- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 38. 19 sept. 1941 /
10

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marconi — den trådlösas uppfinnare, av Sverre S. Amundsen - Förord - Guglielmo experimenterar - Annonser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och det var just om honom, som
jag ville berätta i en av mina böc-
ker i år. Jag har velat berätta om
hans liv och bragder utan att tynga
framställningen = alltför mycket
med torra tekniska beskrivningar.

Av böcker som jag haft särskild
nytta av vill jag anföra:

Baarslag, Karl, S O S. Radio Res-
cues at Sea. Ill. London 1937. 243 s.
Dunlap, Orrin E., Marconi. The
Man and his Wireless. Ill. New
York 1937. 360 s.

Jacot, B. L., and D. M. B. Collier,
Marconi, Master of Space. Ill. Lon-
don 1936. 287 s.

The Marconi Book of Wireless.
Ill. London 1936. 223 s.

Lindwall, Gustaf, Marconi, eterns
betvingare. Ill. Stockholm 1935. 166
s. (med goda tekniska teckningar
och förklaringar på svenska).

Många av historierna om Marconi
härleda sig ursprungligen från
Markis Luigi Solari, Marconi, dalla
borgata di Pontecchio a Sydney in
Australia (Marconi, från byn Pon-
tecchio till Sydney i Australien).

Jag har även begagnat en del ar-
tiklar i tidningar och tidskrifter.

Godlia per Bryn 1937.

Författaren.

Guglielmo experimenterar.

nna Marconi ligger och tänker.
Hur skall det månne komma

att gå med hennes son Guglielmo?
Bara han inte sliter ut sig, all-
deles överanstränger sig. Hennes
man, Giuseppe Marconi, sover för
längesedan. De två äldre pojkarna,
Luigi och Alfonso, likaså. Det är
mörk natt över Villa Griffone — så

när som på de stora vindsrummen.
Där experimenterar Guglielmo.

Anna Marconi har varit ute på
gårdsplanen och tittat upp mot
vindsfönsterna flera gånger. Det
lyser alltjämt däruppe. Egentligen
borde hon gå upp och köra pojken
i säng. Men hon gör det icke, hon
nänns inte. Hon vet, att han går så
helt upp i sina försök, att det vore
synd att avbryta honom. Och hon
är för övrigt den enda där i huset,
som tror på honom och försöker
att förstå hans experiment.

Hon ligger och tänker. Gamla
minnen dyka upp. Hon minns,
när pojken föddes. Det var i Bo-
logna år 1874 den 25 april.

— Nej, sådana stora öron den
lille har, sade en av tjänstefolket,
som såg den nyfödde. — Det är väl
för att han skall komma att höra
riktigt bra. Pappa Giuseppe och
bröderna tyckte inte heller, att ny-
komlingen var någon vidare skön-
het, vad den saken anbelangade.
Men hon, modern, såg, att han ha-
de klara blå ögon och ett litet fint
ansikte. Han skulle säkert komma
att likna sin mors släkt. Hon var
irländska. Från första stund kände
hon sig på något särskilt sätt bun-
den till honom.

Hon mindes honom från den ti-
den, då han var 5 år gammal och
gick i småbarnsskolan. De bodde i
England vid den tiden. Pojken var
liten och klen, men hon hade tyckt,
att han gott kunde börja i skolan
ändå. Det var nog bara bra, att han
fick börja lära sig något. Men själv
hade han ingen särskild lust. Året
därpå flyttade familjen tillbaka till

(a
MAIA 4
> FASS

AD

Jag medarbetar nu permanent varje vecka

som alla tiders seriefigur 1 det läsvärda

Högaktningsfullt

Sa - PA fed

10 TEKNIK för ALLA

Bologna, och sedan hade man en
gammal huslärare, som kom och
gav honom undervisning varje dag.

Stackars gamle Bollini! Det var
inte alltid så lätt att undervisa lille
Guglielmo. Visserligen var han in-
tresserad på sitt sätt, men alltid ba-
ra för en enda sak åt gången. Allt
det övriga gav han en god dag i. En
tid var han gruvligt intresserad av
Napoleon, George Washington, Ga-
ribaldi och Edison och ville inte
höra talas om något annat. Men så
flyttades intressena över på något
annat, och varken bannor eller go-
da ord kunde förmå honom att
plugga historia, när han inte hade
lust därtill.

Pappa Giuseppe menade, att poj-
ken var konstig, ja t. o. m. en smu-
la vriden. När han var barn en gång
i tiden, fanns det något, som hette
stryk, som brukade hjälpa, om ing-
enting annat hjälpte. Kanske borde
man bli strängare mot pojken. Han
hade bestämt blivit uppfostrad för
milt.

Det var verkligen inte alltid så
lätt för lille Guglielmo, men som
oftast, när han kom i knipa eller
det trasslade till sig riktigt för ho-
nom, var det modern, som klarade
upp situationen. Hon var aldrig
otålig och trött som de andra.

När hans intressen hade flaxat
omkring från det ena till det andra,
stannade de slutligen vid fysik och
kemi. Han plöjde igenom allt vad
han kunde komma över av böcker i
den vägen i biblioteket i villa Grif-
fone, läste, tecknade och experi-
menterade, så att det var rent för-
färligt.

Hur såg han inte ut, där han stod
på sitt rum, fläckig och smutsig och
med burkar och hinkar runt om-
kring sig. Han värmer upp en klar
vätska i en glaskolv. Ångan, som
därvid bildas och drives ut genom
öppningen, samlar han upp i en
flaska.

Om en stund finner han, att flas-
kan är full. Han täpper till den med
en kork, som det går ett litet glas-
rör igenom. Vid sin sida har han
ett glaskärl med vatten i. Han drop-
par fyra droppar av en blå vätska
däri — och vattnet blir rött. Has-
tigt sticker han flaskhalsen ned i
det röda vattnet. Ett ögonblick! Så
puttrar, sprutar, kokar och skum-
mar det upp genom det lilla röret i
korken och fyller flaskan med ly-
sande blått. ;

Pojken skrattar till belåtet: —

RK

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:14:00 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1941-38/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free