Papperet förr oc De roll, som papperet spelar i vårt moderna samhälle, ägna vi i regel knappast någon tanke. Och dock ha vi särskilt under vår nuvarande avspärr- ning all anledning vara tacksamma där- över, att vi bygga och bo i ett pappers- producerande land. Vi kunna läsa våra tidningar och tid- skrifter, om ock de av ekonomiska skäl nödgats reducera sina format, ehuru ej i sådan drastisk skala som mångenstädes utomlands, där stora världstidningar på grund av pappersbristen måst krympas till för oss otroliga dimensioner. Böcker tryckas alltjämt i vårt land, och där märkes san- nerligen ingen formatminskning. Tvärtom tyckes tegelstenen bli en allt vanligare standard för moderna böcker. Blanketter och formulär produceras också i oerhörda kvan- titeter redan under normala tider. Tack vare ansvällningen av vår statliga krisförvaltning torde denna produktion just nu slå alla tiders rekord. På omslagspapper av alla slag lida vi ej heller någon brist. Tvärtom har vårt utmärkta svenska kraftpapper under nu rådande brist på annat förpackningsmaterial tagits i bruk för jordbruks- och trädgårdsprodukter, mjöl, cement, bilbränsle etc. i en skala som väl aldrig förr. Borddukar, handdukar, servetter, snören o. s. v. av papper fylla visserligen inga krav på en nu omotiverad lyx, men äro för sina ändamål fullt användbara. Det kan under sådana omständigheter vara av intresse att kasta en blick tillbaka på den svenska pappersindustrien och ge en snabbteckning av dess utveckling fram till våra dagar. et första ännu existerande pappersbruket i Sverige var Klippan, som anlades 1573. Ungefär 100 år senare till- kommo Lessebo och Fiskeby samt på 1700-talet Grycksbo, Tumba och Gransholm. Vår pappersindustri har sålunda gamla förnäma anor. Pion- jären på området lär ha varit den kände Linköpingsbiskopen Hans Brask, som redan i början av 1500-talet anlade ett pappersbruk ”någonstans” i Östergötland, men detta har ej som de ovan nämnda fortlevat till våra dagar. Under flera århundraden drevos pappersbruken av vatten- hjul. - Råmaterialet utgjordes av lump, och pappersarken formades för hand. Papperstillverkningen kunde därför be- tecknas snarare som hantverk än som industri. Av stor betydelse för lumpens söndermalning till pappers- massa blev den s. k. holländaren, som uppfanns på 1670-talet. Sedan dessutom pappersmaskinen konstruerats i slutet av 1700-talet, fick fabrikationen en industriell prägel. I Sverige installerades den första maskinen vid Klippans pappersbruk 1832. Alltjämt var emellertid lumpen det enda råmaterialet, men efterfrågan därå översteg småningom tillgången. Pappers- behovet ökades nämligen i snabb takt dels på grund av näringslivets stegrade förbrukning, dels som följd av folkets växande skrivkunnighet och läslust. Till storindustri kunde papperstillverkningen utvecklas först sedan trämassan ersatt lumpen som råvara. För den därpå följande utvecklingen ägde Sverige stora förutsättningar genom sina skogstillgångar och vattenkrafter. Den mekaniska trämassan, som framställes genom slipning av ved, uppfanns först och infördes i Sverige 1857. nu Kemiska metoder för framställning av trämassa (cellulosa) tillkommo något senare. Sulfatmetoden började användas i vårt land 1870, och ett par år senare uppfann den svenske ingenjören C. D. Ekman sulfitmetoden. [Pappersindustrien fick härefter ett storartat uppsving, till vilket andra svenska insatser äro knutna. I början av 1880-talet uppfann ingenjören A. Mäntzing det svenska kraft- papperet, som fick världsrykte för sin styrka och övriga goda egenskaper. Disponenten E. J. Ljungberg gjorde pappers- tillverkningen till storindustri genom att 1897 anlägga Kvarn- svedens pappersbruk. Holmens Bruks mångårige chef C. Wahren införde i pappersfabrikationen de organisatoriska och vetenskapligt-tekniska metoder, som sedermera fått namnet rationalisering. Disponenten G. Danielsson upptog i slutet av förra seklet tillverkning av s. k. fantasipapper, som är färg- tryckt, glansglättat eller på annat sätt specialbehandlat. Och slutligen tog disponenten H. Gemmel under 1900-talets första år vid Klippans pappersbruk initiaitivet till fabrikation av högvärdigt silkepapper av cellulosa. Man skiljer mellan grovpappersbruk, som tillverka tidnings- och omslagspapper, samt finpappersbruk, som fabricera skriv-, rit- och boktryckspapper. Råmaterialet är slipmassa eller cellulosa utom för en del finare papperssorter, vari lump alltjämt ingår. Handformning användes numera endast för sedelpapper och vissa lyxpapper. En modern pappersmaskin är en imponerande anordning enbart genom sin längd, som kan uppgå till ett par 10-tal meter, och sina många valsar, vilkas antal kan närma sig 100-talet. Vid maskinens ena ända inmatas cellulosa, som blandats med en del tillsatsämnen, bl. a. lim och färg. Massan, som har konsistensen av tunn välling, får flyta ut på en s. k. vira. Denna är en ändlös metallduk, som ledes över ett antal horisontella valsar. Den primära pappersbildningen äger rum på viran genom vattnets avrinning och avsugning. Från denna del av maskinen ledes det blivande papperet in mellan s. k. guskvalsar, som pressa vatten ur massan och ge densamma en fastare konsistens. Pappersbanan passerar därpå ett antal stålcylindrar, vilka mangla ut ytterligare vat- ten, men trots detta håller papperet vid utgången ur detta maskinens s. k. våtparti ännu omkring 50 7 vatten. Den sista fuktigheten borttages i maskinens torkparti, där papperet löper mellan ett stort antal valsar, som äro fyllda med ånga. Till sist passeras den s. k. kalandern, bestående av polerade stålcylindrar, som glätta papperet. I en lång bana rullas det därpå upp vid maskinens andra ända med en hastig- het av ett eller annat 10-tal kilometer i timmen efter att dessförinnan av roterande knivar ha blivit uppdelat på lämp- liga bredder. apper är en viktig exportartikel för vårt land under nor- mala marknadsförhållanden. 1937 tillverkades sålunda 800.000 ton, varav 3/4 exporterades. Omslagspapper står främst i betydelse, följt av tidningspapper och finpapper. Sammanfattas denna återblick över pappersindustriens wut- veckling i vårt land, finna vi dennas grundvalar bestå av å ena sidan lämpliga naturtillgångar, å andra sidan personliga insatser av teknisk, organisatorisk och kommersiell art. Även om vi i våra skogar och vattenfall äga lämpliga resurser för papperstillverkning i stor skala, har den drivande kraften i deras tillgodogörande varit företagarandan, representerad av duktiga tekniker, företagsledare och finansmän. Ty vid sidan av naturtillgångar och arbetskraft får kapitalet ej glömmas som en mäktig hävstång för uppsvinget inom vår pappers- industri. B. Traneus. TEKNIK för ALLA 7