- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 44. 31 okt. 1941 /
7

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett skeppsvarvs sekeljubileum, av Bertil Traneus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ETT SKEPPSVARVS SEKELJUBILEUM

RA LG är i vårt land
av urgammalt datum. Redan under
: seklerna närmast efter Kristi födelse
byggdes i Norden goda roddfartyg. Un-
der vikingatiden, d. v. s. åren 800—1060
e. Kr. voro nordborna sin tids kanske
främsta skeppsbyggare. Deras segel-
fartyg av ek hade utmärkta sjögående
och snabbseglande egenskaper. Mot me-
deltidens slut framträdde även andra
folk som skeppsbyggare och sjöfarare.

Under den nyare tiden, d. v. s. från 1500-talets början,
stodo engelsmän och holländare främst på detta område.
Dock ägde vi på 1700-talet i Fredrik af Chapman en skepps-
byggare, vars på vetenskaplig grund utförda konstruktioner
blevo epokgörande för sin tid och av stor betydelse för vårt
lands dåvarande örlogsflotta.

Under 1800-talet utvecklade sig den hantverksmässiga
skeppsbyggnadskonsten till varvsindustri. Härtill medverka-
de flera omständigheter.

En av dessa var, att man började övergå till att använda
järn och stål i stället för trä som byggnadsmaterial. De
första. större järnfartygen sjösattes i England, ett segelfar-
tyg 1818 och ett ångfartyg 1821. När bessemer- och martin-
stål blev tillgängligt på 1860- och 1870-talen, gav detta ytter-
ligare uppsving åt varvsindustrien.

Ett annat framsteg i början av 1800-talet bestod däri, att
ångan infördes som drivkraft. ”Clermont”, konstruerad av
Robert Fulton, sjösattes i New York 1807. Den första sven-
ska ångbåten hette ”The witch of Stockholm”, hade Samuel
Owen till upphovsman och härrörde från 1816.

rots ångans användning bestod emellertid ännu vid 1800-

talets mitt den övervägande delen av världens handels-
tonnage (cirka 95 proc.) av segelfartyg. Nu torde dessa ut-
göra mindre än 1 proc., medan ångfartygen representera om-
kring 80 proc. och motorfartygen cirka 20 proc.

Ett tredje framsteg inom skeppsbyggnadstekniken var upp-
finningen av «propellern, bl. a. genom vår landsman John
Ericsson, på 1830-talet. Från den tiden började skovelhju-
len gå tillbaka som framdrivningsmedel för fartyg.

När det nuvarande skeppsvarvet Götaverken för 100 år
sedan grundades, förelågo sålunda i järnskroven, ångdriften
och propellern tre för varvsindustri gynnsamma förutsätt-
mngar.

Den 1 november 1841 anlade en till Göteborg inflyttad skot-
te ett varv under firmanamnet Alexander Keiller & Co. An-
läggningen låg på Skeppsbrosidan av Göta älv till 1850, då
den överflyttades till Lundbysidan på samma plats, där nu
AB. Götaverken har sina verkstäder, fartygsbäddar och
dockor.

Det första järnfartyg, som det Keillerska varvet byggde,
sjösattes 1847 och var en bogserbåt för svenska flottan.

1867 övertogs varvet av Göteborgs Mekaniska Verkstads
AB., som först 1917 antog det nuvarande namnet Götaverken.

På 1870-talet hade den svenska varvsindustrien en blomst-
ringsperiod, men därefter följde en depressionstid, som vara-
de till några år in på det nya seklet.

; ör Götaverkens Mekaniska Verkstad blev 1906 ett år av
For betydelse. Då inträdde nämligen två skickliga skepps-
byggare: Sven Almqvist och Hugo Hammar, i företagets

tjänst. Under deras ledning utvecklade sig detsamma till ett
modernt storvarv, som snart blev känt även i utlandet.

En av de leveranser, som bidrogo härtill, var den ryske
isbrytaren ”Peter den Store”, vars konstruktion på sin tid
betraktades som fullkomligt revolutionerande och föranledde
mycken diskussion i skeppsbyggarekretsar.

Följande år sjösattes för Bröderna Nobel tankfartyget
”Varjag”, sedermera omdöpt till ”Hamlet”, som blev banbry-
tande på detta speciella område. Vid samma tid levererades
för Grängesbergsbolaget dess första malmångare ”Abisko”.
1917 slutligen sjösattes den första oceangående lastångaren,
som fick namnet ”Skagern”, och året därpå två motorfartyg
för oceantrafik: ”Bullaren” och ”Tisnaren”. Alla dessa tre
byggdes för Rederi AB. Transatlantic.

Världskriget och den därav föranledda tonnagebristen
medförde kraftigt uppsving för Götaverken. När krigskon-
junkturen tog slut, drabbades varvsindustrien över hela värl-
den av en nedgång, som dock berörde de svenska varven min-
dre än de utländska.

SE sekeljubileum firar Götaverken mitt under en blomsv-
ringsperiod. Enligt den nyligen publicerade styrelseberät-
telsen för verksamhetsåret 1940—41 har varvets kapacitet
kunnat så gott som fullt utnyttjas. Den sysselsatta ar-
betsstyrkan var omkring 4.500 man mot några 100-tal för
35 år sedan.

Man kan fråga efter orsakerna till denna framgångsrika
utveckling. De torde i huvudsak vara följande.

Göteborg har som vår av ålder ledande storhamn för tra-
fiken västerut särskilda förutsättningar för varvsindustri.

Våra transoceana rederier med säte i Göteborg, varav det
första grundades 1904, medförde kraftig stimulans åt landets
varvsindustri.

en avgörande faktorn i utvecklingen har dock som all-
Däöa legat på det personliga planet. Hugo Hammar, som
under 28 år var Götaverkens chef, var en teknisk ledare och
kommersiell organisatör av betydande mått.
Han hävdade redan från början, att ett svenskt skepps-
varv måste vara konkurrenskraftigt på den internationella
marknaden, om det över huvud taget skulle kunna bestå.

Denna konkurrenskraft nådde Götaverken genom Hammars
tekniska skarpblick. På ett mycket tidigt stadium insåg han
förbränningsmotorernas kommande betydelse för fartygs-
drift och fick härigenom ett försprång framför de utländska
konkurrenterna på detta sedermera så viktiga område.

Vidare hade han djärvheten att standardisera det ocean-
gående handelstonnaget och blev även härutinnan en före-
gångsman.

Slutligen har Hammar varit en målsman för undervisnin-
gen i skeppsbyggnadskonst och dess gamla traditioner i Gö-
teborg med det kända resultatet, att den högre tekniska ut-
bildningen häri nu är koncentrerad till Chalmers Tekniska
Högskola. I samband härmed har tack vare honom till hög-
skolan knutits en skeppsbyggnadstank för undervisning och
forskning till den svenska varvsindustriens fromma.

Två namn lysa därför på Götaverkens 100-årsdag med sär-
skild glans: Alexander Keiller, den framsynte grundlägga-
ren, och Hugo Hammar, den mångårige geniale ledaren och
banbrytaren.

Bertil Traneus.

TEKNIK för ALLA 1

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:14:20 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1941-44/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free