Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En cykelbil tar form, av H. A. Hintze
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N CYKELBIL TAR FOR
Jur. kand. H. A. Hintze, Stockholm har byggt en
cykelbil med ledning av TfA:s beskrivningar.
Här presenterar han själv sitt trevliga åk.
”Ja, en sådan där liten elektrisk bil
går väl löst på ung. 1.500 kr.”. ”Går
den med gengas?” ”Hur får ni olje-
licens till den där?” är några av de
tusen och en frågor jag hör, när jag
i min cykelbil trafikerar Stockholms
gator.
Mitt oföränderliga svar lyder:
”Den går med bengas, modell TfA !”
Svårast är, att få ha vagnen i fred,
Är jag borta från den i fem minuter
kan jag vara säker på att minst 10
personer stå på huvudet i den och
försöker avlocka den alla dess dolda
hemligheter, när jag kommer till-
baka.
Man har bett mig beskriva bilen
och dess konstruktionsdetaljer. Hur
kom jag att bygga den? Svaret på
den frågan blir dels, att jag som in-
tresserad bilist gärna ville, trots ti-
derna hålla en ratt mellan händerna,
och dels ville jag vara i stånd att
cykla även när det regnade och blåste
motvind. Jag hade länge grubblat på
hur detta skulle bli möjligt. TfÉA gav
svaret: cykelbil! Jag undersökte noga
alla konstruktioner som tidningen
publicerade och tyckte mig finna, att
förste pristagarens förslag var lämp-
ligast för min del.
Vid detta tillfälle var som bekant
inte Mr. Hobbys konstruktion färdig.
Den stora fördelen med den konstruk-
tionen är ju hjulens fjäderupphäng-
ning, vilket ju måste ge en mjukare
gång på knaggliga stadsgator. Fram-
hjulens fastsättning är mycket lik en
vanlig bils och säkerligen synnerligen
stabil, nota bene om man väljer lämp-
liga framhjulsnav. Ensitsig ville jag
ha min bil för att inte vara beroende
av någon annan, så snart jag skulle
ut, och trehjulig skulle den vara ef-
tersom det är så gott som enda möj-
ligheten att få fram någon växel-
konstruktion,
Jag gick in för ett Torpedo tre-
växelnav i det drivande bakhjulet
och det har visat sig vara en klok an-
ordning. På slät väg är bilen jämn-
god med en cykel, i uppförsbacke är
den långsammare (på grund av den
större tyngden), men utan större an-
16 TEENIK för ALLA
strängningar forcerar man tack vare
växelanordningen de brantaste bac-
kar, i nedförslut går den fortare än
en vanlig cykel. Motvind märker man
knappast alls.
Själva konstruktionen av drivan-
ordningen följer, där detta är möjligt,
ingenjör Axelssons förslag. I ett par
väsentliga punkter har dock en
del ändringar gjorts, utan vilka
bilen inte skulle ha kommit långt. Den
viktigaste förändringen är, att kedjan
i stället för att vara en enda, delats
upp på två. Detta är absolut nödvän-
digt, emedan kedjekransen på den
upp- och nedvända cykelramen där
vevpartiet sitter, är på vänster sida,
medan kransen på bakhjulet ju sitter
på höger. Ingenjör A. ville draga
kedjan snett, vilket, om man följde
det förslaget, obönhörligt skulle föra
till att kedjan hoppade av vid första
pressning även i den obetydligaste
backe. Jag har alltså gjort en trans-
mission med två lika stora kuggkran-
sar på samma axel (bestående av ett
gammalt frihjulsnav, varvid man inte
behöver svetsa fast kransarna). En
sak är att den längsta kedjan har en
tendens att, då man pressar vagnen
hårt i en uppförsbacke, varvid den
undre delen är slak och hänger i en
båge, hoppa över en kugg i bakre
kuggkransen. Det lönar sig inte att
spänna kedjan hårdare. Jag har i
stället provisoriskt avhjälpt detta
med en stålfjäder, som trycker upp
kedjan omedelbart framför bakre
kuggkransen, så att kedjan får längre
anläggningsyta. Senare ämnar "jag
montera dit en liten fjädrande kugg-
krans, som skall göra samma tjänst,
men på ett tystare och mindre frik-
tionsinbjudande sätt.
En annan detalj är, att cykelramen
måste svetsas om för att kedjan skall
kunna löpa fritt. Den insändare, som
trodde att vevpartiet, därför att ra-
men är upp och nedvänd, skulle
gänga upp sig, har likväl inte ”fått
vatten på sin kvarn”. Jag har inte
märkt någon sådan tendens. Bakhju-
lets upphängning är en annan sak,
(Forts. å sid. 23.)
Ramen med transmission och bakhjul monterade.
Framhjulens montering.
svetsat,
Lägg märke till att navet är
ej gängat på.
Och här ha vi konstruktören och byggherren själv i sin bil, som nu endast saknar sufflett.
TEKNIK för ALLA 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
