- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 41. 10 okt. 1941 /
16

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En cykelbil tar form, av H. A. Hintze

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N CYKELBIL TAR FOR Jur. kand. H. A. Hintze, Stockholm har byggt en cykelbil med ledning av TfA:s beskrivningar. Här presenterar han själv sitt trevliga åk. ”Ja, en sådan där liten elektrisk bil går väl löst på ung. 1.500 kr.”. ”Går den med gengas?” ”Hur får ni olje- licens till den där?” är några av de tusen och en frågor jag hör, när jag i min cykelbil trafikerar Stockholms gator. Mitt oföränderliga svar lyder: ”Den går med bengas, modell TfA !” Svårast är, att få ha vagnen i fred, Är jag borta från den i fem minuter kan jag vara säker på att minst 10 personer stå på huvudet i den och försöker avlocka den alla dess dolda hemligheter, när jag kommer till- baka. Man har bett mig beskriva bilen och dess konstruktionsdetaljer. Hur kom jag att bygga den? Svaret på den frågan blir dels, att jag som in- tresserad bilist gärna ville, trots ti- derna hålla en ratt mellan händerna, och dels ville jag vara i stånd att cykla även när det regnade och blåste motvind. Jag hade länge grubblat på hur detta skulle bli möjligt. TfÉA gav svaret: cykelbil! Jag undersökte noga alla konstruktioner som tidningen publicerade och tyckte mig finna, att förste pristagarens förslag var lämp- ligast för min del. Vid detta tillfälle var som bekant inte Mr. Hobbys konstruktion färdig. Den stora fördelen med den konstruk- tionen är ju hjulens fjäderupphäng- ning, vilket ju måste ge en mjukare gång på knaggliga stadsgator. Fram- hjulens fastsättning är mycket lik en vanlig bils och säkerligen synnerligen stabil, nota bene om man väljer lämp- liga framhjulsnav. Ensitsig ville jag ha min bil för att inte vara beroende av någon annan, så snart jag skulle ut, och trehjulig skulle den vara ef- tersom det är så gott som enda möj- ligheten att få fram någon växel- konstruktion, Jag gick in för ett Torpedo tre- växelnav i det drivande bakhjulet och det har visat sig vara en klok an- ordning. På slät väg är bilen jämn- god med en cykel, i uppförsbacke är den långsammare (på grund av den större tyngden), men utan större an- 16 TEENIK för ALLA strängningar forcerar man tack vare växelanordningen de brantaste bac- kar, i nedförslut går den fortare än en vanlig cykel. Motvind märker man knappast alls. Själva konstruktionen av drivan- ordningen följer, där detta är möjligt, ingenjör Axelssons förslag. I ett par väsentliga punkter har dock en del ändringar gjorts, utan vilka bilen inte skulle ha kommit långt. Den viktigaste förändringen är, att kedjan i stället för att vara en enda, delats upp på två. Detta är absolut nödvän- digt, emedan kedjekransen på den upp- och nedvända cykelramen där vevpartiet sitter, är på vänster sida, medan kransen på bakhjulet ju sitter på höger. Ingenjör A. ville draga kedjan snett, vilket, om man följde det förslaget, obönhörligt skulle föra till att kedjan hoppade av vid första pressning även i den obetydligaste backe. Jag har alltså gjort en trans- mission med två lika stora kuggkran- sar på samma axel (bestående av ett gammalt frihjulsnav, varvid man inte behöver svetsa fast kransarna). En sak är att den längsta kedjan har en tendens att, då man pressar vagnen hårt i en uppförsbacke, varvid den undre delen är slak och hänger i en båge, hoppa över en kugg i bakre kuggkransen. Det lönar sig inte att spänna kedjan hårdare. Jag har i stället provisoriskt avhjälpt detta med en stålfjäder, som trycker upp kedjan omedelbart framför bakre kuggkransen, så att kedjan får längre anläggningsyta. Senare ämnar "jag montera dit en liten fjädrande kugg- krans, som skall göra samma tjänst, men på ett tystare och mindre frik- tionsinbjudande sätt. En annan detalj är, att cykelramen måste svetsas om för att kedjan skall kunna löpa fritt. Den insändare, som trodde att vevpartiet, därför att ra- men är upp och nedvänd, skulle gänga upp sig, har likväl inte ”fått vatten på sin kvarn”. Jag har inte märkt någon sådan tendens. Bakhju- lets upphängning är en annan sak, (Forts. å sid. 23.) Ramen med transmission och bakhjul monterade. Framhjulens montering. svetsat, Lägg märke till att navet är ej gängat på. Och här ha vi konstruktören och byggherren själv i sin bil, som nu endast saknar sufflett. TEKNIK för ALLA 17

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 12 01:51:20 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1941-41/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free