INDUSTRIEN Ör hundra ar sedan. Vissa grenar av vår industri ha bakom sig flera hundra års historia. Sålunda har järn framställts i Sverige sedan ur- minnes tider och var redan under medeltiden en viktig han- delsvara. Vattendrivna sågverk känner man från mitten av 1400-talet, och redan då exporterades trävaror. Pappersfabri- kation har anor i vårt land sedan 1500-talet, och textilindustri uppstod redan på 1600-talet. Förädling av jordbrukets pro- dukter, vilken nu är i hög grad industrialiserad, utövades förr som binäringar till jordbruket och kan i denna form ledas tillbaka till 1600- och 1700-talen. Tillverkning av glas och porslin kan dateras till 1700-talet. . Det stora industriella uppsvinget började emellertid först i mitten av 1800-talet under inverkan av flera samverkande faktorer. Den näringsfrihet, som infördes 1846 och 1864, var en av dessa. En annan faktor var de tekniska framsteg, som gjordes under senare hälften av förlidet sekel, och som fram- för allt satt sin prägel på den mekaniska verkstadsindustrien, elektroindustrien, cellulosaindustrien och den kemiska in- dustrien. En tredje betydelsefull stimulans var den ökade kapitaltillgången inom landet och finansmännens mod och för- utseende att ta de ekonomiska risker, som industriell investe- ring alltid medfört. Till sist har industriens expansion under- lättats av förbättrade kommunikationer genom järnvägs- och kanalbyggen samt i senare tid bilismen. Det kan vara av intresse att söka göra sig en bild av svensk industri sådan den tedde sig för hundra år sedan, om ej för annat så för att kunna konstatera, huru mycket längre vi i dag kommit i utnyttjandet av vår malm och skog. Material till en sådan bild erbjuder vår industristatistik, som — ehuru tidigare under andra namn — går tillbaka till 1830. Or vi i det angivna syftet studera 1841 års statistik, så måste först framhållas, att däri icke ingår bergshantering, som på den tiden ansågs så betydelsefull, att den redovisades skild från ”fabriker och hantverk”. Vi finna, att nämnda års industri omfattade 2.210 företag med 16.003 arbetare och omkring 14 1/2 millioner riksdalers tillverkningsvärde. En jämförelse med våra dagar kan göras med hjälp av 1939 års industristatistik, som är den senaste tillgängliga, frånsett att förlidet år knappast kan betecknas som ett normalår ur industriell synpunkt. Antalet arbetsställen inom industrien var då omkring 19.000, vilket innebär en 8.6-dubbling i jämförelse med 1841. Antalet arbetare var 1939 563.522 och hade alltså 35-dubblats. Det totala tillverkningsvärdet översteg 3 milliarder kronor, men någon jämförelse med 1841 års 14 1/2 millioner riksdaler är knappast rådlig att göra, ty penningvärdet har på 100 år un- dergått sådana förändringar, att en dylik jämförelse ej ger något riktigt mått på tillväxten i industriens produktion. Arbetarantalet är en bättre mätare på denna. Då man jäm- för arbetarsiffrorna för 1841 och 1939 måste man emellertid ihågkomma, att produktionsförmågan per arbetare oerhört ökats under denna tid tack vare maskinella hjälpmedel, ratio- nalisering etc. Detta trots de stora sociala förbättringar i form av 8-timmarsdag, 2-veckorssemester m. m., vilka minskat arbetstiden för våra dagars arbetare i jämförelse med deras kolleger för 100 år sedan. Ifråga om industriens inre struktur är det stor skillnad mellan 1841 och nutiden. D? dominerande industrigrenen för ett sekel tillbaka var i fråga om såväl arbetarantal som tillverkningsvärde klädes- fabrikerna med 3.633 arbetare och över 4 mill. riksdalers till- verkningsvärde. Antalet klädesfabriker utgjorde 116, och de 6 TEKNIK för ALLA överträffades i