FRAMTIDENS VÄRLD - forntidens under i En gång skulle professor Fleming, som var i Marconibolagets tjänst, hål- la en föreläsning i London. Salen var nästan proppfull av åhörare. Pro- fessorn visade fram en del apparater och tillkännagav, att om en stund skulle det bli utsändning från Poldhu, och allt gick utmärkt en stund fram- åt. Men så syntes professorn plöts- ligt rynka ögonbrynen och lägga pan- nan i djupa veck. Mottagarapparaten I Veckans Äventyr Fart- Humor -Spänning x VARJE TISDAG « 35 ORE « TfA-nålen — de tekniskt intresserades kännemärke — kan varje intresserad TfA-läsare förvärva genom att bliva tidningens ombud. Samtidigt gör Ni en god extrafortrjrjanst Ombudsvillkor gratis! Sänd kupongen i dag! Till Teknik för Alla. Box 3137, Stockholm 3. Undertecknad önskar få sig till- sänt ombudsvillkor och material: NE II jog or ER SNS RT AE ASL Bia BOStd 2 6 ag oe RA ee Sa og ee DN AÄTESSI 5 ej SIF T ARN SEMI själ NIA Trea SA Öppet kuvert = porto 5 öre. 20 TEKNIK för ALLA tickade och tickade, remsan gled fram med sina blå punkter och streck. Professorn studerade telegrammet flera , minuter, förrän han började uppläsningen av detsamma. Det var en vers, som Edison använt, när han höll på att pröva sin första fonograf: ”Mary hade ett litet lamm med ull så vit som snö, och överallt, där Mary gick, där syntes lammet med.” Det kom flera verser efter denna första — det blev en hel dikt, som tog lång tid och alls inte ingick i det av- talade programmet. Åhörarna för- stodo ingenting utan funno det hela roligt och skrattade hjärtligt. Men uppfinnaren var säker på att det hela var något skoj. Inte kunde stationen i Poldhu sända dylikt krafs. En tid senare skrev en herre i en tidning, undertecknade med sitt verk- liga namn och talade om, att det var han, som var syndaren. Han hade för övrigt varnat professor Fleming i för- väg. Nu hade han velat visa, att det inte var så märkvärdigt med den trådlösa. Det var ingen konst att bry- ta en pågaende sändning, om' man väl fick tag 1 våglängden. Lika lätt var det naturligtvis att snappa upp tele- grammen för vem som helst, ifall man hade en tillräckligt ställbar mottagar- apparat. ; Det fanns också de, som klagade på, att telegraferingshastigheten var så liten. Den trådlösa kunde väl vara bra för fartygen, menade de, men den skulle säkert inte göra de gamla, beprövade kablarna överflödiga. Om långa tidningstelegram skulle sändas, måste: både - farten och säkerheten ökas betydligt. Marconi för sin del hade aldrig haft några planer på att göra den gamla kabeltelegrafen överflödig. Därför ville han ingenting hellre än få till stånd något slags avtal med kabeltele- grafbolagen, vilket också lyckades ho- nom. Han själv och hans medarbeta- re arbetade vidare och gjorde ideligen nya förbättringar. Det dröjde ej länge förrän både stationerna vid Poldhu och Glace Bay måste nästan helt och hållet ombyggas. De voro ju båda av provisorisk karaktär. Han skulle nog visa kritikerna, att det skul- le bli möjligt att sända långa presste- legram lika lätt som andra telegram. ÄNNU MER OM DEN TRÄÅDLÖSA. Året 1905 blev i flera avseenden ett märkesår för Marconi. För det för- sta gifte han sig det året. Hans hustru var dotter till en irländsk lord och hette Beatrice O'Brien. Äktenskapet blev ej lyckligt. Efter nästan 20 års förlopp upplöstes det. Marconi hade i detta äktenskap tre barn: Degna, Giulio och Gioia. Den andra stora händelsen detta år var det närmare utformandet av pla- nerna på en ny, jättestor station, som skulle anläggas i Clifden, Irland. Ar- betet med denna station tog tio hela år 1 anspråk. Det leddes av en över- ingenjör i Marconibolagets tjänst, men uppfinnaren själv var långa tider tillstädes och hjälpte till. En hel del förbättringar, både stör- re och mindre, infördes nu. Den vik- tigaste var det nya antennsystemet, som Marconi tagit patent på samma år. Wirerna sträcktes eller spändes rättare sagt vågrätt i stället för lod- rätt som tidigare. Det visade sig då, att vågorna följde ledningarnas rikt- ning, så att antennen kunde så att sä- ga. imriktas mot en bestämd sta- tion. Dessutom sparades kraft, och signalerna blevo både starkare och nådde längre än när man använde lod- räta antenner. Från de sistnämnda strålade nämligen vågorna ut åt alla håll. Antennerna vid Clifden, som vore 300 meter långa, inriktades mot Glac Ben Bland andra förbättringar kan när. nas, att gnistsystemet i sändaren om vandlades så, att signalerna från der samma fingo ett pipande ljud, som av d