Tf A:s följetong (Forts. fr. föreg. n:r.) free hade gissat rätt när han misstänkte, att Hidetawa hade an- passat sina fallskärmar efter rymdflyg- ningens krav. Japanen hade insett att en fallande kropp i de översta förtun- nade luftlagren skulle få en tillintetgö- rande hastighet och därför vidtagit sina mått och steg. Hans fallskärmar upp- togo vid öppnandet en flera gånger stör- re yta än de vanliga, och kunde därför verka bromsande, där andra fallskär- mar inte gjorde det. Fallskärmshoppa- ren kunde allt efter behov minska skär- men när han kom i tätare luft genom att helt enkelt draga i ett snöre. Om han inte brydde sig därom, kunde han sväva betydligt långsammare än det lättaste löv mot djupet. — Han vet, att vi så fort som möj- ligt kommer efter honom och handlar därefter, sade Hidetawa medan det ja- panska skeppet ilade mot väster. Yata- hira nickade och gjorde några kalkyler på ett papper samt minskade därefter ögonblickligen skeppets hastighet betyd- ligt. — Han måste vara på tio kilometers höjd, om han handlat efter order, sade han. — Leta Yatahira! var allt Hidetawa svarade. Tyst var Yatahira sysselsatt vid styr- apparaterna och ändrade inställningen på någon hävarm här och där, under det 18 TEKNIK för ALLA att han ibland såg på mätinstrumentén och ibland ut genom fönstret i bogen. Nu flög det japanska skeppet på tio kilo- meters höjd och sjönk med ständigt av- tagande hastighet allt djupare. Långt borta kom land i sikte. Det var den ber- giga kusten vid Valenciabukten. Nu höll Yatahira skarpare utkik än någonsin mot fören medan han höll händerna på styrspakarna. Han bromsade in skeppet ytterligare, varvid skeppet sjönk ännu djupare under det att han oavlåtligt höll uppmärksamheten riktad på en liten vit punkt, som blev synlig i den blå etern. Efter en stund sade Yatahira: — Vi ha funnit Yoshika, herr Hide- tawa. är kommer de! ropade Grabbe till FR Tomaseo medan de båda hop- fjättrade strålskeppen sjönko ned ge- )! nom det öppnade taket. Det italienska blev stående på hallens golv, medan det tyska genom sina strålytor hölls svä- vande ovanför i det fria. Genast sprungo arbetare med stegar och redskap fram, och nu visade sig verkningarna av Grab- bes telefonorder. Svetsapparater fräste och åto sig girigt genom ståltrossarna, och på mindre än en minut var det tyska skeppet fritt. Det steg upp på nytt och landade utanför hallen. Tomaseo var den förste som sprang fram när skeppets dörr öppnades. — Käre Carlo! sade han och omfam- nade med sydländsk glöd Villari och häl- sade på professor Ruggero, vars ansikte bar tydliga spår efter vad han gått ige- nom under den äventyrliga flygningen. Han bestormades sedan av Ruggeros gäster med så många frågor, att han inte visste, vem han skulle svara först. tre