antal blott av färgerier, varav funnos 325, och av läderfabriker, vilkas antal utgjorde 278. ; I våra dagar motsvara väl klädesfabrikerna närmast ylle- industrien, som enligt 1939 års statistik uppvisade 106 arbets- ställen, nära 13.000 arbetare och ett tillverkningsvärde av 141 mill. kronor. Andra textilfabriker specificerades 1841 till ett antal av 98, bland vilka bomulls- och linnevävnadsfabriker voro störst med 1.136 arbetare, fördelade på 41 företag. Pappersbruk funnos vid denna tid 89 med 1.139 arbetare och cirka 740.000 riksdalers produktionsvärde. 1939 voro mot- svarande siffror 73 företag med 17.500 arbetare och ett till- verkningsvärde av 251 mill. kronor. Då man jämför de båda årens siffror måste man komma ihåg, att pappersbruken 1841 baserade sin fabrikation på lump, och att det stora uppsvinget kom på 1870-talet, då cellulosan ställdes till förfogande som råvara. Tobaks- och snusfabriker intogo ett ganska framstående rum i 1841 års industristatistik. Den redovisade nämligen 82 sådana företag med 887 arbetare och över 1 mill. riksdalers tillverkningsvärce. Man må härmed jämföra 1939 års siffror: 9 fabriker, 2.320 arbetare, 166 mill. kronors produktionsvärde. Sockerbruk2u uppvisade 1841 ett antal av 22 med 480 arbe- tare och 2.68 i ill. riksdalers produktionsvärde. Vår tids ut- veckling met stordrift framstår tydligt inom denna bransch liksom ifråga om den föregående, om man drar en jäm- förelse med 1939 års siffror för sockerraffinaderier. De upp- gingo nämligen till 5 med 2.330 arbetare och 98 mill. kronors tillverkning. Per företag redovisades sålunda 1841 i det när- maste 22 arbetare och omkring 122.000 riksdalers produktion mot 466 arbetare och 19.6 mill. kronors tillverkning per fabrik 1939. En mycket blygsam plats intogs i 1841 års industristatistik av ”mekaniska redskapsfabriker”. Deras antal uppgick näm- ligen blott till 19 med 485 arbetare och ett tillverkningsvärde av 462.384 riksdaler. I jämförelse därmed äro 1939 års siffror verkligt imponerande: 2.591 företag, över 85.000 arbetare och ett tillverkningsvärde av drygt 1 milliard kronor. Vid bedömande av dessa siffror måste man ha verkstädernas utvecklingshistoria i minne. De växte fram ur järnbrukens reparationsverkstäder först vid mitten av 1800-talet. Dess- förinnan funnos blott ett relativt fåtal från bruken fristående verkstäder med specialtillverkningar. Att flertalet industriföretag 1841 var av mycket liten stor- leksordning framgår bl. a. därav, att statistiken blott i klump redovisade 1.089 fabriker d. v. s. nära hälften av samtliga, med ett totalt produktionsvärde av allenast 862.749 riksdaler. 1841 års industristatistik saknade helt och hållet våra da- gars träindustri — tillverkningsvärde 1939 över 577 mill. kro- nor — som på den tiden antagligen drevs rent hantverksmäs- sigt. Ej heller fanns då någon cellulosaindustri — tillverk- ningsvärde 1939 över 363 mill. kronor — eller elektrisk in- dustri, vars produktionsvärde 1939 utgjorde nära 303 mill. kronor. Någon kemisk-teknisk industri att tala om existerade knappast; 48 oljeslagerier och 18 såpsjuderier var allt vad statistiken hade att redovisa inom denna industrigren, som 1939 uppvisade ett tillverkningsvärde av drygt 392 mill. kronor. Vi äro med skäl stolta över den storslagna utveckling, som vår industri undergått på ett sekel. Likväl lider det intet tvi- vel, att industrien om 100 år kommer att ha en helt annan prägel än nu. Som ett framtidsperspektiv skymtar redan nu t. ex., att våra skogstillgångars industriella tillgodogörande delvis kommer att grundas på träkemisk forskning, vilken kan öppna nu oanade förädlingsmöjligheter. T—Ss. I