för ALLA 9 NA EN förut skjutit tillbaka, åter över hans öron. Han lade inte märke därtill förr- än han plötsligen fick höra morsetec- ken. Hur kunde det vara möjligt så här högt över Heavyside-skiktet? Var kom- mo de ifrån? Och vem kunde det vara som sände dem? I högsta spänning upp- fattade han då orden: Vi ha fått sikte på er och komma till hjälp. Det kom inga fler tecken. Villari kopplade åter om apparten och började sända. — Sluta då upp, Villari. Det tjänar ingenting till, hörde han Rugge- ro säga. — Jo, det gör det, ropade han tillbaka. Det är någon på denna sida Heavyside- skiktet som ser oss och kommer till vår hjälp. Mållös stirrade Ruggero på honom, och redan innan han hann säga något, = dd) Ill. | I / SR | | I hade Villari åter ställt apparaten på mottagning, och hörde nya tecken och upprepade brottstycken av det sagda. — Det är Hidetawa med sin nyaste maskin. Han hörde vårt första SOS och steg genast upp. Han är tätt bakom OSS . .. — Han kan inte hjälpa oss. Det fin- nes intet sätt... Oriola var den förste, som fick syn på det främmande strålskeppet och han meddelade genast de andra sin upp- täckt. Frågorna haglade och utrop av förvåning hördes. Det främmande strålskeppet kom farande endast obe- tydligt högre och höll samma hastig- het som det italienska. Sakta flyttade det sig allt närmare Ruggeros maskin, där passagerarna råkade ut för en ny överraskning i det många av dem kas- tades ur sina stolar mot fören varige- csm——— —-—