och det var just om honom, som jag ville berätta i en av mina böc- ker i år. Jag har velat berätta om hans liv och bragder utan att tynga framställningen = alltför mycket med torra tekniska beskrivningar. Av böcker som jag haft särskild nytta av vill jag anföra: Baarslag, Karl, S O S. Radio Res- cues at Sea. Ill. London 1937. 243 s. Dunlap, Orrin E., Marconi. The Man and his Wireless. Ill. New York 1937. 360 s. Jacot, B. L., and D. M. B. Collier, Marconi, Master of Space. Ill. Lon- don 1936. 287 s. The Marconi Book of Wireless. Ill. London 1936. 223 s. Lindwall, Gustaf, Marconi, eterns betvingare. Ill. Stockholm 1935. 166 s. (med goda tekniska teckningar och förklaringar på svenska). Många av historierna om Marconi härleda sig ursprungligen från Markis Luigi Solari, Marconi, dalla borgata di Pontecchio a Sydney in Australia (Marconi, från byn Pon- tecchio till Sydney i Australien). Jag har även begagnat en del ar- tiklar i tidningar och tidskrifter. Godlia per Bryn 1937. Författaren. Guglielmo experimenterar. nna Marconi ligger och tänker. Hur skall det månne komma att gå med hennes son Guglielmo? Bara han inte sliter ut sig, all- deles överanstränger sig. Hennes man, Giuseppe Marconi, sover för längesedan. De två äldre pojkarna, Luigi och Alfonso, likaså. Det är mörk natt över Villa Griffone — så när som på de stora vindsrummen. Där experimenterar Guglielmo. Anna Marconi har varit ute på gårdsplanen och tittat upp mot vindsfönsterna flera gånger. Det lyser alltjämt däruppe. Egentligen borde hon gå upp och köra pojken i säng. Men hon gör det icke, hon nänns inte. Hon vet, att han går så helt upp i sina försök, att det vore synd att avbryta honom. Och hon är för övrigt den enda där i huset, som tror på honom och försöker att förstå hans experiment. Hon ligger och tänker. Gamla minnen dyka upp. Hon minns, när pojken föddes. Det var i Bo- logna år 1874 den 25 april. — Nej, sådana stora öron den lille har, sade en av tjänstefolket, som såg den nyfödde. — Det är väl för att han skall komma att höra riktigt bra. Pappa Giuseppe och bröderna tyckte inte heller, att ny- komlingen var någon vidare skön- het, vad den saken anbelangade. Men hon, modern, såg, att han ha- de klara blå ögon och ett litet fint ansikte. Han skulle säkert komma att likna sin mors släkt. Hon var irländska. Från första stund kände hon sig på något särskilt sätt bun- den till honom. Hon mindes honom från den ti- den, då han var 5 år gammal och gick i småbarnsskolan. De bodde i England vid den tiden. Pojken var liten och klen, men hon hade tyckt, att han gott kunde börja i skolan ändå. Det var nog bara bra, att han fick börja lära sig något. Men själv hade han ingen särskild lust. Året därpå flyttade familjen tillbaka till (a MAIA 4 > FASS AD Jag medarbetar nu permanent varje vecka som alla tiders seriefigur 1 det läsvärda Högaktningsfullt Sa - PA fed 10 TEKNIK för ALLA Bologna, och sedan hade man en gammal huslärare, som kom och gav honom undervisning varje dag. Stackars gamle Bollini! Det var inte alltid så lätt att undervisa lille Guglielmo. Visserligen var han in- tresserad på sitt sätt, men alltid ba- ra för en enda sak åt gången. Allt det övriga gav han en god dag i. En tid var han gruvligt intresserad av Napoleon, George Washington, Ga- ribaldi och Edison och ville inte höra talas om något annat. Men så flyttades intressena över på något annat, och varken bannor eller go- da ord kunde förmå honom att plugga historia, när han inte hade lust därtill. Pappa Giuseppe menade, att poj- ken var konstig, ja t. o. m. en smu- la vriden. När han var barn en gång i tiden, fanns det något, som hette stryk, som brukade hjälpa, om ing- enting annat hjälpte. Kanske borde man bli strängare mot pojken. Han hade bestämt blivit uppfostrad för milt. Det var verkligen inte alltid så lätt för lille Guglielmo, men som oftast, när han kom i knipa eller det trasslade till sig riktigt för ho- nom, var det modern, som klarade upp situationen. Hon var aldrig otålig och trött som de andra. När hans intressen hade flaxat omkring från det ena till det andra, stannade de slutligen vid fysik och kemi. Han plöjde igenom allt vad han kunde komma över av böcker i den vägen i biblioteket i villa Grif- fone, läste, tecknade och experi- menterade, så att det var rent för- färligt. Hur såg han inte ut, där han stod på sitt rum, fläckig och smutsig och med burkar och hinkar runt om- kring sig. Han värmer upp en klar vätska i en glaskolv. Ångan, som därvid bildas och drives ut genom öppningen, samlar han upp i en flaska. Om en stund finner han, att flas- kan är full. Han täpper till den med en kork, som det går ett litet glas- rör igenom. Vid sin sida har han ett glaskärl med vatten i. Han drop- par fyra droppar av en blå vätska däri — och vattnet blir rött. Has- tigt sticker han flaskhalsen ned i det röda vattnet. Ett ögonblick! Så puttrar, sprutar, kokar och skum- mar det upp genom det lilla röret i korken och fyller flaskan med ly- sande blått. ; Pojken skrattar till belåtet: — RK