D et kanske ej skulle vara alldeles ur vägen att något belysa tillvä- gagångssättet vid den psykotekniska yrkesprövningen och redogöra för de av professor W. Moede vid Tekniska högskolan i Charlottenburg redan för ett tjugotal år sedan utarbetade meto- derna vid prövning av lärlingar, som ämna vinna anställning i metallindu- strien — metoder vilka ännu i sina hu- vuddrag om än i olika variationer tor- de ganska allmänt tillämpas i Tysk- land. — Den blivande lärlingen un- dersökes med hänsyn till sinnesskär- pa, uppmärksamhet, reaktionsförmåga och säkerhet i handföringen, intelli- gens och tekniskt-konstruktiv begåv- ning. För ett fullgott verkstadsarbete er- fordras — jämte säkerhet i handfö- ringen — att alla sinnen funktionera väl; särskilt måste syn, hörsel och känsel vara väl utvecklade. Dessa sin- nesprestationer undersökas med av- seende fäst å de för verkstadsarbetet gällande villkoren samt med tillhjälp av exakta apparater, vilka neutralt och objektivt angiva det ifrågavaran- de sinnesorganets olika prestationer. Sålunda prövas t. ex. känselsinnet därigenom att man låter vederbörande genom beröring med fingrarna instäl- la två ytor så att de bilda en plan yta. Apparaten för denna prövning (Tastsinnpräfer, fig. 1), består av en inre och en yttre cylinder jav vilka den inre medelst en vridbar skiva kan föras uppåt eller nedåt. Försöks- personen skall vrida tills han ej kan känna någon höjdskillnad mellan de båda cylindrarna. Ledaren av pröv- ningen avläser eventuella fel å det med en justerad skala försedda ställ- hjulet. 10 TEENIK för ALLA ”Impulsinätaren” utröner säkerheten i handföringen. JANE särskild vikt för verkstadsarbe- tet är handens känslighet, som un- dersökes med tillhjälp av ”bultinpas- saren” (Bolzenpasser). Här består uppgiften i att flera gånger efter var- andra inpassa en bult, så att den var- je gång sitter lika stadigt fast. Blott en person med fin känslighet i handen kan på ett tillfredsställande sätt be- döma friktionsförhållandena och vid upprepade inställningar alltid erhålla samma värden, vilka registreras å ställskivan. i Väl utvecklat känselsinne är även av stor vikt för mätning med preci- sionsmätningsinstrument, särskilt den s. k. ”tolkeri”. Denna ”mätkänsel” undersökes med tillhjälp av ”tolkpas- saren” (Lehrenpasser, fig. 2). En metallring kan till sitt omfång för- ändras genom en ställbar kon. För- sökspersonen erhåller nu en s. k. ”gaf- feltolk” och skall nu flera gånger ef- ter varandra inställa ringen till det omfång, vid vilket tolken nätt och jämt glider över ringen. Man fast- slår skillnaden mellan de olika inställ- ningarna, vilka utgöra en måttstock E ”Målhammaren”, som bestämmer träff- säkerheten. för den ifrågavarande personens känslighet i handen. Känseln i arm- och handleden, som är ytterst viktig vid skötandet av vevar, undersökes genom ”ledprovaren” (Gelenkpräfer, fig. 3), där det för försökspersonen galler att medelst en vev flera gånger efter varandra trycka ihop en fjäder lika mycket. M an måste ägna mycket intresse åt rörelseprestationerna, då bety- delsen av att vid verkstadsarbete äga säkerhet i handföringen icke kan nog högt uppskattas. Vid ”impulsmäta- ren” (fig. 4) fordras att försöksper- sonen skall slå en hammare två gån- ger lika starkt efter varandra, på det man härigenom må komma i tillfälle bedöma i vad mån han kan behärska sina rörelser. Styrkan av varje sär- skilt slag registreras av en visare. Ge- nom ändring av en till apparaten hö- rande vikt kan man dessutom konsta- tera, huruvida försökspersonen med Örat uppfattar varje förändring i lju- det, då han slår med hammaren eller huruvida han genom hammarens sätt att återstudsa genast känner varje förändring av vikten. Slagets träffsäkerhet bestämmes medelst ”målhammaren” (Zielham- mer fig. 5.), en spetsig hammare, med vilken försökspersonen flera gånger efter varandra skall träffa en viss punkt. Genom ”tremometern” (fig. 6) mä- ter man lugnet och säkerheten i hand- föringen. I en strömförande metall- platta äro anbragta öppningar av oli- ka form och storlek. Försökspersonen skall med ett stift utföra bestämda rö- relser. Sålunda skall han föra in stif- tet i de runda öppningarna och en stund hålla det stilla där utan att dar- ra på handen. Om han darrar, så be- rör stiftet plattans kanter, strömmen slutes och en ringning blir varje gång följden, registrerande antalet be- röringar av plattan. På liknande sätt skall stiftet föras genom horisontal-, vertikal- och sick-sack-skårorna, utan att kanterna få vidröras. id yrkesutövning fordras meren- dels samarbete mellan flera lem- mar särskilt då samtidigt såväl syn, hörsel och uppmärksamhet som tanke- verksamhet tagas i anspråk. En dy- olik sammansatt skicklighetsprestation undersökes med tillhjälp av ”två- handsprövaren” (Zweihandpräfer fig